Blogginlägg från 2013-05-16

Singlar#7: FLEETWOOD MAC

FLEETWOOD MAC: Man of the world (Immediate, 1969)

BLUESMUSIK HAR VERKLIGEN VARIT SÄLLSYNT PÅ MIN SINGELLISTA. Och fortsätter vara det även på den här skivan fast Fleetwood Mac startade som ett renodlat bluesrockband. Peter Green, som fram till 1970 var ledare och huvudsaklig låtskrivare i gruppen, höll vid tiden för "Man of the world" (april 1969) på att söka sig bort från bluesrock, musikbransch och hela sitt gamla liv. Så dags var han en man med inre psykologiska grubblerier och hade under 1969 fått problem med både droger och personlighetsförändring. "Man of the world" är ett rop på hjälp men också en av rockmusikens vackraste och mest vemodiga melodier.
   Utan John Mayall's Bluesbreakers, universums största plantskola för engelska bluesmusiker, hade aldrig Fleetwood Mac uppstÃ¥tt. FrÃ¥n det bandet, där gitarrister som Eric Clapton, Peter Green och Mick Taylor spelade, hämtades 3/4 av det Fleetwood Mac som tog fart hösten 1967. Green var ledargestalt, första singeln "I believe my time ain't long" gavs ut som Peter Green's Fleetwood Mac, men gruppnamnet var en variant pÃ¥ trummisen Mick Fleetwoods och basisten John McVies efternamn. PÃ¥ förslag frÃ¥n skivbolagsägaren och producenten Mike Vernon rekryterades den sista fjärdedelen i gruppen, sÃ¥ngaren och slidegitarristen Jeremy Spencer, frÃ¥n ett mindre känt bluesband frÃ¥n Birmingham, The Levi Set.
   Bluescovers mixades med egna originallÃ¥tar pÃ¥ första singlarna och de tvÃ¥ första albumen. Innan Green och gruppen (till bluesvännen Jeremy Spencers motstÃ¥nd) tog en helt annan musikalisk väg hösten 1968 med den softa instrumentallÃ¥ten "Albatross". En stor kommersiell succé.
   I augusti hade kvartetten utökats med ytterligare en gitarrist, Danny Kirwan. Det rÃ¥dde klara meningsskiljaktligheter inom gruppen, Spencer vägrade medverka pÃ¥ Greens lÃ¥tar, medan Green lät skägget växa, började bära krucifix och funderade djupt pÃ¥ alla världsproblem. Ur den grubblande sinnesstämningen uppstod alltsÃ¥ den vackra sÃ¥ngen "Man of the world" med de inledande smärtsamma textraderna:
   Shall I tell you about my life
   They say I'm a man of the world
   I've flown across every tide
   And I've seen lots of pretty girls

   I guess I've got everything I need
   I wouldn't ask for more
   And there's no one I'd rather be
   But I just wish that I'd never been born

DET ÄR MUSIKALISKT VEMOD FRÅN START. Det extremt vackra gitarrintrot fram till 24 sek när Peter Greens lika ledsna som trötta röst sjunger de inledande dystra orden. Arrangemanget blir lite intensivare och 1:22 in i låten kommer det magiska gitarrsolot som är 20 sekunder långt medan energin bara ökar och fram till 2:05 är F Mac det bluesrockband vi hade känt några år tillbaka. De sista 48 sekunderna går åter i stillhetens tecken. "Oh, how I wish I was in love" sjunger en klart olycklig (och förvirrad) man. Låten avslutas med några spridda lösryckta gitarrackord.
   "Man of the world" släpptes i april 1969 men bara nÃ¥gra mÃ¥nader innan hade gruppen varit i Chicago och spelat in med bland annat Otis Spann, Buddy Guy och Willie Dixon. Inspelningar som gavs ut pÃ¥ dubbelalbumet "Blues jam at Chess" i december 1969. DÃ¥ hade gruppen gÃ¥tt vidare med ännu en utmanande singel, "Oh well".
   FrÃ¥n start producerades gruppen av bluesfantasten Mike Vernon pÃ¥ hans Blue Horizon-etikett. När gruppen lämnade den rena bluesrocken bytte de bara för en singel skivbolag till Immediate, som gav ut "Man of the world", men det var fortfarande Vernon som stod för produktionen. Men efter den singeln och i fortsättningen, när gruppen i fortsättningen gav ut skivor pÃ¥ Reprise, producerade de sina egna skivor.
   PÃ¥ singeletiketten till "Man of the world" stÃ¥r det P A Green som upphovsman vilket förklaras av att han föddes med namnet Peter Allen Greenbaum 1946. Greens problem med sig själv och i gruppen eskalerade och i maj 1970 tog han beslutet att lämna gruppen. Samma mÃ¥nad släpptes singeln "The green manalishi", en drogrelaterad historia.
   PÃ¥ b-sidan till "Man of the world" fÃ¥r Jeremy Spencer fritt spelrum med sitt intresse för gammal rock'n'roll. Kontrasten till den emotionellt känsliga a-sidan är fullkomlig. Fleetwood Mac har pÃ¥ skivan tillfälligt bytt namn till Earl Vance & the Valiants och "Somebody's gonna get their head kicked in Tonite" är ren och skär rockparodi. Med eko, Elvis Presley-röst och rock'n'roll-piano. Även Spencer brottades med inre funderingar och lämnade Fleetwood Mac i februari 1971 för att gÃ¥ med i den religiösa sekten Children Of God.

A-sidan:


B-sidan:


/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.