Blogginlägg från 2013-11-03

Dagen som förändrade mitt liv

3 NOVEMBER 1963, EN SÖNDAG PRECIS som idag, började mitt genuina musikintresse. Just den dagen eller framåt kvällen sändes historiens andra Drop In-program på den svartvita tv-apparaten. Fyra killar från Liverpool, The Beatles, var programmets viktigaste gäster. I samma ögonblick kvartetten visade sig på tv:n blev jag, som just hade fyllt 11 år, just där och då en hängiven musikkonsument i allmänhet och stor Beatles-fantast i synnerhet.
   Den "groteskt långhåriga" kvartetten stormade alltså in i mitt vardagsrum på Norrbygatan i Örebro hösten 1963, det skrevs tv-historia och mitt 11-åriga hjärta stod vidöppet medan hjärnan trånade efter ny häftig musik. Drop In-framträdandet med ”She loves you”, John Lennons magnifika tolkning av ”Twist & shout”, extralåten ”I saw her standing there” och den spontana bonuslåten, Paul McCartneys formidabelt skrikiga tolkning av "Long tall Sally", gjorde verkligen intryck den här kvällen. Att det blev revolution i mitt huvud skulle man, utan att överdriva, kunna beskriva det som.
   Sverigebesöket i slutet av oktober 1963 var både sensationellt och unikt och var samtidigt startskottet för Beatles-hysterin som sedan skulle drabba både hemlandet England och övriga världen. Det var Beatles första utlandsturné som omfattade spelningar i Karlstad, Stockholm, Göteborg, Borås, och Eskilstuna. De hann också med både radio- och ovannämnda tv-inspelning och det var när de kom tillbaka till London och flygplatsen Heathrow, och möttes av tusentals fans, uttrycket Beatlemania föddes.
   Konserterna i Sverige var korta 20-25-minutersframträdanden och på vissa platser (på Cirkus i Göteborg) hann de med tre uppträdanden. Låtlistan de varje gång framförde innehöll nio låtar, "Long tall Sally", "Please please me", "I saw her standing there", "From me to you", "A taste of honey", "Chains", "Boys", "She loves you" och "Twist and shout". Inget unikt direkt. Deras tre senaste singlar, en ep-låt plus fem låtar från gruppens första album "Please please me" som hade släppts på våren 1963.
   Drop In var ett tv-program i en serie med underrubriken ”blandad underhållning för ungdom”, Sveriges Radios första riktiga musiksatsning för ungdomar, och hade i oktober 1963 precis startat. Programmet där The Beatles framträdde, som spelades in 30 oktober, var det andra programmet i serien.
   Programledare för Drop In var Kersti Adams-Ray tillsammans med Klas Burling och Kjell ”Kulan” Eriksson. Adams-Ray var känd för radioprogrammen Tonårsträffen och Spisarparty, Burling var programledare för det svenska listprogrammet Tio i Topp och Eriksson, utan någon tv-erfarenhet, hade Burling hittat på en fest...
    Inspelningslokalen för Drop In var Arenateatern just utanför Gröna Lunds huvudentré på Djurgården i Stockholm. Det som jag under alla år har bevarat som ett unikt minnesmärke i hjärnan var ju då en stor och mäktig händelse. Men egentligen var det blott elva minuter med The Beatles på scen. Kalla det gärna en nostalgisk omskrivning men dessa elva minuter och fyra låtar (av vilka två var covers...) satte outplånliga spår i den här 11-åringen.

I VÄNTAN PÅ DET STORA revolutionerande med The Beatles under livets då mest förväntansfulla minuter bjöd historiens andra Drop In-program på åtskilliga svenska artister. Förutom husbandet The Telstars och sånggruppen Gals & Pals var det just den här kvällen Lill-Babs, Boris och Doris.
   Efter det karaktäristiska klapp-klapp-introt med Gals & Pals och Telstars på scen och signaturmelodin "Du som gillar pop/Drop In/Stanna och hör opp..." var programmet igång. Den lilla lokalen var fylld med tuperade tjejer och killar med uppåtkammade luggar. Först på scen bland kvällens gästartister var Lill-Babs som sjöng "Leva livet" tillsammans med Gals & Pals och Telstars i kompet. Låten, Lesley Gores "It's my party" med svensk text av Stikkan Anderson, var högaktuell på Svensktoppen.
   Efter en intervju med en tjej som vunnit en popfrågetävling och fått träffa Beatles blev det ett solonummer med Gals & Pals, de tre tjejerna Pia Lang, Ulla Hallin och Kerstin Bagge och de tre killarna Beppo Gräsman, Svante Thuresson och Lasse Bagge, som sjöng "Bossa nova USA", Dave Brubecks låt, som en ordlös sång med saxsolo.
   Programmet fortsatte med en ja/nej-frågetävling med frågor typ "Spelar Acker Bilk klarinett?", "Kommer Shanes från Kiruna?" eller "Är Del Shannon engelsman?". En flicka svarade fel på frågan "Har Beatles spelat in "Do you want to know a secret?" och det gick ett sus genom lokalen.
   Sedan presenterades Boris, före detta Rock-Boris (Lindkvist) som i gammal rock'n'roll-stil sjöng "Hully gully", ett tyskt original och en hit med Charly Cotton und Seine Twist Makers (!) 1963.
   Dags för en ny stjärna på scen och ännu ett förnamn, Doris med efternamnet Svensson från Göteborg, som sjöng "Save all your lovin' for me", en Brenda Lee-b-sida från 1962. Doris sjöng med Strangers men skulle nu satsa på en solokarriär men hon fick inga framgångar förrän 1966 - då som medlem i Plums.
   Nu var den långa väntan slut och Klas Burling försökte med ett "...och dom som avslutar kvällens program..." medan tjejskrik avslöjade att Beatles var på väg in på scen. Resten var, som man brukar säga, historia.
   Beatles inledde med "She loves you", senaste singeln, och bockade artigt medan publikovationerna var stora. Paul McCartney uppmanade publiken att klappa händerna och stampa med fötterna innan John Lennon sjöng "Twist & shout" med distad sångröst medan han spelade på sin svarta Rickenbacker.
   Det var planerat med två låtar men Beatles föreställning fortsatte med "I saw her standing there" där Paul sjöng verserna och fick hjälp av en uppmixad John i refrängerna. En förlängd version med ett längre instrumentalt solo i mitten.
   Drop In-programmet 3 november 1963 var egentligen slut, Telstars och Gals & Pals hade kommit in på scenen för att avsluta, men Klas Burling fick Beatles att fortsätta med "Long tall Sally" med en fantastisk Paul på sång som fick hela lokalen att vibrera.
   Programmet var slut, Beatles elva minuter i strålkastarljuset var till ända, och medan de fyra Liverpool-killarna var kvar på scen avslutades programmet med avsignaturen där Telstars, Gals & Pals och hela publiken fick hjälp av Beatles att klappa och sjunga.
   Och livet för 11-åringen skulle aldrig mer bli sig likt. Beatles på svensk tv var den största enskilda förklaringen till att jag blev som jag blev.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...