Blogginlägg från 2007-12-17

Under några år på 70-talet var han störst

Vaknade upp idag för att mötas av ”den stora nyheten” att Dan Fogelberg har avlidit. Han är ett namn från det förgångna. Ändå är det största nyheten på Billboards musiknyhetssajt och för mig, som har 70-talets countryrock nära hjärtat, känns nyheten en aning tung. Speciellt som jag för bara en månad sedan skrev en övergripande krönika om just countryrock här på sidan som följd av Eagles smått sensationella comeback på skiva.
   Under Eagles framfart låg Dan Fogelbergs musik precis i bakvattnet. Han skivdebuterade redan 1972, för övrigt samma år som Eagles, med ”Home free” och redan där fick Fogelberg visa upp sina kvalitéer som musiker på många olika instrument.
   Men det var på de två följande skivorna, ”Souvenirs” (1974) och ”Captured angel” (1975), han växte ut till en förstklassig låtskrivare, en ännu bättre sångare och en allt personligare artist.
   På ”Souvenirs”, producerad av Joe Walsh, skymtade Eagles i bakgrunden men det var låtarna ”Part of the plan”, ”Illinois” och ”As the raven flies” som visade upp countryrockens finaste ansikte.
   ”Captured angel” följde upp de goda förutsättningarna och där spelade Fogelberg som vanligt de flesta instrument själv med några få gäster som David Lindley, Russ Kunkel och John David Souther. Här kunde jag dessutom dra paralleller med Neil Young och skivan var, tillsammans med Nils Lofgrens första soloplatta, min största favorit det året.
   Sedan tynade det stora Fogelberg-intresset bort, väldigt snabbt faktiskt. ”Nether lands” (1977), med miljötexter och stråkarrangemang, följdes av Fogelbergs samarbete med jazzflöjtisten Tim Weisberg, ambitiösa men också pretentiösa ”Twin sons of different mothers” (1978) och där förlorade jag kontakt med denne specielle amerikanare.

Det har varit trögt med sidan under morgonen och förmiddagen. Jag fick en typ av förklaring av Anders Jakobson (min ende vän när det gäller teknik): ”Det var ett DNS-fel som innebär att "internet" inte fattade vart url:en hakanpettersson.se hörde hemma (samma sak med databasservern mysql08.cliche.se). Men nu förstår den igen.”
   Är det någon av er därute som försöker förstå problemet så kanske ni fick en förklaring nu.

/ Håkan

Santa Claus is coming to town

För exakt en vecka sedan höll Bruce Springsteen på att avsluta sin lite ojämna spelning med en nästan magisk final. Tillsammans med sitt sedvanligt spelstarka E Street Band hade precis ”American land” tonat ut. Den mäktigaste av alla irländska jigs hade till slut tonat ut. I dånet av två dragspel, en fiol och en tin whistle stod Bruce och bandet och tog emot hyllningarna.
   Då händer det nästa overkliga. Bruce klappar Roy Bittan på axeln och det betyder att han ilar mot pianot och konserten får ytterligare ett definitivt slut, den här gången den traditionella jullåten ”Santa Claus is coming to town”.
   ”Santa Claus is coming to town” skrevs av J Fred Coots och Haven Gillespie och framfördes första gången på en radioshow i november 1934. Originalversionen av låten spelades första gången in 26 september 1935 av Tommy Dorsey & his Orchestra. Låten blev en traditionell standardlåt och många, väldigt många har sjungit in sin version av den gamla låten.
   Bruce Springsteens arrangemang, som första gången kom på en singel-B-sida till ”My home town” 1985 (fast den hade spelats in live redan 12 december 1975 på CW Post College, Greenvale NY), är väldigt influerat av Phil Spectors storslagna produktion som fick sin premiär på den klassiska julskivan ”A Christmas gift for you” från november 1963.
   På den skivan hade Spector samlat alla sina artister som var och en gör några gamla standardjullåtar i ett stuk som skulle bli Phil Spectors signum. Stort orkestrerade arrangemang som gjorde de gamla och tämligen tråkiga låtarna till uppenbara pophits. Där fanns The Crystals (som fick förmånen att tolka dagens låt ”Santa Claus is coming to town”), The Ronettes, Darlene Love (som gjorde skivans enda nyskrivna låt, ”Christmas (baby please come home)”, och Bob B Soxx & the Blue Jeans.
   "A Christmas gift for you" fick på sin tid aldrig den uppmärksamhet den var värd. Phil Spectors förklaring var att samma dag skivan släpptes, 23 november 1963, mördades presidenten John F Kennedy.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.