Blogginlägg

Wilko var sig lik

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/11 1997.

WILKO JOHNSON
Prisma, Örebro 30/10 1997

1985 besökte den engelske pubrockpionjären Wilko Johnson Örebro förra gången. Exakt på dagen tolv år senare återvände han och det mesta var sig likt. De två kompmusikerna är honom trogna, repertoaren är fortfarande en trygg blandning av tidiga Dr Feelgood-låtar, covers och egna låtar och även de nervkittlande, något obscena gesterna under "Don't let your daddy know" finns kvar i hans fartiga scenshow.
   Men den r&b-svängande rockmusiken har inte direkt trendkänsliga inslag så Wilko kan gott fortsätta som kung på området. Utan att tappa ansiktet. Ansiktet, ja. Hans nästan fyrkantiga stenansikte sken upp lite oftare än förr. Prisma svämmade inte direkt över av rockfans i torsdagskväll men Wilko såg ändå ut att trivas.
   Jämfört med sitt forna band, Dr Feelgood som besökte Örebro för en tid sedan, gör Wilko tuffare rock med hårdare riff och överlag ett elakare sound. Men också mindre varierat och inte fullt så låtstarkt.
   Han upprepade sin älsklingsgest, gitarren riktad mot publiken som en k-pist, flera gånger under kvällen. Men bakom gesten fanns ett snett leende och de stirriga, besatta ögonen avslöjade också distans och ödmjukhet.
   Wilkos klassiskt energiska gitarrspel var ett under av effektivitet. Tillsammans med den suveräne basisten Norman Watt-Roy lät trion tajt och fulländat.
   I livesoundet fanns inget att klaga på men scenrepertoaren blev aldrig bättre än under Feelgood-klassikerna "Back in the night" och "She does it right". Och den snabba extralåten "Bottle up and go".

/ Håkan

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.