Blogginlägg från december, 1997

”Främmande natt”

Postad: 1997-12-12 10:57
Kategori: Skiv-recensioner

Den här recensionen publicerades i Nerikes Allehanda 12/12 1997.

JOHN HOLM
Främmande natt
(Metronome)


Två svenska tidningar har under hösten anordnat omröstning kring tidernas bästa svenska album.
När jag röstade var John Holm ett givet namn på listan om än inte högst upp.
   Mitt val blev debuten från 1972, "Sordin". En klockren klassiker fylld med både bra, tidlösa sånger och gränslös personlighet. Jag minns än i dag när jag hösten 72 fick det sobra, matta skivomslaget i min hand och sedan så smått chockerades av den röstmässigt bräcklige Holms debut.
   4-CD-BOXEN innehåller inte Holms kompletta skivproduktion. Med några få märkliga undantag redovisas hans fyra album plus många udda bonusspår.
   Och det är just en orörd "Sordin" som inleder detta storverk. Den är genuin in i minsta detalj, lika förstklassig i dag som i november 1972. En given fullpoängare i alla betygsskalor även efter dagens mått mätt.
   Hans fortsatta karriär var inte lika glänsande och helt igenom perfekt men hade åtskilliga genuina pärlor som blivit något av evergreens i svenskt musikliv. Och som inspirerat ett otal artister genom åren.
   "Lagt kort ligger" (1974), det stora genombrottet, är visserligen bättre i dag än jag minns den som men clavinet, synthesizer och soulkryddor hörde liksom inte hemma på en John Holm-skiva.
   På "Veckans affärer" (1976) fortsatte utvecklingen i negativ riktning. Dåtidens tecken gjorde sig alltmer påmind, discotrummorna rasslade, låtarna blev längre ibland över sju minuter och Holms klassiska låtar allt färre.
   JOHN HOLM gjorde sedan uppehåll i sin skivkarriär. Upprepade rykten om comeback avlöste varandra under många år och det var först 1988 som han äntligen kom till skott. Upphaussad, uppmärksammad och uppskriven då men i den trygga backspegeln finner vi en tämligen medioker skiva i "Verklighetens afton".
   Holm blev lätt misshandlad av studioteknik, sound och en producent med uppenbar skivbolagsorder att fixa till något säljande.
   "Hon säger - le mot mej" är i klass med det bästa han har gjort och det är bara synd och skam att röst och melodi inte får omfamna varandra i en blottad, naken musikmix.
   Holms fyra album upptar halva skivboxen. Resten ägnas alternativmixar, sporadiskt utgivna studioinspelningar, livelåtar, demotejper och tidiga skivinspelningar av lågbudgetkaraktär.
   Boxens andra del är minst lika underhållande som det redan kända materialet. Först nu har det nått mig att John Holm är ljudpedant och oerhört noggrann. Vilket förklarar den genomgående höga kvalité som även de tidiga inspelningarna har. Med både unikt och bra tidigare outgivet material och intressanta förstaversioner av senare John Holm-klassiker.

/ Håkan

Boken rymmer fyra outgivna John Lennon-låtar

Postad: 1997-12-09 21:18
Kategori: Skiv-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/12 1997.

JOHN LENNON: En spann jord i maskineriet (Bokförlaget Bakhåll)
Så är det åter 9 december och vi minns vad vi gjorde den fatala morgonen för exakt 17 år sedan.
   Då var det precis som i dag tisdag, jag hade försovit mig (vilket var/är ovanligt) och kom till jobbet för att mötas av den oerhört bestörtande nyheten att John Lennon mördats.
   Lennon dog egentligen 8 december, New York-tid, men på den här sidan Atlanten kablades dödsbeskedet ut på morgonen den 9 december.
   Därför är det många historiska vingslag som far genom skallen när jag lyssnar på den nyutgivna CD:n med Lennon-låtar som sträcker sig över drygt 23 minuter inklusive mellansnack från John.
   Fyra av de fem låtarna är tidigare outgivna och skivan kommer att bli ett samlarobjekt av sällan skådat slag. Över hela världen. Och kommer att placera det lilla bokförlaget Bakhåll från Lund på världskartan. Ty skivan finns endast tillgänglig tillsammans med översättningen av Lennons andra bok A spaniard in the works. En genial titel lika slagkraftigt översatt till En spann jord i maskineriet. Men boken rymmer också Lennons originaltext på engelska. Parallellt sida för sida.
   Därmed blir örebropoeten Roland Vila förlagskollega med John Lennon. Vilket Vila gärna berättar med illa dold stolthet...
   De fem låtarna är till största delen okända i den officiella Lennon-diskografin. Däremot har de alla figurerat på ett otal bootlegs, mest hämtade från det amerikanska radioprogrammet Lost Lennon Tapes.
   Inspelningarna är från Lennons sista år i livet. En ganska snäll Lennon, musikaliskt homogen av demokaraktär.
För den yngre generationen, som via böcker och anekdoter fått bilden av en kaxig och rebellisk figur, upplevs nog det här som sömnigt och sockersött familjärt i överkant.
   Vi andra känner naturligtvis håret på armarna ställa sig upp i givakt inför dessa unika inspelningar. Fast så särskilt originella upplever jag ändå inte de nya spåren. Det kan jag inte med bästa vilja i världen påstå.
   "My life" är egentligen ett första utkast till "(Just like) Starting over". På "Dear John", förmodligen den sista låten John skrev, lånar han friskt från Kurt Weills "September song". Driver med Bob Dylan på "Lord, take this makeup off me" till en melodi snarlik "Knocking on heaven's door".
   "Make love, not war" är uppenbart en tidig version av "Mind games". Och "Here we go again" finns redan på den postuma plattan "Menlove Avenue" fast i en annan version. Så visst gungar man med igenkännande redan första gången man hör låtarna.
   Men det gör ju inte att uppståndelsen kring den här skivan blir mindre runt världen. Och det känns patriotiskt tillfredsställande att allt utspelar sig här i Sverige.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (421)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (223)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (117)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< December 1997 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31        

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jan Arne Martin Lennell 12/10: Så himla bra...om än inte i nivå med Del Amitri som grupp. Har tyvärr inte fått ...

Johan S 11/10: Helt enkelt en fantastisk platta!...

Gunnar Åslund 7/10: Cream spelade på Idrottshuset i Örebro den 18/11-1967....

Erik E 24/09: Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://s...

Bengt 20/09: Hej Skall vara One Chord Wonders med the Adverts! Tackar för en i övrigt fan...

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.