Blogginlägg från 2017-02-17

I min skivhylla: Byrds

BYRDS: Gene Clark, Chris Hillman, David Crosby, Roger McGuinn, Michael Clarke (Asylum SD 5058)

Release: 7 mars 1973.
Placering i skivhyllan: Mellan Byrds "Sweetheart of the rodeo" (1968) och D.L. Byrons "This day and age" (1980).

BYRDS TILLHÖRDE 60-TALETS STÖRSTA POPGRUPPER och existerade i nio år, i många olika formationer, mellan oktober 1964 och februari 1973. Under flera år var det påtagligt starka singlar som gav gruppen dess goda rykte men med tiden blev album viktigare. Mot slutet av 60-talet tappade jag lite kontakt med en grupp som ständigt bytte ansikten med bara Roger McGuinn som gemensam sammanhållande länk. När den sista konstellationen splittrades hade ett tiotal olika upplagor Byrds passerat förbi. Slutpunkten i gruppens officiella historia blev något komplicerat med den tillfälliga återföreningen av originalgruppen och den här skivan som orsak.
   I oktober 1972 Ã¥terförenades den allra första Byrds-upplagan i en Kalifornien-studio under en mÃ¥nad för att spela in albumet som ibland fÃ¥r den simpla titeln "Byrds" och ibland, som i mitt val (jag är pÃ¥ den punkten "bokstavstrogen" och lÃ¥ter skivetiketten bestämma), fÃ¥r namnet där fem medlemmar räknas upp. Se bilden till vänster pÃ¥ skivetiketten och ni förstÃ¥r vad jag menar.
   Efter mÃ¥nga inre stridigheter fram och tillbaka under mÃ¥nga Ã¥r var det alltsÃ¥ tämligen sensationellt att de fem första medlemmarna i Byrds efter exakt fem Ã¥r kunde samlas under samma tak i en inspelningsstudio. Det var den klassiska upplagan av bandet som gjorde historiska singlar som "Mr tambourine man", "All I really want to do" och "Eight miles high".
   I oktober 1972 hade det ursprungliga bandet, med McGuinn i spetsen, utvecklats till ett albumband med fÃ¥ eller inga singelhits. McGuinn, pÃ¥ uppmaning av David Crosby, splittrade den senaste Byrds-konstellationen och hoppade pÃ¥ idén pÃ¥ en comeback med en skivinspelning som bekostades av David Geffen. Och visst är Ã¥terföreningen sensationellt bra men musikkritikerna var svÃ¥rflörtade vilket skrotade planerna pÃ¥ en uppföljande turné och gruppen Byrds var därmed ett minne blott. Förutom nÃ¥gra tillfälliga Ã¥terföreningar har det förblivit sÃ¥ sedan dess.
   Att fÃ¥ ihop ekvationen med alla fem originalmedlemmarna samlade var naturligtvis det stora jobbet. McGuinn övertalades alltsÃ¥ av David Crosby vars supergrupp Crosby, Stills, Nash & Young hade gÃ¥tt skilda vägar vÃ¥ren 1971. I en paus i duosamarbetet med Graham Nash dök Byrds-idén upp. Chris Hillman var vid inspelningsögonblicket fullvärdig medlem av Stephen Stills Manassas vars debutalbum hade släppts under vÃ¥ren 1972 och turnerade tidig höst i Europa. Jag hade nöjet att uppleva bandets fantastiska konsert i Stockholm den hösten men när bandet nÃ¥dde USA hoppade Hillman tillfälligt av för att han ville prioritera Byrds-Ã¥terföreningen.
   Innan Stills-samarbetet hade Hillman spelat i Flying Burrito Brothers i tre Ã¥r där Byrds-trummisen Michael Clarke ocksÃ¥ spelade i flera Ã¥r men dessförinnan hade han kort varit medlem i Gene Clarks grupp Dillard & Clark. Clark hade ocksÃ¥ vid olika tillfällen satsat pÃ¥ en solokarriär.
   De tidiga Byrds-medlemmarna befann sig alltsÃ¥ inte sÃ¥ lÃ¥ngt frÃ¥n varandra och av en händelse hamnade alla i studion samtidigt pÃ¥ en Gene Clark-inspelning, tvÃ¥ lÃ¥tar pÃ¥ albumet "Roadmaster" (1972). Och där uppstod idén pÃ¥ Ã¥terföreningen som till slut resulterade i Asylum-albumet.

MATERIALET TILL DET HÄR ÅTERFÖRENINGSALBUMET var inget kreativt samarbete mellan medlemmarna. De fyra medlemmarna, Michael Clarke skrev ingenting, bidrog var och en för sig till skivan och varje sångare sjöng sin egen låt. Plus att Gene Clark sjunger de båda Neil Young-coverlåtarna "Cowgirl in the sand" och exklusiva "(See the sky) about to rain" och Crosby sjunger hans en gång flickvän Joni Mitchells "For free".
   Som initiativtagare till det här projektet har Crosby producerat skivan men musikaliskt tycker jag Gene Clark har den ledande rollen. Han har skrivit och sjunger tvÃ¥ av skivans bästa lÃ¥tar, "Changing heart" och "Full circle" (vars original finns pÃ¥ hans "Roadmaster"-album under titeln "Full circle song"). Och ger Neil Young-lÃ¥tarna en alldeles fantastisk behandling tillsammans med de övriga Byrds-rösterna.
   "Cowgirl in the sand" fanns ursprungligen pÃ¥ Youngs andra album "Everybody knows this is nowhere" inspelat tillsammans med Crazy Horse. En lÃ¥ng (10:03) gitarrintensiv version i ett oförglömligt arrangemang med mÃ¥nga intressanta solon, rockhistoriens kortaste tio minuter... Den andra Young-lÃ¥ten, "(See the sky) about to rain", fanns i original med vid inspelningarna av "Harvest"-skivan 1971 men gavs inte ut med Young förrän ett Ã¥r efter den här Byrds-skivan, dÃ¥ utan parentes.
   1972-73 fanns det countryrock pÃ¥ mÃ¥ngas läppar och jag känner den där nostalgiska smaken av klassisk countryrock i munnen och öronen när jag lyssnar pÃ¥ flera lÃ¥tar här. Som sagt har den röstfixerade Crosby pÃ¥ mÃ¥nga lÃ¥tar fÃ¥tt ihop gruppens stämmor pÃ¥ ett nästan magiskt sätt och jag överdriver inte när jag pÃ¥ den punkten vill jämföra resultatet med CSNY.
   Bland Crosbys lÃ¥tar överraskar "Long live the king" i sin kraftfulla prägel medan han pÃ¥ sitt andra bidrag lite snopet upprepar sin "Laughing", frÃ¥n soloalbumet "If I could only remember my name" (1971). Där han, precis som pÃ¥ tolkningen av Joni Mitchells "For free", har den där atmosfäriska, drömmande och lätt flummiga stilen.
   Som den eviga Byrds-profilen tycker jag Roger McGuinns lÃ¥tar "Sweet Mary" och "Born to rock'n roll" inte riktigt nÃ¥r upp till mina förväntningar. Kort sagt konventionell poprock. Det gäller även Chris Hillmans lÃ¥tar "Things will be better" och "Borrowing time" som fyller sin plats men inte mer. Den lustiga noteringen är att han har skrivit lÃ¥tarna med tvÃ¥ Manassas-trummisar, Dallas Taylor respektive Joe Lala.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.