Blogginlägg

Retrokväll eller överraskningar

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 8/11 1997.

I dag får Karlskoga rockmusikaliskt storfrämmande i form av John Fogerty. Jag vill påstå att Fogerty, den gamle Creedence-generalen, är den störste internationelle populärartist som besökt länet sedan Paul McCartney reste runt i en dubbeldäckare med sina Wings och landade i Örebro i augusti 1972.
   Och dÃ¥ har jag räknat med bÃ¥de Iggy Pop (tvÃ¥ gÃ¥nger), Clash, Elvis Costello, John Hiatt, Phil Lynott och Pogues. Jag vet redan hur kvällens konsert med John Fogerty i Karlskoga kommer att bli. Fast jag varken är synsk eller spÃ¥man sÃ¥ är det inte speciellt svÃ¥rt att sia om kvällens stora internationella begivenhet. Att kvällens konsert i Nobelhallen i stort kommer att likna Fogertys tidigare konserter i Ã¥r är ingen djärv gissning
   Spänning är ett alltför ofta använt ord, inte minst i denna spalt och av undertecknad. Ett ord som via sin flitiga användning mist sin, just det, spänning. I grunden ett värdeladdat och positivt ord som genom upprepad vÃ¥rdslös användning tappat all trovärdighet.
   Spänning och nyfikenhet är en av de största drivfjädrarna i det här jobbet. Varje ny skiva och varje nytt konsertbesök innebär ofta nya kickar, nya lyft och, tyvärr ibland ocksÃ¥, kraschade förväntningar. Men i kväll vet jag inte om jag har sÃ¥ mycket spännande att se fram emot. Det mesta är givet, repertoaren spikad och inget kan, om vi nu för nÃ¥gra sekunder ska se det positivt, gÃ¥ fel.
   OK, nÃ¥gon sträng pÃ¥ nÃ¥gon av Fogertys alla gitarrer kan givetvis brista och ljudet kanske inte kommer att vara utsökt överallt i Nobelhallen. Men i stort kommer det att bli en kväll helt utan överraskningar. Stor rockmusik, historisk afton men absolut inga nyheter eller tvära kast som vänder upp och ned pÃ¥ alla begrepp.
   Med hjälp av dagens mediabrus, ofta benämnt Internet, andra skriverier, kamraters berättelser frÃ¥n Stockholm och egna erfarenheter frÃ¥n i somras kan vi redan spika fast följande om kvällens Fogerty-konsert:

1. Efter inledande "Born on the bayou" (öppningslåt på samtliga hans konserter i år) kommer garanterat "Green river".
   2. Fogerty har blÃ¥a jeans, blÃ¥ (alt svart) skjorta och kommer inte berätta sÃ¥ mycket mer än att han är glad att vara här och att vi i publiken är sÃ¥ snälla.
   3. ExtralÃ¥tarna blir tvÃ¥, "Proud Mary" och "Travelin' band", och inga fler, hur mycket vi än klappar och skriker.
   4. "Up around the bend", "Almost Saturday night" och "Rocking all over the world" kommer vi aldrig att fÃ¥ höra i kväll. Fast den förstnämnda är min ultimata Creedence-lÃ¥t och den senare var en given livelÃ¥t pÃ¥ 80-talet.
   Det blir med andra ord en tämligen förutsägbar retrokväll med noll överraskningar. En storslagen nostalgiafton med en gränslös radda favoritlÃ¥tar frÃ¥n förr uppblandade med Ã¥rets skörd Fogerty-klassiker i gammal god stil. Om nu inte John C Fogerty rÃ¥kar fÃ¥ de här anspÃ¥kslösa raderna översatta för sig och radikalt tänker om.
   Rakar huvudet, klär sig i lila vÃ¥tdräkt, bjuder upp Sten & Stanley pÃ¥ scenen och drar igenom hela Blue Ridge Rangers-repertoaren. Jag lovar, jag ska varken klaga pÃ¥ ljudet eller bristfälliga repetitioner om sÃ¥ sker. Eller annars kanske han lÃ¥ter publiken bestämma repertoaren rakt igenom hela konserten. SÃ¥ spontan och sÃ¥ impulsiv som han ofta ger sken av när han frÃ¥n scenen ständigt frÃ¥gar oss om vilka favoritlÃ¥tar vi vill höra. Plötsligt blir han kanske sÃ¥ euforisk och verbal att han i lÃ¥tpauserna drar historier frÃ¥n hela sitt händelserika liv. Berättelser med bÃ¥de fantastiskt innehÃ¥ll och slagkraftiga poänger.
   Kanske kan han drabbas av en energisk kick av oöverträffad kraft som bara kommer att förlänga och förlänga raden av extralÃ¥tar. Hela publiken fÃ¥r alla sina favoriter spelade. Första soloskivan, helt ignorerad frÃ¥n Ã¥rets alla konserter, fÃ¥r en renässans som knappt Fogerty själv fattar. Är det bara i min dröm som konserten avslutas i en helt upplyst ishall med "Rocking all over the world"?
   Fast jag för tillfället är djupt försjunken i pessimistiska profetior sÃ¥ kan jag inte lÃ¥ta bli att drömma, ha förhoppningar och se fram mot en innehÃ¥llsrik och överraskande konsert. I torsdags köpte jag nya blÃ¥jeans och kvällens John Fogerty-konsert skulle jag för allt i världen inte vilja missa. Sten Nilsson i duett med John Fogerty...

Bäst just nu:
KENT: OWC (förhandstejp). Titeln är ett mysterium men låten är så vacker, dramatisk och underbar att nya albumet "Isola" inte kan bli sämre än fantastisk.
LASSE LINDH: I en annan flicka (singel). Bakom detta ruskigt anonyma namn finns en blivande popstjärna, tror jag. En bra mycket mer innehållsrik poplåt än Martins "Rymdraket" som just nu spelas sönder på radion.
ULF LUNDELL: Warburton Mission (CD-låt). En akustisk, Neil Young-influerad pärla från senaste albumet som kommer att överraska fansen mer än John Fogerty gör i kväll.
WEEPING WILLOWS: Blue velvet (bonusspår/singel). A-sidan "Eternal flames" är ju en given hit. Men WW kan mer. Exempelvis, som här, en amerikansk easy listening-cover inspelad i replokalen med ett autentiskt vinylknaster som läcker detalj.
POPSICLE: Genuine fake (CD-spår). Genuin äkta powerpop med Popsicle. En av många låtar på albumet "Stand up and testify" som är i klass med singeln "Dry spot".

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.