Blogginlägg från 2015-02-08

Levande irländsk atmosfär

Foto: Olle UnenegeShamrock på scen. Bouzouki-spelaren Mats Lindström tog några utflykter i publiken medan Henrik Lindström (t v) sjöng sina MacGowan-covers och basisten Fredrik Warnicke (t h) fyllde på.

SHAMROCK
Level, Örebro 7 februari 2015
Konsertlängd: 22:25-23:12 och 23:33-00:32 (106 min)
Min plats: Sittande ca 8 meter från scenen.

Irländsk folkmusik kan framföras på en mängd olika sätt och visa upp sig i lika många olika skepnader. Från det historiskt strikt traditionella till livligt, slarvigt men oerhört festligt. Det sistnämnda är en genre som Örebrogruppen Shamrock är goda representanter för. Som exempel nämner de Lemmy Kilminster och Thore Skogman som influenser och i lördagskväll var det minst två medlemmar i bandet som bar Motörhead-t-shirt.
   En konsert med Shamrock är lika mycket en levande fest som en musikalisk upplevelse och bör väl egentligen inte recenseras i vanlig mening. Och jag befann mig inte i lokalen för att analysera eller kritiskt granska föreställningen. Eller noggrant notera nÃ¥gon lÃ¥tlista fast den hade en genomgÃ¥ende underhÃ¥llande prägel och en mix av gamla irländska folklÃ¥tar och medryckande Shane MacGowan-alster.
   Det är just i Pogues respektlösa rötter som Shamrock har hämtat sin energi. Bandet, vars medlemmar har ett förflutet i tidigare The Bishop's Finger, Dublin Fair och nuvarande Tullamore Brothers, gjorde allt för att göra lördagskvällen till en fest där publiken bidrog med oorganiserad dans, skrik och skrän.
   Mitt i den stojiga atmosfären var det omöjligt att inte ryckas med i stämningen när tvÃ¥ av bandets medlemmar, Mats Lindström och Henrik Lindström, visuellt och sÃ¥ngmässigt tog konserten till oanade höjder.
   Henrik är verkligen en svensk känslomässig kopia av Shane MacGowan, sjunger dessutom sÃ¥ mycket bättre och spelar fiol pÃ¥ det där slarvigt charmiga sättet. Medan Mats energi pÃ¥ sin irländska bouzouki tog utflykter bland publiken. Shamrocks föreställning blev kort sagt nÃ¥gra trivsamma timmar runt midnatt.

Mattias Alf: trummor
Fredrik Warnicke: bas/sång
Henrik Lindström: sång/fiol
Mats Lindström: bouzouki/sång
Henrik Dahlén: gitarr/sång

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.