Blogginlägg

BOX #19 CHUCK BERRY

Postad: 2014-08-25 07:52
Kategori: BOXAR 20-1



CHUCK BERRY: The Chess box (Chess/MCA, 1988)

INGET ÄR NATURLIGARE, MER LOGISKT eller extremt passande än att idag, en dag innan Polarprisets utdelning, ägna CHUCK BERRY en tanke eller två. Nu kan Chuck dessvärre inte medverka personligen vid prisutdelningsceremonin, 88-årige rocklegenden är sjuk, men vi får hylla honom genom att lyssna på alla hans otroligt oförglömliga rock'n'roll-låtar. Då passar den här välmatade Chuck Berry-samlingen utmärkt ty här återfinns alla legendariskt historiska låtar som han dessutom till nästan hundra procent har skrivit själv.
   I samband med vårens nyhet om årets Polarpris-vinnare såg jag en tidningsrubrik, "Alla snodde från Chuck Berry", men är det inte så att han själv är duktig på att stjäla - från sig själv. Många gånger har jag stått på konsert, kan ha varit med Dave Edmunds, Nisse Hellberg eller Refreshments, och jag har uppriktigt sagt inte den blekaste aning om det är "Johnny B Goode", "Let it rock" eller "Bye bye Johnny" de spelar. Alla har de där patenterade Chuck Berry-riffen i introt och så gott som samma takt och break.
   Av den här samlingens 71 spår finns det givetvis många låtar som liknar varandra och det är väl lite av Chuck Berrys kännetecken och till viss del också sluga arbetssätt för det sägs ju att hans största intresse är pengar... Två på rad följande låtar, "House of blue lights" och "Carol" som är inspelade samtidigt, innehåller samma identiska gitarrintro.
   71 låtar på tre cd är naturligtvis i mängd och styrka en imponerande samling och dokumentationen i medföljande texthäfte är också andlöst informativ. Efter en lång och detaljerad historia om Chuck skriven av Rolling Stone-journalisten Billy Altman och en intervju med Chuck följer en diskografi och innehållsförteckning. Varje låt, som i det närmaste följer den kronologiska ordningen för inspelning, har information om inspelningsmånad, kompmusiker och exakta skivnummer.
   Det är närmast omtumlande att konstatera att "Reelin' and rockin'", "Sweet little sixteen" och "Johnny B Goode" spelades in samma månad (februari) 1958. I kanske bristfällig cd-kvalité men autentisk mono.
   Efter alla år är det tack och lov mänskligt att det förekommer några frågetecken vad gäller både inspelningsdatum och exakta kompmusiker på några fåtal ställen. Men visst kittlar det lite extra i rock'n'roll-nerverna att notera att pianisten Johnnie Johnson, gitarristen Bo Diddley och basisten Willie Dixon spelade bakom Chuck på flera klassiska inspelningar ("Memphis", "Sweet little rock'n'roller" och "Run Rudolph run") i september 1958. Och dessutom på många andra inspelningar också.
   "Memphis, Tennessee" har lite förvirrande fått titeln kortad till "Memphis" på den här samlingen. Raden av Chuck Berry-klassiker är lång, lång, lång och i min enfald trodde jag de flesta av Berrys mest kända låtar härstammade från 50-talet. Men så kända, legendariska låtar som "Promised land", "No particular place place to go", "It's my own business" och "Tulane" skapades långt senare på 60-talet, 1964, 1964, 1965 respektive 1969.

FÖRUTOM EN KORT PERIOD i slutet på 60-talet var Chuck Berry trogen sitt skivbolag Chess från 1955 till 1973, som också är boxens tidsperiod, vilket garanterar ett utsökt urval på samlingen. Här redovisas Chuck Berrys alla hits i USA, 27 listplacerade låtar av vilka den näst sista, skojlåten "My ding-a-ling", märkligt nog är hans allra mest framgångsrika.
   Från första studiobesöket 21 maj 1955 ("Maybelline") till våren 1973 när Chuck spelade in albumet "Bio" med titellåten som en sammanfattning på hans liv och hans karriär. Klassisk rock'n'roll ibland kryddad med bluestakter, ballader och jazzstänk.
   Chucks kända hits radas effektivt upp på samlingens två första cd. Ofta i sällskap med b-sidor som ibland också har legendstatus. Både "Too much monkey business", "Around and around" och "Little Queenie" var ursprungligen singel-b-sidor!
   Vilket leder mig till en annan förbluffande sanning att Chuck Berry-låtar var viktiga covers i både Beatles och Rolling Stones tidiga repertoarer, sex respektive tio stycken. Vi ska fundera på det när vi tänker tillbaka på vår dåligt informerade ungdom när vi lyssnade på Tio i topp och trodde att Sverige-singlarna med "Around and around" (Rolling Stones) och "Rock and roll music" (Beatles) var originallåtar.
   På den kronologiska samlingens tredje cd, från 1964 och framåt, är blandningen mer skiftande. Den inleds med Chuck i högform på "No particular place to go" men fortsätter med två instrumentala låtar tillsammans med Bo Diddley, "Liverpool drive" och "Chuck's beat", av vilka den sistnämnda är groteskt lång över tio minuter. "You two" är en typisk jazzlåt, "Little Marie" är en exakt kopia av "Memphis" och fär finns fler låtar där Chuck upprepar redan skrivna låtar.
   Hela samlingen avslutas med bland annat några liveinspelade spår i England 1972 av vilka "My ding-a-ling" blev en monstruös och oväntad hit. Men mest intressant på den tredje cd:n är inspelningarna med Elephant's Memory från New York 1973, "Woodpecker" och "Bio". Kanske inte så explosiv rock'n'roll men ett gungande och tajt samspel. Hela Chuck Berry-samlingens sista låt "Bio", från albumet med samma namn, har dessutom en självbiografisk text som sammanfattar hela hans historia. Den börjar:

   Yeah! I was living in St. Louis
   In the year of nineteen fifty five
   Mama didn have no great mansion,
   Just a little old country dive.
   Papa worked all week long,
   Tried to keep us six kids alive.

   So I hitch hiked to Chicago
   Just to hear Muddy Waters play
   I sat and listened to him sing
   Until the early hours of day
   I asked him what I could do to make it
   And it was he who showed me the way


/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (396)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (216)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (105)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2014 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.