Blogginlägg från 2015-02-10

"Body-building"

MICKEY JUPP
Body-building
(egen etikett)

Pubrockprofilen Mickey Jupp är känd för att snabbt byta åsikt eller ståndpunkt men för någon månad sedan slog han något av personligt rekord i kovändningar. I samband med uppmärksamheten på Jupp-boxen "Kiss me quick, squeeze me slowly" läste jag i den svenska tidningen Nostalgia Magazine en intervju med Jupp där han enkelt och klart förklarar att han har lagt av:
   "Jag känner mig färdig. Sätter jag mig vid pianot, tappar jag intresset efter fem minuter. Nu blir jag pensionär".
   PÃ¥ Mickeys nästa Facebook-uppdatering, faktiskt dagen efter, läser jag att han har lÃ¥ngt framskridna planer pÃ¥ en ny skiva i "Favourites"-serien och vill veta om nÃ¥gon är intresserad. Det blev givetvis en störtflod av positiva kommentarer.
   SÃ¥ lÃ¥ngt var projektet pÃ¥ gÃ¥ng, han förklarar lite senare att det kan ta tid att fÃ¥ ihop nya lÃ¥tar, men en dryg vecka senare kommer chockbeskedet frÃ¥n Mickey:
   "Boys and girls - I'm sorry - but there will be no Favourites 6. I shouldn't have asked you if there was a demand for such a thing. The songs that I have recorded over the last few weeks are rubbish."
   Reaktionen frÃ¥n medlemmarna i Facebook-gruppen "Fans of Mickey Jupp" blev omedelbar och det regnade sympatier som uppmanade Mickey att ta det lugnt och lÃ¥ta det ta sin tid. Kommentarer som fick Mickey att ännu en gÃ¥ng snabbt ändra stÃ¥ndpunkt och slutföra produktionen av "F 6" som var skivans arbetsnamn under inspelningarna.
   Nu, mindre än en mÃ¥nad efter Mickeys första positiva meddelande, har skivan nÃ¥tt sina lyssnare. "Favourites" (2009), den första i raden av hemmainspelade Mickey Jupp-album, följdes av "Favourites too" (2011), "Naughty boy" (2013), "Cambridge" (2013), "Pot-washing" (2014) och nu "Body-building", uppkallad efter en lÃ¥t pÃ¥ albumet.
   Om veckorna med alla olika beslut var minst sagt dramatiska är det musikaliska slutresultatet inte lika dramatiskt utan snarare en Mickey Jupp-skiva av sedvanlig välkänd kvalité, ännu en gÃ¥ng inspelad hemma pÃ¥ egen hand och med text och musik som väcker vemod, minnen och är ännu ett bevis pÃ¥ ett hängivet lÃ¥tskrivande.
   MÃ¥hända kan man ännu en gÃ¥ng beskriva en Mickey Jupp-skiva som demokvalité. Tretton lÃ¥tar som till uppbyggnad och inspelning är enkla och ofta korta men ändÃ¥ idémässigt kärnfulla och detaljerat välplanerade. LÃ¥t vara i ofta traditionellt och musikaliskt uppkörda hjulspÃ¥r där rock'n'roll-tempot möter dansanta rytmer i lÃ¥tar som nästan skriver sig själva förutom texten som är Mickeys riktiga styrka. Vem ger ut första boken med hans bästa lÃ¥ttexter?
   Vid sidan av det där rockigt svängiga, och kanske inte sÃ¥ originella, har vi det vemodigt eftertänksamma som kanske är omrÃ¥det där Mickey blir riktigt personlig.
   Jag har inga klagomÃ¥l pÃ¥ den egeninspelade kvalitén pÃ¥ Mickeys skivor ty han har och har under de senaste Ã¥ren haft en egendomlig förmÃ¥ga att kombinera dämpade rytmmaskiner, piano- och gitarrarrangemang, stark personlig sÃ¥ng med ofta dubblerade stämmor i refrängen pÃ¥ ett alldeles naturligt sätt. Fast pÃ¥ den här skivans "Be true to your school", en 33 Ã¥r gammal lÃ¥t, är trumprogrammeringen mer markerad, volymen plötsligt höjd och helheten mer konstgjord än i övrigt pÃ¥ skivan.
   Självömkan mÃ¥ vara Mickey Jupps mellannamn men när det blir sÃ¥ underhÃ¥llande och engagerande som i "I apologize", "Trees died" och "Little old me" kan jag inte annat än applÃ¥dera. Blues och klagomÃ¥l brukar gÃ¥ hand i hand i musikhistorien och Mickeys sÃ¥ng om brevbärarens leverans av bara räkningar fÃ¥r givetvis mina sympatier.
   Som vanligt pÃ¥ en ny Jupp-skiva letar jag efter lämpliga originallÃ¥tar till en kommande liverepertoar eller möjligen en Refreshments-coverskiva och det finns nÃ¥gra uppenbara lÃ¥tar pÃ¥ "Body-building". "If you're gonna be late", "Not where you come from now" och "You bring out the blue in me" kanske inte tar musikhistoriens utveckling med stora steg framÃ¥t men det är minst sagt lÃ¥tar av hög kvalité och kvalificerade för vilken rockkonsertavslutning som helst.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.