Blogginlägg från 2015-03-02
BOX #7 ABBA
ABBA: Thank you for the music (Polar, 1994)
ABBA - DET GÅR INTE ATT KOMMA MER ÄN FÖRST i alfabetet. (Nåja, det fanns en engelsk proggrupp 1970 som hette Aardvark...) Om gruppens skivor nu händelsevis inte står där först i skivhyllan, vilket jag tycker borde vara givet, så är deras popmusik bäst. Ty min recension av den här boxen som jag skrev i november 1994 i Nerikes Allehanda fick rubriken "Världens bästa popmusik". Vilken den här 4-cd-boxen med all önskvärd tydlighet visar med alla hits samlade, åtskilliga udda men officiella låtar plus det tidigare outgivna exklusiva materialet.
"Thank you for the music"-boxen är också designmässigt en knockout och fram till 1994 hade jag inte sett något liknande. Utformad som en bok med skivorna tillsammans med biografin ("Made in Sweden", av Fred Bronson), några olika korta och längre texter med John Toblers "How it all began" som mest intressant och innehållsförteckningen med detaljerade noteringar kring varje låt. Ofta med exakta inspelningsdatum.
1994 hade ABBA på några år skapat en rejäl revival via några enkla samlingsskivor, "Gold" och "More gold", och den här smakfulla boxen kom som kronan på verket (se illustrationen ovanför den specifika ABBA-logotypen...). Och sedan dess, under alla 20 år, har intresset kring gruppens musik både ökat och intensifierats tack vare musikaler, museum, Madonnas sampling av "Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight)" och allt annat.
Cd-boxar kring artister och grupper som hade sina karriärer under den så kallade vinyl-epoken är egentligen mer värda än andra. Jag har på min 20-lista passerat några sådana exempel, Chuck Berry, Eric Clapton, John Lennon, Hoola Bandoola Band, John Holm och Donovan , och har väl några till att redovisa under månaderna framåt.
ABBA är ju ett gyllene exempel på en typisk vinylkarriär. Vars officiella existens varade i blott nio år, 1973 till 1982. På samlingen finns det historiska bevis på att rötterna till kvartettens senare framgångar började gro i november 1969 när Björn & Benny-singeln "She's my kind of girl" spelades in. Men startpunkten på deras gränslöst framgångsrika låtskrivarsamarbete får egentligen dateras till december 1966 och låten "Isn't it easy to say" på Hep Stars album "The Hep Stars". Så långt letar sig dock inte ABBA-boxen tillbaka.
ABBA KANSKE FRAMSTÅR SOM ONÖDIGT lättviktiga popartister på min lista vid sidan av tyngre namn som Tom Petty, Pugh Rogefeldt, Bruce Springsteen och Ulf Lundell . Men pop var och är en stor del av mitt lyssnande liv och jag kan, med kanske undantag för några 60-talsband, i denna sekund inte tänka mig några bättre representanter för popbranschen än Benny Andersson, Björn Ulvaeus, Anni-Frid Lyngstad och Agnetha Fältskog. Därför skrev jag för många år sedan hur mitt förhållande till ABBA föddes, se här.
Bokstäverna i ABBA står för tidlös pop av historiskt oöverträffad kvalité. Pop som dessutom på dessa få år utvecklades, förändrades och hela tiden tog steg framåt och åt alla håll. Därför är det inte överraskande ett underbart nöje att även idag, drygt 40 år efter genombrottet och över 20 år efter boxens utgivning, fortfarande kunna njuta av popmusik som soundmässigt inte är bunden till en viss begränsad tid.
Här ligger alla framgångsrika singlar sida vid sida och blir aldrig gammalmodiga. Det är ju ABBA:s bästa kännetecken i en lättlyssnad genre där all popmusik genom alla tider hade varit antingen tidsmässigt kortsiktiga succéer eller helt enkelt one hit wonders. Och en vinst i Eurovision Song Contest var ju fram till 1974 allt annat än en garanti för långsiktiga framgångar. Men med "Waterloo" i Brighton, när de ropade ut den svenska kvartetten som segrare, var det en trend som bröts och en lång framgångsrik karriär inleddes.
I det här fallet var det kvalité som gick före dagsländorna när ABBA på många sätt totalt revolutionerade popbranschen. Vi kanske i sammanhanget inte ska förringa Benny Anderssons och Björn Ulvaeus skickliga hantverk som låtskrivare heller.
Alla kvartettens oräkneliga hits är naturligtvis ryggraden på denna 4-cd-box men här finns så mycket mer, så mycket mer godis bland glömda pärlor eller helt enkelt tidigare outgivet material som i många fall mår bra av offentlighet. Ty även det materialet blänker stundtals som guld.
Samlingen är kronologisk och det mest spännande på cd 1 är faktiskt låtarna innan "Waterloo" som redan där var värda ett världsgenombrott. Istället blev de managern Stikkan Andersons inträdesbiljett till den stora musikvärlden där han kunde presentera starka singlar, "People need love", "Another town, another train" och "He is your brother", som släpptes jorden runt.
1973 VAR DET ELEGANTA NAMNET ABBA inte kläckt och kvartetten uppträdde fortfarande med det mer än opraktiska gruppnamnet Björn & Benny, Agnetha & Anni-Frid i Sverige och Björn and Benny with Anna and Frieda internationellt. På skiva presenterades gruppnamnet ABBA första gången i oktober 1973 på den engelska "Ring ring"-singeln. Ett halvår innan ABBA blev officiellt på skiva i Sverige. Den uppgiften har jag själv researchat fram, så nördinriktad info får man inte i samlingen.
Efter den ofrånkomliga succén med "Waterloo"-singeln blev det en oväntad svacka i gruppens listframgångar i England. En nylanserad "Ring ring" och "I do, I do, I do, I do" nådde mediokra listplaceringar, "So long" floppade helt och det var först 18 månader efter Brighton-vinsten som den oöverträffade raden av succéer inleddes. 18 singlar, åtta toppade listan och ingen låg sämre än nummer 7 på den engelska singellistan.
Inget förvånar stort egentligen på den här samlingen men några starka singel-b-sidor, "I've been waiting for you", "Crazy world", "Lovelight", "Elaine", "Should I laugh or cry" och "You owe me one", kan få mig att höja på ögonbrynen. Liksom märkliga arbetstitlar på några andra låtar: "Hades" ("Lovelight"), "Katakusom" ("Angel eyes") och "Mi Amore" ("One of us").
Skilsmässolåten "When all is said and done" är kanske en anonym albumlåt i mångas öron men det är faktiskt min största ABBA-favorit. Det komprimerade soundet, Fridas känslomässigt starka röst och faktiskt texten ("We're still striving for the sky/No taste for humble pie"). Även Björn var/är ett geni.
Den personliga hitpotentialen är med andra ord stor i den här boxen men på cd 4 får vi en spännande inblick i mycket outgivet material där boxens mest unika stund når sin kulmen på den 23:28 långa "ABBA Undeleted", sammanställt av Michael B Tretow i ett långt, långt medley med 15 outtakes och fragment av låtar sammanflätade. Som dessutom presenteras med roliga och intressanta kommentarer av Tretow själv.
I min ursprungsrecension klagar jag på för många korrekturfel och ej autentiska skivomslagsillustrationer i häftet/boken. Nu skulle jag vilja uppmärksamma ännu en felaktighet i anekdoten om sista delen i ovannämnda medley, "Givin' a little bit more". Där berättas det att Benny Andersson spelar akustisk gitarr med ett svenskt tio-kronors-mynt till plektrum. Inspelningen gjordes i maj 1981 men myntet introducerades inte förrän 1991...
/ HÃ¥kan
| << | Mars 2015 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | ||||||
| 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
| 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
| 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
| 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
| 30 | 31 | |||||
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: