Blogginlägg från 2017-10-07

Kort visit i den engelska landsbygdsidyllen

DAGARNA I SYDVÄSTRA LONDON FÖRRA VECKAN hade ett utflyktsprojekt. Jag ville till varje pris få uppleva den engelska landsbygdsidyllen i Henley-on-Thames, där George
Harrison en gång i tiden var fast boende, och jag lyckades med lätthet locka med mig min hustru, Carina, med tanke på byns Midsomer Murderers-relaterade historia.
   Efter nÃ¥gra tÃ¥gbyten, mer eller mindre komplicerade (som jag inte ska trötts ut er läsare med), i Reading och Twyford hittade vi till slut fram till ändhÃ¥llplatsen pÃ¥ tÃ¥grälsen till Henley-on-Thames. PÃ¥ vägen dit var vi mot slutet längs Themsen verkligen pÃ¥ landet och i den lilla byn, som tydligt symboliserar beteckningen village, gav den flödande solen en välkomnande atmosfär. Redan pÃ¥ stationen presenterades byn som "Home of the Royal Regatta", en publikmässigt stor roddtävling pÃ¥ sommaren, men sista veckan i september hade vi helt andra planer.
   Vi följde Themsen med alla fina bÃ¥tar efter kanten och hade Henley Bridge, den gamla bron byggd 1786, i sikte och där bredvid lÃ¥g mycket lägligt riversidepuben The Angel. Efter lunch, nedsköljd med en Henley Pale Ale, började vi vÃ¥r research och det var enklare och närmare än jag trodde att hitta upp till Friar Park där George Harrison hade sitt hem i drygt 30 Ã¥r fram till sin död 2001.
   FrÃ¥n bron i Henley. som för övrigt är gräns till ett helt annat grevskap (Berkshire), följde vi Hart Street mot torget Market Square i byns centrum. Fortsatte gatan uppÃ¥t till vänster om Town Council, hamnade pÃ¥ Gravel Hill och plötsligt uppenbarade sig de magnifika entrégrindarna till Friar Park, en plats i Beatles-historien som har fascinerat mig sedan tidigt 70-tal.
   Egendomen Friar Park och det gigantiska slottsliknande byggnaden, som ligger utom synhÃ¥ll när jag stÃ¥r framför grindarna, har en enorm historia som följde med när George Harrison köpte stället för blygsamma £140.000 (ca 1,5 miljoner svenska kronor i dagens kurs) i januari 1970. För att tvÃ¥ mÃ¥nader senare tillsammans med sin dÃ¥varande hustru, Pattie Boyd, flytta in i en arbetarbostad pÃ¥ Friar Park dÃ¥ den viktorianska huvudbyggnaden var i stort behov av restaurering.
   Egendomen med stora fantastiska trädgÃ¥rdar, skog, grottor, sjöar och Ã¥tskilliga hus, som fortfarande ägs av Harrison fru Olivia, uppskattas idag vara värd cirka 320 miljoner svenska kronor. Det är inget som jag fÃ¥r nÃ¥gon uppfattning om när jag stÃ¥r precis framför de lyxiga grindarna pÃ¥ uppfarten till den stora entrén. Däremot kan jag skymta arbetare och fordon som ger sken av att arbete och skötsel pÃ¥gÃ¥r innanför staketet vilket syns pÃ¥ alla välskötta rabatter, buskar och träd framför grindstugan som ocksÃ¥ är väldesignad och av kolossal storlek.
   Grindarna av smidesjärn och de stora grindstolparna har väldigt smakfulla och intressanta detaljer. Ornamenterade mönster med utsirade ansikten och ovanpÃ¥ tvÃ¥ av stolparna är det smÃ¥ ansiktsstatyetter som jag i ett fall möjligen kan identifiera som den förste Friar Park-ägaren Sir Frank Crisp. Vid entrén till Friar Park 2017 framställs allt pÃ¥ ett väldigt smakfullt och välplanerat sätt.

HISTORIEN OM EGENDOMEN FRIAR PARK är lång och intressant. Det slottsliknande palatset eller godset med sina 120 rum byggdes 1889 och köptes då av Sir Frank Crisp, excentrisk baron, advokat och fascinerad av mikroskop(!). Crisp var onekligen en intressant och annorlunda figur, han lät bygga en kopia av bergstoppen Matterhorn(!) i trädgården, vars inskriptioner i hus och trädgård fick en renässans när George Harrison, som också hade sinne för humor och udda skämt, köpte egendomen. Harrison skrev en hyllning till Crisp, "Ballad of Sir Frankie Crisp (Let It Roll)", på första soloalbumet "All things must pass" och var också stor inspirationskälla till "Ding dong, ding dong" och "The answer's at the end".
   Crisp var, fram till sin död 1919, dessutom en hängiven trädgÃ¥rdsentusiast och de influenserna gick definitivt i arv till Harrison som under Ã¥ren pÃ¥ Friar Park utvecklade ett stort intresse för växter och trädgÃ¥rdsskötsel. Sonen Dhani trodde när han var liten att pappa var trädgÃ¥rdsmästare... PÃ¥ den vidsträckta egendomen med alla sina gröna ytor fick George stora förutsättningar att odla(!) sitt intresse.
   Efter Crisps död var det nÃ¥gon Sir Percival David, indiskfödd finansiär, forskare och samlare av kinesisk keramik, som köpte Friar Park. Men efter skilsmässa, dÃ¥ hans fru flyttade till ett av de mindre husen pÃ¥ omrÃ¥det, donerades resten till katolska nunnor som drev en skola i byn. Decennierna fram till 60-talet slet hÃ¥rt pÃ¥ Friar Park. TrädgÃ¥rden var i förfall och husets standard hade ocksÃ¥ krackelerat och stod inför hotet att rivas när George Harrison 1970 trädde in och räddade byggnaden, restaurerade och utvecklade hela egendomen.
   Blott 27-Ã¥rige George och hans fru kom frÃ¥n en bungalow i Esher, Kinshauns, söder om London och Patti, som faktiskt var den personen som introducerade Beatles och George i synnerhet för den indiska religionen, har berättat att redan efter nÃ¥gra Ã¥r pÃ¥ Friar Park började äktenskapet knaka i fogarna. Hon kände sig isolerad i omrÃ¥det och det stora huset medan George var fullt upptagen med solokarriären, engagerad i resterna av Beatles-bolaget Apple, ett allt större engagemang i religion och existentiella frÃ¥gor som fred pÃ¥ jorden. 1974 separerade paret.
   I maj 1974 startade George den egna skivetiketten Dark Horse och där föll han handlöst för den mexikanska sekreteraren Olivia Trinidad Arias och samma Ã¥r blev det officiellt att de var ett par fast han lagligt sett fortfarande var gift med Pattie som nu mer eller mindre öppet umgicks med Harrisons vän Eric Clapton. PÃ¥ albumet "Dark Horse" (1974), där Olivia nämns pÃ¥ skivomslaget, har George lagt till nÃ¥gra personligt starka textrader till Everly Brothers gamla lÃ¥t "Bye bye, love": There goes our lady/With a "you know who"/I hope she's happy/And old 'Clapper' too.
   Olivia flyttade snart in pÃ¥ Friar Park, sonen Dhani (som för övrigt solodebuterade igÃ¥r med albumet "In parallel") föddes 1978 och samma Ã¥r gifte sig George och Olivia. Som dock inte kom att leva lyckliga i alla sina dagar.
   1997/98 drabbades George av strupcancer som lyckligtvis botades genom operation och pÃ¥ en av 1900-talets sista dagar, 30 december 1999, drabbades paret av inbrott pÃ¥ Friar Park där förövaren även gick till attack och nästan dödade paret. Dessbättre överlevde den dramatiska händelsen och säkerhetsnivÃ¥n pÃ¥ egendomen, som höjts redan efter John Lennon-mordet 1980, skärptes ytterligare. Det är inget jag direkt kan upptäcka när jag stÃ¥r utanför grindarna, även om muren in till Friar Park omrÃ¥det inte är särskilt avskräckande är omrÃ¥det med all säkerhet omringat av avancerade larmanordningar.

FRIAR PARK HAR OCKSÅ MUSIKALISKA KOPPLINGAR i sin långa historia med George Harrison som ägare. 1972 installerades en 16-spårs inspelningsstudio i byggnaden som gick under namnet FPSHOT, alltså förkortningen på Friar Park Studio, Henley-on-Thames. Där spelade han givetvis in helt eller delar av sina egna album och lät även musikerkompisar och Apple- och Dark Horse-relaterade artister spela in där. Många Traveling Wilburys-spår, hela Shakespear's Sister-albumet "Hormonally yours" och Monty Pythons klassiska singel "Lumberjack song" spelades in där. Men också artister som Duane Eddy, Roy Orbison, Belinda Carlisle, Peter Skellern och Alvin Lee har genom åren besökt studion.
   PÃ¥ en mängd omslag till George Harrison-skivor förekommer det Friar Park-miljöer pÃ¥ fotografierna och pÃ¥ Ã¥tskilliga videor, "Ding dong, ding dong", "The answer's at the end", "True love" och "Crackerbox Palace" (som ocksÃ¥ brukade vara Georges skämtsamma benämning av stället), blinkar Friar Park förbi mer eller mindre ofta.
   Friar Park har ocksÃ¥ en liten roll i den synnerligen intressanta dokumentären om Ronnie Peterson när han och familjen tillsammans med Jackie Stewart i ett nästan Monty Python-inspirerat klipp hälsar pÃ¥ hemma hos den extremt formel 1-intresserade George Harrison. Precis när jag väntar mig Harrisons "Faster", döpt efter Stewarts biografi, spelar de - Hot Chocolate med "Every 1's a winner". LÃ¥t vara att just den gruppen i tidernas begynnelse gjorde en Apple-singel med en reggaeversion av "Give peace a chance" men "Faster" med textrader som "Faster than a bullet from a gun/He is faster than everyone" hade ju varit direkt perfekt i det sammanhanget. "Faster", frÃ¥n albumet "George Harrison" (1979), till minnet av Peterson gavs ut ett knappt halvÃ¥r efter den fatala dödsolyckan och gavs sedan ut som singel där George skänkte alla royalties till Gunnar Nilsson Cancer Fund till stöd för den allvarligt sjuke formel 1-föraren Gunnar Nilsson.

PÅ VÄGEN NER FRÅN FRIAR PARK MOT BYNS CENTRUM tar vi parallellgatan West Street. Byns styrande med borgmästaren i spetsen har länge försökt anlägga en trädgård i byn till George Harrisons minne. Men jag har förstått att Olivia och familjen inte har varit så pigga på det. Bara några meter ner på West Street upptäcker jag däremot ett litet minnesmärke om än inofficiellt och anspråkslöst. Där bredvid buskarna ligger ett konstnärligt utsmyckat äpple som mycket väl kan vara en liten hyllning till byns stora musikprofil.
   Därutöver finns det inga officiella tecken i Henley-on-Thames att George Harrison bodde i byn fram till sin död i november 2001. Jag hittar för övrigt inte heller nÃ¥got tecken pÃ¥ att en annan stor profil länge var fast boende i Henley-on-Thames fram till sin död 1999, Dusty Springfield.
   PÃ¥ gatan nedför West Street passerar vi puben The Row Barge som ocksÃ¥ har en tajt George Harrison-koppling. Det var hans lokala pubfavorit och det kunde hända att han och grannen Eric Clapton rent spontant kunde ställa till med musikalisk underhÃ¥llning där framför snopna pubgäster och stammisar. Det finns inget inspelat frÃ¥n sÃ¥dana spontana tillfällen men ändÃ¥ förekommer The Row Barge pÃ¥ Harrison-spÃ¥ret "Soft-hearted Hana" frÃ¥n samma "George Harrison"-album.
   Pubatmosfären i lÃ¥tens inledning och under hela lÃ¥ten är autentiskt inspelad pÃ¥ just The Row Barge. LÃ¥ten har ju ocksÃ¥ en avslappnad pubatmosfärisk prägel med akustisk slide och en melodi som doftar 30-tal. Det är bara en ukulele, Harrison favoritinstrument, som fattas. LÃ¥ttiteln är dessutom en vink till standardlÃ¥ten "Hard Hearted Hannah".
   Enligt skylten utanför puben serveras byns bästa Sunday Roast pÃ¥ Row Barge - men idag var det tisdag...
   Under 70- och 80-talet tillhörde George Harrison ett gäng musiker som gick under namnet The Thames Valley Gang som spontant och oannonserat dök upp pÃ¥ pubar runt om i Oxfordshire. En grupp som tillsammans med George för en kväll kunde innehÃ¥lla Alvin Lee, Dave Edmunds, Mick Ralphs, Ron Wood, Jon Lord och Jim Capaldi.
   George var alltsÃ¥ blott 27 Ã¥r när han tog över Friar Park men lyckades under mer än 30 Ã¥r göra egendomen till en väldigt speciell plats där minnet av hans livsverk, bÃ¥de materiellt och musikaliskt, är stort och starkt. Man kan pÃ¥stÃ¥ att det välskötta Friar Park rimmar fantastiskt väl med George Harrisons godhet ty enligt Olivia var han en man som trodde pÃ¥ "the power of goodness".

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...