Blogginlägg

Begränsad repertoar men total publikkontakt

Alla bilder: Anders Erkman


Den här recensionen publicerades ursprungligen i en kortare version i Nerikes Allehanda 17/8 2014.

DOUG SEEGERS
ELLEN SUNDBERG & THE WIDOWMAKERS
Stadsträdgården, Örebro 15 augusti 2014
Konsertlängd: 19:02-19:33 (ES, 31 min) och 19:57-20:58 (DS, 61 min)
Min plats: 30 m till höger från scenen (ES) och 15 m rakt framför scenen (DS).

2014 var året då vi lärde oss att lägga till ett "s" till det redan legendariska folkmusiknamnet Seeger. Det är alltför tidigt att kalla nykomlingen Doug Seegers legendarisk men det är ett anmärkningsvärt och extraordinärt genombrott amerikanwn har åstadkommit i Sverige denna sommar. Få artister i historien kan mäta sig med Seegers som på så kort tid väckt upp en uppenbart insomnad konsertpublik i allmänhet och i Örebro i synnerhet. Tre så gott som utsålda konserter (450/kväll) dagarna efter varandra, fredag, lördag och söndag på Stadsträdgården, kommer bli ett svårslaget publikrekord i framtiden.
   Genombrottet för Seegers skedde redan i vÃ¥ras pÃ¥ tv när han "upptäcktes" av Jill Johnson i Nashville. Sedan har det gÃ¥tt fort och effektivt. Albumet, som producerades pÃ¥ rekordtid i Nashville, var ett professionellt snabbjobb. Hantverksmässigt lysande men hade kanske inte den där personliga nerven att riktigt krypa under skinnet för att bli en skiva för Ã¥rsbästalistorna.
   Med bara ett album bakom sig led fredagskvällens konsertrepertoar en traditionell brist pÃ¥ mÃ¥nga höjdpunkter. Vid sidan av "Going down to the river" var det bara coverduetten "She", tillsammans med Ellen Sundberg, och i viss mÃ¥n den avskalade avslutningslÃ¥ten "Don't laugh at me" som lÃ¥tmässigt fÃ¥ngade hjärtat pÃ¥ rätt sätt.
   Men Doug lever inte bara pÃ¥ sin ibland lite ojämna repertoar. Han hade ju, trots sin hemliga okända bakgrund, en helt oväntad kapacitet när han pÃ¥ scen levererade som det fullblodsproffs han rimligtvis inte är. Publikkontakten var faktiskt total. Timing, närvarokänsla och en underbar röst var kvällens viktigaste byggstenar till den unika underhÃ¥llning som fick rekordpubliken att ta Seegers till sitt hjärta under samtliga 60 minuter.
   Killarna bakom och vid sidan av Seegers hade stor del i underhÃ¥llningsvärdet. Ett redan sammansvetsat kompband, bakom Ellen Sundberg, har förstärkts av den gudabenÃ¥dade gitarristen Jerry Miller, mest känd frÃ¥n Eilen Jewells band. SÃ¥ musikaliskt var det mÃ¥nga allmängiltiga lÃ¥tar som flög sÃ¥ högt det gick denna fredagskväll.
   De jämtländska killarna i det här bandet, som nu ocksÃ¥ har fÃ¥tt ett namn (Widowmakers), mÃ¥ vara allmänt okända i stora delar av landet men var faktiskt hela fredagskvällens musikaliska ryggrad. Ellen Sundberg inledde ju smakfullt med sin personligt melodiska poprock medan bandet dekorerade bÃ¥de högt och lÃ¥gt. Gitarristen Johan Arveli ägde nästan Millers fingerfärdiga briljans pÃ¥ alla sina strängar (gitarr/steelguitar/banjo), trummisen Emil Karlsson hade stor del i det suggestiva soundet och basisten Robin Lindqvists eviga leende konserterna igenom var mer resultatet av total mänsklig närvaro än utstuderat scenmanér. Norrländsk naturlighet av bästa virke. Som när Robin under Ellens konsert klättrade ned pÃ¥ gräsmattan framför scenen och stod med ansiktet mot Ellen/bandet och spelade (se bild nedan). Eller när han i mellansnacken flitigt fotograferade ut i publiken (se bild till vänster).
   Ellen Sundbergs halvtimme pÃ¥ scen bjöd pÃ¥ en blandning av äldre lÃ¥tar och nya ännu opublicerade. PÃ¥ de soundmässigt moderna "Leave me under" och "Whispering in the water" gav Arveli prov pÃ¥ bÃ¥de en U2-liknande gitarr och sköna slidegitarrkonster. Nya singeln "Headlights" var ren suggestiv magi medan "Connection fight" var snabbare och mer taktfast. Vilket ocksÃ¥ gällde den avslutande "The road is long/Vägen är lÃ¥ng" dÃ¥ countryinfluenserna väckte den överlag ointresserade Seegers-publiken.
   Doug Seegers har som sagt än sÃ¥ länge en begränsad repertoar att leka med. Men live när den fascinerande blandningen av lÃ¥tar pendlade mellan soulkryddade sÃ¥nger, countrycovers, lite texasswing, snabb bluegrass, smäktande ballader, nÃ¥gra nyskrivna lÃ¥tar och en rockrökare av stora mÃ¥tt ("She's in a rock 'n' roll band") kunde inte mina kritiska öron pÃ¥ nÃ¥got sätt protestera.

Doug Seegers låtar:
Gotta catch that train
Angie's song
Baby lost her way home again
Pour me
Hard working man
Walking on the edge of the world
There'll be no teardrops tonight
Lonely drifter's cry
She
Going down to the river

Extralåtar
Don't laugh at me
Precious wedding vow
She's in a rock'n'roll band




/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.