Blogginlägg

Wilko var sig lik

Postad: 1997-11-01 15:01
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/11 1997.

KONSERT
WILKO JOHNSON
Prisma, Örebro 30/10 1997


1985 besökte den engelske pubrockpionjären Wilko Johnson Örebro förra gången. Exakt på dagen tolv år senare återvände han och det mesta var sig likt. De två kompmusikerna är honom trogna, repertoaren är fortfarande en trygg blandning av tidiga Dr Feelgood-låtar, covers och egna låtar och även de nervkittlande, något obscena gesterna under "Don't let your daddy know" finns kvar i hans fartiga scenshow.
   Men den r&b-svängande rockmusiken har inte direkt trendkänsliga inslag så Wilko kan gott fortsätta som kung på området. Utan att tappa ansiktet. Ansiktet, ja. Hans nästan fyrkantiga stenansikte sken upp lite oftare än förr. Prisma svämmade inte direkt över av rockfans i torsdagskväll men Wilko såg ändå ut att trivas.
   Jämfört med sitt forna band, Dr Feelgood som besökte Örebro för en tid sedan, gör Wilko tuffare rock med hårdare riff och överlag ett elakare sound. Men också mindre varierat och inte fullt så låtstarkt.
   Han upprepade sin älsklingsgest, gitarren riktad mot publiken som en k-pist, flera gånger under kvällen. Men bakom gesten fanns ett snett leende och de stirriga, besatta ögonen avslöjade också distans och ödmjukhet.
   Wilkos klassiskt energiska gitarrspel var ett under av effektivitet. Tillsammans med den suveräne basisten Norman Watt-Roy lät trion tajt och fulländat.
   I livesoundet fanns inget att klaga på men scenrepertoaren blev aldrig bättre än under Feelgood-klassikerna "Back in the night" och "She does it right". Och den snabba extralåten "Bottle up and go".

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 1997 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.