Blogginlägg

Kort visit i den engelska landsbygdsidyllen

DAGARNA I SYDVÄSTRA LONDON FÖRRA VECKAN hade ett utflyktsprojekt. Jag ville till varje pris få uppleva den engelska landsbygdsidyllen i Henley-on-Thames, där George
Harrison en gång i tiden var fast boende, och jag lyckades med lätthet locka med mig min hustru, Carina, med tanke på byns Midsomer Murderers-relaterade historia.
   Efter några tågbyten, mer eller mindre komplicerade (som jag inte ska trötts ut er läsare med), i Reading och Twyford hittade vi till slut fram till ändhållplatsen på tågrälsen till Henley-on-Thames. På vägen dit var vi mot slutet längs Themsen verkligen på landet och i den lilla byn, som tydligt symboliserar beteckningen village, gav den flödande solen en välkomnande atmosfär. Redan på stationen presenterades byn som "Home of the Royal Regatta", en publikmässigt stor roddtävling på sommaren, men sista veckan i september hade vi helt andra planer.
   Vi följde Themsen med alla fina båtar efter kanten och hade Henley Bridge, den gamla bron byggd 1786, i sikte och där bredvid låg mycket lägligt riversidepuben The Angel. Efter lunch, nedsköljd med en Henley Pale Ale, började vi vår research och det var enklare och närmare än jag trodde att hitta upp till Friar Park där George Harrison hade sitt hem i drygt 30 år fram till sin död 2001.
   Från bron i Henley. som för övrigt är gräns till ett helt annat grevskap (Berkshire), följde vi Hart Street mot torget Market Square i byns centrum. Fortsatte gatan uppåt till vänster om Town Council, hamnade på Gravel Hill och plötsligt uppenbarade sig de magnifika entrégrindarna till Friar Park, en plats i Beatles-historien som har fascinerat mig sedan tidigt 70-tal.
   Egendomen Friar Park och det gigantiska slottsliknande byggnaden, som ligger utom synhåll när jag står framför grindarna, har en enorm historia som följde med när George Harrison köpte stället för blygsamma £140.000 (ca 1,5 miljoner svenska kronor i dagens kurs) i januari 1970. För att två månader senare tillsammans med sin dåvarande hustru, Pattie Boyd, flytta in i en arbetarbostad på Friar Park då den viktorianska huvudbyggnaden var i stort behov av restaurering.
   Egendomen med stora fantastiska trädgårdar, skog, grottor, sjöar och åtskilliga hus, som fortfarande ägs av Harrison fru Olivia, uppskattas idag vara värd cirka 320 miljoner svenska kronor. Det är inget som jag får någon uppfattning om när jag står precis framför de lyxiga grindarna på uppfarten till den stora entrén. Däremot kan jag skymta arbetare och fordon som ger sken av att arbete och skötsel pågår innanför staketet vilket syns på alla välskötta rabatter, buskar och träd framför grindstugan som också är väldesignad och av kolossal storlek.
   Grindarna av smidesjärn och de stora grindstolparna har väldigt smakfulla och intressanta detaljer. Ornamenterade mönster med utsirade ansikten och ovanpå två av stolparna är det små ansiktsstatyetter som jag i ett fall möjligen kan identifiera som den förste Friar Park-ägaren Sir Frank Crisp. Vid entrén till Friar Park 2017 framställs allt på ett väldigt smakfullt och välplanerat sätt.

HISTORIEN OM EGENDOMEN FRIAR PARK är lång och intressant. Det slottsliknande palatset eller godset med sina 120 rum byggdes 1889 och köptes då av Sir Frank Crisp, excentrisk baron, advokat och fascinerad av mikroskop(!). Crisp var onekligen en intressant och annorlunda figur, han lät bygga en kopia av bergstoppen Matterhorn(!) i trädgården, vars inskriptioner i hus och trädgård fick en renässans när George Harrison, som också hade sinne för humor och udda skämt, köpte egendomen. Harrison skrev en hyllning till Crisp, "Ballad of Sir Frankie Crisp (Let It Roll)", på första soloalbumet "All things must pass" och var också stor inspirationskälla till "Ding dong, ding dong" och "The answer's at the end".
   Crisp var, fram till sin död 1919, dessutom en hängiven trädgårdsentusiast och de influenserna gick definitivt i arv till Harrison som under åren på Friar Park utvecklade ett stort intresse för växter och trädgårdsskötsel. Sonen Dhani trodde när han var liten att pappa var trädgårdsmästare... På den vidsträckta egendomen med alla sina gröna ytor fick George stora förutsättningar att odla(!) sitt intresse.
   Efter Crisps död var det någon Sir Percival David, indiskfödd finansiär, forskare och samlare av kinesisk keramik, som köpte Friar Park. Men efter skilsmässa, då hans fru flyttade till ett av de mindre husen på området, donerades resten till katolska nunnor som drev en skola i byn. Decennierna fram till 60-talet slet hårt på Friar Park. Trädgården var i förfall och husets standard hade också krackelerat och stod inför hotet att rivas när George Harrison 1970 trädde in och räddade byggnaden, restaurerade och utvecklade hela egendomen.
   Blott 27-årige George och hans fru kom från en bungalow i Esher, Kinshauns, söder om London och Patti, som faktiskt var den personen som introducerade Beatles och George i synnerhet för den indiska religionen, har berättat att redan efter några år på Friar Park började äktenskapet knaka i fogarna. Hon kände sig isolerad i området och det stora huset medan George var fullt upptagen med solokarriären, engagerad i resterna av Beatles-bolaget Apple, ett allt större engagemang i religion och existentiella frågor som fred på jorden. 1974 separerade paret.
   I maj 1974 startade George den egna skivetiketten Dark Horse och där föll han handlöst för den mexikanska sekreteraren Olivia Trinidad Arias och samma år blev det officiellt att de var ett par fast han lagligt sett fortfarande var gift med Pattie som nu mer eller mindre öppet umgicks med Harrisons vän Eric Clapton. På albumet "Dark Horse" (1974), där Olivia nämns på skivomslaget, har George lagt till några personligt starka textrader till Everly Brothers gamla låt "Bye bye, love": There goes our lady/With a "you know who"/I hope she's happy/And old 'Clapper' too.
   Olivia flyttade snart in på Friar Park, sonen Dhani (som för övrigt solodebuterade igår med albumet "In parallel") föddes 1978 och samma år gifte sig George och Olivia. Som dock inte kom att leva lyckliga i alla sina dagar.
   1997/98 drabbades George av strupcancer som lyckligtvis botades genom operation och på en av 1900-talets sista dagar, 30 december 1999, drabbades paret av inbrott på Friar Park där förövaren även gick till attack och nästan dödade paret. Dessbättre överlevde den dramatiska händelsen och säkerhetsnivån på egendomen, som höjts redan efter John Lennon-mordet 1980, skärptes ytterligare. Det är inget jag direkt kan upptäcka när jag står utanför grindarna, även om muren in till Friar Park området inte är särskilt avskräckande är området med all säkerhet omringat av avancerade larmanordningar.

FRIAR PARK HAR OCKSÅ MUSIKALISKA KOPPLINGAR i sin långa historia med George Harrison som ägare. 1972 installerades en 16-spårs inspelningsstudio i byggnaden som gick under namnet FPSHOT, alltså förkortningen på Friar Park Studio, Henley-on-Thames. Där spelade han givetvis in helt eller delar av sina egna album och lät även musikerkompisar och Apple- och Dark Horse-relaterade artister spela in där. Många Traveling Wilburys-spår, hela Shakespear's Sister-albumet "Hormonally yours" och Monty Pythons klassiska singel "Lumberjack song" spelades in där. Men också artister som Duane Eddy, Roy Orbison, Belinda Carlisle, Peter Skellern och Alvin Lee har genom åren besökt studion.
   På en mängd omslag till George Harrison-skivor förekommer det Friar Park-miljöer på fotografierna och på åtskilliga videor, "Ding dong, ding dong", "The answer's at the end", "True love" och "Crackerbox Palace" (som också brukade vara Georges skämtsamma benämning av stället), blinkar Friar Park förbi mer eller mindre ofta.
   Friar Park har också en liten roll i den synnerligen intressanta dokumentären om Ronnie Peterson när han och familjen tillsammans med Jackie Stewart i ett nästan Monty Python-inspirerat klipp hälsar på hemma hos den extremt formel 1-intresserade George Harrison. Precis när jag väntar mig Harrisons "Faster", döpt efter Stewarts biografi, spelar de - Hot Chocolate med "Every 1's a winner". Låt vara att just den gruppen i tidernas begynnelse gjorde en Apple-singel med en reggaeversion av "Give peace a chance" men "Faster" med textrader som "Faster than a bullet from a gun/He is faster than everyone" hade ju varit direkt perfekt i det sammanhanget. "Faster", från albumet "George Harrison" (1979), till minnet av Peterson gavs ut ett knappt halvår efter den fatala dödsolyckan och gavs sedan ut som singel där George skänkte alla royalties till Gunnar Nilsson Cancer Fund till stöd för den allvarligt sjuke formel 1-föraren Gunnar Nilsson.

PÅ VÄGEN NER FRÅN FRIAR PARK MOT BYNS CENTRUM tar vi parallellgatan West Street. Byns styrande med borgmästaren i spetsen har länge försökt anlägga en trädgård i byn till George Harrisons minne. Men jag har förstått att Olivia och familjen inte har varit så pigga på det. Bara några meter ner på West Street upptäcker jag däremot ett litet minnesmärke om än inofficiellt och anspråkslöst. Där bredvid buskarna ligger ett konstnärligt utsmyckat äpple som mycket väl kan vara en liten hyllning till byns stora musikprofil.
   Därutöver finns det inga officiella tecken i Henley-on-Thames att George Harrison bodde i byn fram till sin död i november 2001. Jag hittar för övrigt inte heller något tecken på att en annan stor profil länge var fast boende i Henley-on-Thames fram till sin död 1999, Dusty Springfield.
   På gatan nedför West Street passerar vi puben The Row Barge som också har en tajt George Harrison-koppling. Det var hans lokala pubfavorit och det kunde hända att han och grannen Eric Clapton rent spontant kunde ställa till med musikalisk underhållning där framför snopna pubgäster och stammisar. Det finns inget inspelat från sådana spontana tillfällen men ändå förekommer The Row Barge på Harrison-spåret "Soft-hearted Hana" från samma "George Harrison"-album.
   Pubatmosfären i låtens inledning och under hela låten är autentiskt inspelad på just The Row Barge. Låten har ju också en avslappnad pubatmosfärisk prägel med akustisk slide och en melodi som doftar 30-tal. Det är bara en ukulele, Harrison favoritinstrument, som fattas. Låttiteln är dessutom en vink till standardlåten "Hard Hearted Hannah".
   Enligt skylten utanför puben serveras byns bästa Sunday Roast på Row Barge - men idag var det tisdag...
   Under 70- och 80-talet tillhörde George Harrison ett gäng musiker som gick under namnet The Thames Valley Gang som spontant och oannonserat dök upp på pubar runt om i Oxfordshire. En grupp som tillsammans med George för en kväll kunde innehålla Alvin Lee, Dave Edmunds, Mick Ralphs, Ron Wood, Jon Lord och Jim Capaldi.
   George var alltså blott 27 år när han tog över Friar Park men lyckades under mer än 30 år göra egendomen till en väldigt speciell plats där minnet av hans livsverk, både materiellt och musikaliskt, är stort och starkt. Man kan påstå att det välskötta Friar Park rimmar fantastiskt väl med George Harrisons godhet ty enligt Olivia var han en man som trodde på "the power of goodness".

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...