Blogginlägg

Under några år på 70-talet var han störst

Vaknade upp idag för att mötas av ”den stora nyheten” att Dan Fogelberg har avlidit. Han är ett namn från det förgångna. Ändå är det största nyheten på Billboards musiknyhetssajt och för mig, som har 70-talets countryrock nära hjärtat, känns nyheten en aning tung. Speciellt som jag för bara en månad sedan skrev en övergripande krönika om just countryrock här på sidan som följd av Eagles smått sensationella comeback på skiva.
   Under Eagles framfart låg Dan Fogelbergs musik precis i bakvattnet. Han skivdebuterade redan 1972, för övrigt samma år som Eagles, med ”Home free” och redan där fick Fogelberg visa upp sina kvalitéer som musiker på många olika instrument.
   Men det var på de två följande skivorna, ”Souvenirs” (1974) och ”Captured angel” (1975), han växte ut till en förstklassig låtskrivare, en ännu bättre sångare och en allt personligare artist.
   På ”Souvenirs”, producerad av Joe Walsh, skymtade Eagles i bakgrunden men det var låtarna ”Part of the plan”, ”Illinois” och ”As the raven flies” som visade upp countryrockens finaste ansikte.
   ”Captured angel” följde upp de goda förutsättningarna och där spelade Fogelberg som vanligt de flesta instrument själv med några få gäster som David Lindley, Russ Kunkel och John David Souther. Här kunde jag dessutom dra paralleller med Neil Young och skivan var, tillsammans med Nils Lofgrens första soloplatta, min största favorit det året.
   Sedan tynade det stora Fogelberg-intresset bort, väldigt snabbt faktiskt. ”Nether lands” (1977), med miljötexter och stråkarrangemang, följdes av Fogelbergs samarbete med jazzflöjtisten Tim Weisberg, ambitiösa men också pretentiösa ”Twin sons of different mothers” (1978) och där förlorade jag kontakt med denne specielle amerikanare.

Det har varit trögt med sidan under morgonen och förmiddagen. Jag fick en typ av förklaring av Anders Jakobson (min ende vän när det gäller teknik): ”Det var ett DNS-fel som innebär att "internet" inte fattade vart url:en hakanpettersson.se hörde hemma (samma sak med databasservern mysql08.cliche.se). Men nu förstår den igen.”
   Är det någon av er därute som försöker förstå problemet så kanske ni fick en förklaring nu.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.