Blogginlägg från 2014-08-17

Doug Seegers del 3

Postad: 2014-08-17 22:30
Kategori: Konserter



Alla bilder: Carina Österling


DOUG SEEGERS
ELLEN SUNDBERG & THE WIDOWMAKERS
Stadsträdgården, Örebro 17 augusti 2014
Konsertlängd: 19:00-19:35 (ES, 35 min) och 19:50-20:47 (DS, 57 min)
Min plats: 10 m rakt framför scenen (ES) och 7 m till vänster om scenen (DS).


Det blev en blöt final på Doug Seegers vistelse i Örebro. Regn, regn skrämde inte bort publiken men la givetvis känslomässigt lite sordin på stämningen på söndagskvällens konsert. Men vad jag förstod var det succé för den stora massan av människor nyfikna på fenomenet Doug Seegers.
   Bandet, Ellen Sundberg och Doug Seegers levererade i vanlig ordning. Låtmässigt var det väldigt snarlikt tidigare föreställningar. Ellen kastade möjligen om ordningen på några låtar men i övrigt följde det mesta programmet. Hennes avslutningslåt "The road is long/Vägen är lång", som läckert skiftar i språk mellan engelska och svenska, framstår mer och mer som den hitlåt hennes karriär behöver.
   Doug må hålla sig till en stagnerad låtlista utan överraskningar men på varje konsert har hans vakna närvarokänsla, de genuina ambitionerna att verkligen bjuda folk på något extra och med hans stora tacksamhet mot Sverige, Jill Johnson och den svenska publiken.
   En av konsertens två nyskrivna låtar har under de här tre kvällarna verkligen växt till sig och blivit milstolpar i mitt minne, den moderna americana-låten "Walking on the edge of the world" med sina fräscha tempobyten. Och dessutom den mycket känslosamma coverlåten "Don't laugh at me", gjord på skiva 1998 av Mark Wills, som blivit en allt starkare sång kväll efter kväll.

Doug Seegers låtar:
Gotta catch that train
Angie's song
Baby lost her way home again
Pour me
Hard working man
Walking on the edge of the world
There'll be no teardrops tonight
Lonely drifter's cry
She
Going down to the river

Extralåtar
Don't laugh at me
Precious wedding vow
She's in a rock'n'roll band

/ Håkan

Doug Seegers del 2

Postad: 2014-08-17 16:22
Kategori: Konserter


Doug Seegers energi på konserterna är oändlig.


Gitarristen Jerry Miller, i två skepnader (med eller utan solglasögon), och basisten Robin Lindqvist.


Alla bilder: Carina ÖsterlingEllen Sundberg och hennes band med full energi.



DOUG SEEGERS
ELLEN SUNDBERG & THE WIDOWMAKERS
Stadsträdgården, Örebro 16 augusti 2014
Konsertlängd: 19:00-19:35 (ES, 35 min) och 19:58-21:09 (DS, 72 min)
Min plats: 10 m till vänster om scenen (ES) och 10 m rakt framför scenen (DS).


Succén fortsätter! Den andra Doug Seegers-konserten lockade ännu mer folk till Stadsträdgården. Både bandet och vi som såg fredagskvällens upplaga tyckte nog att allt fungerade lite bättre. Ett numera hemtamt band tog ut svängarna lite mer och hela konserten hade ett bättre och mer klockrent ljud. Åtminstone från min position. Det var också musikernas känsla efter konserten.
   Publikreaktionerna på lördagskvällen var nog också lite kraftigare och den responsen resulterade i en extra extralåt, Hank Williams "Jambalaya" i en i övrigt helt identisk setlist jämfört med fredagskvällen.
   Efter konserten träffade vi det svenska inslaget i bandet. Tre ödmjuka, trevliga och inte minst musikaliskt skickliga norrlänningar som just nu efter ett 50-tal konserter med Doug Seegers känner sig lite turnétrötta. En trötthet som i våra egna ögon och öron inte märktes speciellt under konserten men de ser just nu "ljuset i tunneln" (som trummisen Emil Karlsson uttryckte det) för snart är det slut på en makalös konsertsvit som sammanlagt kommer närma sig 60 konserter på drygt två månader.
   Karlsson är för övrigt bror med basisten Robin Lindqvist och båda är faktiskt barnbarn till Folke Lindqvist som är mer känd som kapellmästare i Bröderna Lindqvist, de legendariska dragspelskungarna från Nygammalt, som fortfarande existerar där Robin, som för övrigt har en liten son som heter Wiggen(!), ibland hoppar in som gitarrist.
   Doug Seegers svenske gitarrist Johan Arveli, mannen med de mäktiga tatueringarna (skådespelaren Sam Elliott på den vänstra överarmen och Dave Grohl på den högra) berättade också anekdoter från turnén och mycket, mycket annat.
   Och nu laddar vi för del 3 i denna fantastiska Doug Seegers-trilogi.

Doug Seegers låtar:
Gotta catch that train
Angie's song
Baby lost her way home again
Pour me
Hard working man
Walking on the edge of the world
There'll be no teardrops tonight
Lonely drifter's cry
She
Going down to the river

Extralåtar
Don't laugh at me
Precious wedding vow
She's in a rock'n'roll band

Extra extralåt
Jambalaya

/ Håkan

Uppmärksammad Seegers

Postad: 2014-08-17 10:53
Kategori: Blogg



Det är inte varje dag som mina konsertrecensioner får det här utrymmet i Nerikes Allehanda. Här kan ni läsa den längre och utförligare recensionen från fredagens Doug Seegers-konsert på Stadsträdgården i Örebro.

/ Håkan

Begränsad repertoar men total publikkontakt

Postad: 2014-08-17 10:52
Kategori: Live-recensioner




Alla bilder: Anders Erkman


Den här recensionen publicerades ursprungligen i en kortare version i Nerikes Allehanda 17/8 2014.

DOUG SEEGERS
ELLEN SUNDBERG & THE WIDOWMAKERS
Stadsträdgården, Örebro 15 augusti 2014
Konsertlängd: 19:02-19:33 (ES, 31 min) och 19:57-20:58 (DS, 61 min)
Min plats: 30 m till höger från scenen (ES) och 15 m rakt framför scenen (DS).


2014 var året då vi lärde oss att lägga till ett "s" till det redan legendariska folkmusiknamnet Seeger. Det är alltför tidigt att kalla nykomlingen Doug Seegers legendarisk men det är ett anmärkningsvärt och extraordinärt genombrott amerikanwn har åstadkommit i Sverige denna sommar. Få artister i historien kan mäta sig med Seegers som på så kort tid väckt upp en uppenbart insomnad konsertpublik i allmänhet och i Örebro i synnerhet. Tre så gott som utsålda konserter (450/kväll) dagarna efter varandra, fredag, lördag och söndag på Stadsträdgården, kommer bli ett svårslaget publikrekord i framtiden.
   Genombrottet för Seegers skedde redan i våras på tv när han "upptäcktes" av Jill Johnson i Nashville. Sedan har det gått fort och effektivt. Albumet, som producerades på rekordtid i Nashville, var ett professionellt snabbjobb. Hantverksmässigt lysande men hade kanske inte den där personliga nerven att riktigt krypa under skinnet för att bli en skiva för årsbästalistorna.
   Med bara ett album bakom sig led fredagskvällens konsertrepertoar en traditionell brist på många höjdpunkter. Vid sidan av "Going down to the river" var det bara coverduetten "She", tillsammans med Ellen Sundberg, och i viss mån den avskalade avslutningslåten "Don't laugh at me" som låtmässigt fångade hjärtat på rätt sätt.
   Men Doug lever inte bara på sin ibland lite ojämna repertoar. Han hade ju, trots sin hemliga okända bakgrund, en helt oväntad kapacitet när han på scen levererade som det fullblodsproffs han rimligtvis inte är. Publikkontakten var faktiskt total. Timing, närvarokänsla och en underbar röst var kvällens viktigaste byggstenar till den unika underhållning som fick rekordpubliken att ta Seegers till sitt hjärta under samtliga 60 minuter.
   Killarna bakom och vid sidan av Seegers hade stor del i underhållningsvärdet. Ett redan sammansvetsat kompband, bakom Ellen Sundberg, har förstärkts av den gudabenådade gitarristen Jerry Miller, mest känd från Eilen Jewells band. Så musikaliskt var det många allmängiltiga låtar som flög så högt det gick denna fredagskväll.
   De jämtländska killarna i det här bandet, som nu också har fått ett namn (Widowmakers), må vara allmänt okända i stora delar av landet men var faktiskt hela fredagskvällens musikaliska ryggrad. Ellen Sundberg inledde ju smakfullt med sin personligt melodiska poprock medan bandet dekorerade både högt och lågt. Gitarristen Johan Arveli ägde nästan Millers fingerfärdiga briljans på alla sina strängar (gitarr/steelguitar/banjo), trummisen Emil Karlsson hade stor del i det suggestiva soundet och basisten Robin Lindqvists eviga leende konserterna igenom var mer resultatet av total mänsklig närvaro än utstuderat scenmanér. Norrländsk naturlighet av bästa virke. Som när Robin under Ellens konsert klättrade ned på gräsmattan framför scenen och stod med ansiktet mot Ellen/bandet och spelade (se bild nedan). Eller när han i mellansnacken flitigt fotograferade ut i publiken (se bild till vänster).
   Ellen Sundbergs halvtimme på scen bjöd på en blandning av äldre låtar och nya ännu opublicerade. På de soundmässigt moderna "Leave me under" och "Whispering in the water" gav Arveli prov på både en U2-liknande gitarr och sköna slidegitarrkonster. Nya singeln "Headlights" var ren suggestiv magi medan "Connection fight" var snabbare och mer taktfast. Vilket också gällde den avslutande "The road is long/Vägen är lång" då countryinfluenserna väckte den överlag ointresserade Seegers-publiken.
   Doug Seegers har som sagt än så länge en begränsad repertoar att leka med. Men live när den fascinerande blandningen av låtar pendlade mellan soulkryddade sånger, countrycovers, lite texasswing, snabb bluegrass, smäktande ballader, några nyskrivna låtar och en rockrökare av stora mått ("She's in a rock 'n' roll band") kunde inte mina kritiska öron på något sätt protestera.

Doug Seegers låtar:
Gotta catch that train
Angie's song
Baby lost her way home again
Pour me
Hard working man
Walking on the edge of the world
There'll be no teardrops tonight
Lonely drifter's cry
She
Going down to the river

Extralåtar
Don't laugh at me
Precious wedding vow
She's in a rock'n'roll band




/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (415)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (223)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (112)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2014 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31

TuffeTom 8/07: Beklagar Johan S. Jag missade ditt inlägg. Blev ju en kopia av det du redan s...

TuffeTom 8/07: Håller med om att debuten som soloartist var mycket bra. Men möjligen har du m...

Hans Schönning 4/07: Borde förstått det. Dina texter är alltid underhållande. Vi är ganska svältfödda...

Hans Schönning 3/07: Första Young-albumet kom 1969 och sålunda 50 år sedan. Inte 40 som du felatigt s...

Johan S 1/07: Hmm, måste nog protestera lite mot slutstycket. Henley har ju inte gjort så mång...

Mats 19/06: Jag var också där, på Olympen i Lund. Minns förbandet Tom Petty & The Heartbreak...

Mats 19/06: Hej, Bra och intressant som det mesta du skriver måste dock protestera när du sk...

Perre 7/06: Klockren analys av plattan som i mitt tycke är hans starkaste ögonblick Konsert...

Jan Lennell 3/06: Tack för en intressant redogörelse för ett fantastiskt album. Hörde det första g...

Björn Pettersson 31/05: Minnet är gott men kort, Tom Petty var förband vid konserten 1977😔...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.