Blogginlägg från 2016-01-29

Paul Kantner (1941-2016)

JANUARI 2016 NÄRMAR SIG SLUTET men raden av tragiska dödsfall bland musikpersonligheter tycks aldrig ta slut. Paul Kantner blev på 60-talet en av ledarfigurerna i Jefferson Airplane men visuellt var det kvinnan och sångerskan Grace Slick som stod i blickfånget. I alla för mig som främst lyssnade på singlar och fick "Somebody to love" och "White rabbit" som favoriter.
   Jefferson Airplane gav ut mÃ¥nga betydelsefulla album, bland annat "Surrealistic pillow", men det var först 1969 pÃ¥ albumet "Volunteers" som bandet fastnade i mitt medvetande pÃ¥ allvar. Och det var nog via favoriterna Crosby, Stills & Nash som vägen gick till Jefferson Airplane. Bandet gjorde pÃ¥ den skivan en lite annorlunda version av supertrions "Wooden ships" där just Kantner hade lagt till bÃ¥de ord och melodi till originalet.
   Samtidigt började medlemmar i mÃ¥nga samtida amerikanska grupper att medverka pÃ¥ varandras skivor och jag fick en naturlig ingÃ¥ng till Paul Kantners soloprojekt Jefferson Starship och albumet "Blows against the empire" där bÃ¥de Stephen Stills, David Crosby och bÃ¥de Grateful Dead- och Airplane-medlemmar medverkade.
   Intresset för Airplanes 70-tal svalnade lÃ¥ngsamt fast det Kantner/Slick-ledda bandet fortsatte producera album. Men när Jefferson Starship i mitten pÃ¥ 70-talet dök upp som en fast konstellation, med Kantner och Slick i centrum, och gav ut albumet "Dragon fly" blev jag häftigt nyförälskad i den klart spännande nystarten. Inför nästa album, "Red octopus", var även gamle Airplane-sÃ¥ngaren Marty Balin tillbaka i gänget vars popularitet ökade kraftigt.
   Bandets publik växte och den musikaliska utvecklingen framÃ¥t 80-talet, när Grace Slick bÃ¥de lämnade och kom tillbaka, lutade alltmer Ã¥t det kommersiella. Det fick Kantner att tröttna och lämnade bandet sommaren 1984. Och utan Kantner blev bandet, under namnet Starship, än mer hitanpassat. "We built this city" minns vi - tyvärr.
   Paul Kantner Ã¥teraktiverade Jefferson Starship 1992 och har fram till nu lett bandet, till och frÃ¥n med gamla Airplane/Starship-medlemmar, men det har varit helt utom räckhÃ¥ll för mitt intresse.
   Paul Kantner avled igÃ¥r 28 januari 2016 i sviterna av en hjärtattack.

Fotnot: Jag hade knappt smält nyheten att Kantner dött förrän informationen kom att Jefferson Airplanes första sångerska, Signe Anderson, dog samma dag som Kantner. Signe lämnade Airplane redan i september 1966, och ersattes då av Grace Slick, men medverkar på gruppens första album, "Jefferson Airplane takes off".

/ HÃ¥kan

Covers: Phil Cody

PHIL CODY: Cody sings Zevon (Beck and Belly, 2014)

Först kanske det är på sin plats för en liten presentation av amerikanen Phil Cody. 1996 gjorde han sitt debutalbum, "Sons of intemperance offering" (en skiva som skånske artisten Richard Lindgren anser vara 90-talets bästa), med egna låtar och i samband med den skivan turnerade Phil i USA tillsammans med Steve Earle, Golden Smog och Jimmie Dale Gilmore. Och även Warren Zevon som han fick en mycket bra kontakt med. Så det är med hjärtat och en lågmäld fascination av Zevons låtar som den här skivan har producerats. Med ett urval låtar hämtade från många av Zevons skivor, från 1976 till 2002.
   Presentation av Warren Zevon? Nej, har ni läst HÃ¥kans Pop noga kan ni baske mig allt om den amerikanske rockartisten som avled 2003.
   Till skillnad frÃ¥n Zevon själv har Cody inte haft hela västkustligan av fantastiska studiomusiker till sin hjälp och gör sina versioner i mer avklädda versioner. Cody har en liknande röst, som ibland ocksÃ¥ pÃ¥minner om Cat Stevens, men gör en mjukare variant av upphovsmannens material.
   Ã„ndÃ¥ figurerar det nÃ¥gra musiker pÃ¥ skivan som har producerats av gitarristen Steve McCormick tillsammans med Cody. Matt Carsonis dekorerar fint med sin mandolin, slide, banjo och bottleneck tillsammans med trummisen Andy Kamman och klaviaturkillarna Owen Bucey och Eric Lynn. Och gamle Zevon-vännen Duncan "Dr. Babyhead" Aldrich dyker upp pÃ¥ ett spÃ¥r.
   "Cody sings Zevon" är ocksÃ¥ gjord med stort självförtroende. NÃ¥got som plötsligt saknades när jag skulle se honom uppträda i Malmö tillsammans med just Richard Lindgren förra vÃ¥ren. Jag har lämnat nÃ¥gra ögonblicksnoteringar om "konserten" här.
   Cody har pÃ¥ en majoritet av lÃ¥tar hittat en fin stämning pÃ¥ sina tolkningar. Det är egentligen bara slutlÃ¥ten "Desperados under the eaves" som inte lever upp till mina förväntningar men lÃ¥ten kanske är för ouppnÃ¥elig redan pÃ¥ originalet.
   FrÃ¥n "Boom Boom Mancini" via "Splendid isolation", där introt/munspelet pÃ¥minner om Springsteens "The river", till flera mindre uppenbara Zevon-lÃ¥tar hÃ¥ller skivan en överraskande kvalité med mÃ¥nga smÃ¥ läckra detaljer. Exempelvis mandolinen pÃ¥ "Johnny strikes up the band", dobron pÃ¥ naket vackra "Mutineer", den lÃ¥ngsamma varianten av "Roland the headless Thompson gunner" och den intima nästan demoinfluerade versionen av "Don't let us get sick".
   Men allra roligast är att Ã¥terupptäcka nÃ¥gra senare Zevon-lÃ¥tar som "The indifference of heaven" och "Lord Byron's luggage". Det trodde jag aldrig. Och i samma stund växer en enorm saknad efter Warren Zevon, en oöverträffad lÃ¥tskrivare och melodiernas mästare med texter som inte finner nÃ¥gra gränser.

1. Boom Boom Mancini (Warren Zevon) 04:07   
1987. Från albumet "Sentimental hygiene".
2. Splendid Isolation (Warren Zevon) 03:06   
1989. Från albumet "Transverse city".
3. Johnny Strikes Up The Band (Warren Zevon) 02:01   
1978. Från albumet "Excitable boy".
4. Mutineer (Warren Zevon) 02:51   
1995. Från albumet med samma namn.
5. Roland The Headless Thompson Gunner (David Lindell/Warren Zevon) 04:05   
1978. Från albumet "Excitable boy".
6. Play It All Night Long (Warren Zevon) 02:57   
1980. Från albumet "Bad Luck Streak in Dancing School".
7. Heartache Spoken Here (Warren Zevon) 03:28   
1991. Från albumet Mr Bad Example".
8. The Indifference Of Heaven (Warren Zevon) 04:42   
1993. Från albumet "Learning to flinch".
9. Don't Let Us Get Sick (Warren Zevon) 03:30   
2000. Från albumet "Life'll kill you".
10. The Hula Hula Boys (Warren Zevon) 03:21   
1982. Från albumet "The envoy".
11. Lord Byron's Luggage (Warren Zevon) 04:21   
2002- Från albumet "My ride's here".
12. Desperados Under The Eaves (Warren Zevon) 04:29
1976. Från albumet "Warren Zevon".

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.