Blogginlägg

BOX #19 CHUCK BERRY

Postad: 2014-08-25 07:52
Kategori: BOXAR 20-1



CHUCK BERRY: The Chess box (Chess/MCA, 1988)

INGET ÄR NATURLIGARE, MER LOGISKT eller extremt passande än att idag, en dag innan Polarprisets utdelning, ägna CHUCK BERRY en tanke eller två. Nu kan Chuck dessvärre inte medverka personligen vid prisutdelningsceremonin, 88-årige rocklegenden är sjuk, men vi får hylla honom genom att lyssna på alla hans otroligt oförglömliga rock'n'roll-låtar. Då passar den här välmatade Chuck Berry-samlingen utmärkt ty här återfinns alla legendariskt historiska låtar som han dessutom till nästan hundra procent har skrivit själv.
   I samband med vÃ¥rens nyhet om Ã¥rets Polarpris-vinnare sÃ¥g jag en tidningsrubrik, "Alla snodde frÃ¥n Chuck Berry", men är det inte sÃ¥ att han själv är duktig pÃ¥ att stjäla - frÃ¥n sig själv. MÃ¥nga gÃ¥nger har jag stÃ¥tt pÃ¥ konsert, kan ha varit med Dave Edmunds, Nisse Hellberg eller Refreshments, och jag har uppriktigt sagt inte den blekaste aning om det är "Johnny B Goode", "Let it rock" eller "Bye bye Johnny" de spelar. Alla har de där patenterade Chuck Berry-riffen i introt och sÃ¥ gott som samma takt och break.
   Av den här samlingens 71 spÃ¥r finns det givetvis mÃ¥nga lÃ¥tar som liknar varandra och det är väl lite av Chuck Berrys kännetecken och till viss del ocksÃ¥ sluga arbetssätt för det sägs ju att hans största intresse är pengar... TvÃ¥ pÃ¥ rad följande lÃ¥tar, "House of blue lights" och "Carol" som är inspelade samtidigt, innehÃ¥ller samma identiska gitarrintro.
   71 lÃ¥tar pÃ¥ tre cd är naturligtvis i mängd och styrka en imponerande samling och dokumentationen i medföljande texthäfte är ocksÃ¥ andlöst informativ. Efter en lÃ¥ng och detaljerad historia om Chuck skriven av Rolling Stone-journalisten Billy Altman och en intervju med Chuck följer en diskografi och innehÃ¥llsförteckning. Varje lÃ¥t, som i det närmaste följer den kronologiska ordningen för inspelning, har information om inspelningsmÃ¥nad, kompmusiker och exakta skivnummer.
   Det är närmast omtumlande att konstatera att "Reelin' and rockin'", "Sweet little sixteen" och "Johnny B Goode" spelades in samma mÃ¥nad (februari) 1958. I kanske bristfällig cd-kvalité men autentisk mono.
   Efter alla Ã¥r är det tack och lov mänskligt att det förekommer nÃ¥gra frÃ¥getecken vad gäller bÃ¥de inspelningsdatum och exakta kompmusiker pÃ¥ nÃ¥gra fÃ¥tal ställen. Men visst kittlar det lite extra i rock'n'roll-nerverna att notera att pianisten Johnnie Johnson, gitarristen Bo Diddley och basisten Willie Dixon spelade bakom Chuck pÃ¥ flera klassiska inspelningar ("Memphis", "Sweet little rock'n'roller" och "Run Rudolph run") i september 1958. Och dessutom pÃ¥ mÃ¥nga andra inspelningar ocksÃ¥.
   "Memphis, Tennessee" har lite förvirrande fÃ¥tt titeln kortad till "Memphis" pÃ¥ den här samlingen. Raden av Chuck Berry-klassiker är lÃ¥ng, lÃ¥ng, lÃ¥ng och i min enfald trodde jag de flesta av Berrys mest kända lÃ¥tar härstammade frÃ¥n 50-talet. Men sÃ¥ kända, legendariska lÃ¥tar som "Promised land", "No particular place place to go", "It's my own business" och "Tulane" skapades lÃ¥ngt senare pÃ¥ 60-talet, 1964, 1964, 1965 respektive 1969.

FÖRUTOM EN KORT PERIOD i slutet på 60-talet var Chuck Berry trogen sitt skivbolag Chess från 1955 till 1973, som också är boxens tidsperiod, vilket garanterar ett utsökt urval på samlingen. Här redovisas Chuck Berrys alla hits i USA, 27 listplacerade låtar av vilka den näst sista, skojlåten "My ding-a-ling", märkligt nog är hans allra mest framgångsrika.
   FrÃ¥n första studiobesöket 21 maj 1955 ("Maybelline") till vÃ¥ren 1973 när Chuck spelade in albumet "Bio" med titellÃ¥ten som en sammanfattning pÃ¥ hans liv och hans karriär. Klassisk rock'n'roll ibland kryddad med bluestakter, ballader och jazzstänk.
   Chucks kända hits radas effektivt upp pÃ¥ samlingens tvÃ¥ första cd. Ofta i sällskap med b-sidor som ibland ocksÃ¥ har legendstatus. BÃ¥de "Too much monkey business", "Around and around" och "Little Queenie" var ursprungligen singel-b-sidor!
   Vilket leder mig till en annan förbluffande sanning att Chuck Berry-lÃ¥tar var viktiga covers i bÃ¥de Beatles och Rolling Stones tidiga repertoarer, sex respektive tio stycken. Vi ska fundera pÃ¥ det när vi tänker tillbaka pÃ¥ vÃ¥r dÃ¥ligt informerade ungdom när vi lyssnade pÃ¥ Tio i topp och trodde att Sverige-singlarna med "Around and around" (Rolling Stones) och "Rock and roll music" (Beatles) var originallÃ¥tar.
   PÃ¥ den kronologiska samlingens tredje cd, frÃ¥n 1964 och framÃ¥t, är blandningen mer skiftande. Den inleds med Chuck i högform pÃ¥ "No particular place to go" men fortsätter med tvÃ¥ instrumentala lÃ¥tar tillsammans med Bo Diddley, "Liverpool drive" och "Chuck's beat", av vilka den sistnämnda är groteskt lÃ¥ng över tio minuter. "You two" är en typisk jazzlÃ¥t, "Little Marie" är en exakt kopia av "Memphis" och fär finns fler lÃ¥tar där Chuck upprepar redan skrivna lÃ¥tar.
   Hela samlingen avslutas med bland annat nÃ¥gra liveinspelade spÃ¥r i England 1972 av vilka "My ding-a-ling" blev en monstruös och oväntad hit. Men mest intressant pÃ¥ den tredje cd:n är inspelningarna med Elephant's Memory frÃ¥n New York 1973, "Woodpecker" och "Bio". Kanske inte sÃ¥ explosiv rock'n'roll men ett gungande och tajt samspel. Hela Chuck Berry-samlingens sista lÃ¥t "Bio", frÃ¥n albumet med samma namn, har dessutom en självbiografisk text som sammanfattar hela hans historia. Den börjar:

   Yeah! I was living in St. Louis
   In the year of nineteen fifty five
   Mama didn have no great mansion,
   Just a little old country dive.
   Papa worked all week long,
   Tried to keep us six kids alive.

   So I hitch hiked to Chicago
   Just to hear Muddy Waters play
   I sat and listened to him sing
   Until the early hours of day
   I asked him what I could do to make it
   And it was he who showed me the way


/ HÃ¥kan




Beatles (63)
Blogg (530)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (177)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Augusti 2014 >>
Må Ti On To Fr Lö Sö
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.