Blogginlägg

Retrokväll eller överraskningar

Postad: 1997-11-08 23:40
Kategori: Krönikor

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 8/11 1997.

I dag får Karlskoga rockmusikaliskt storfrämmande i form av John Fogerty. Jag vill påstå att Fogerty, den gamle Creedence-generalen, är den störste internationelle populärartist som besökt länet sedan Paul McCartney reste runt i en dubbeldäckare med sina Wings och landade i Örebro i augusti 1972.
   Och då har jag räknat med både Iggy Pop (två gånger), Clash, Elvis Costello, John Hiatt, Phil Lynott och Pogues. Jag vet redan hur kvällens konsert med John Fogerty i Karlskoga kommer att bli. Fast jag varken är synsk eller spåman så är det inte speciellt svårt att sia om kvällens stora internationella begivenhet. Att kvällens konsert i Nobelhallen i stort kommer att likna Fogertys tidigare konserter i år är ingen djärv gissning
   Spänning är ett alltför ofta använt ord, inte minst i denna spalt och av undertecknad. Ett ord som via sin flitiga användning mist sin, just det, spänning. I grunden ett värdeladdat och positivt ord som genom upprepad vårdslös användning tappat all trovärdighet.
   Spänning och nyfikenhet är en av de största drivfjädrarna i det här jobbet. Varje ny skiva och varje nytt konsertbesök innebär ofta nya kickar, nya lyft och, tyvärr ibland också, kraschade förväntningar. Men i kväll vet jag inte om jag har så mycket spännande att se fram emot. Det mesta är givet, repertoaren spikad och inget kan, om vi nu för några sekunder ska se det positivt, gå fel.
   OK, någon sträng på någon av Fogertys alla gitarrer kan givetvis brista och ljudet kanske inte kommer att vara utsökt överallt i Nobelhallen. Men i stort kommer det att bli en kväll helt utan överraskningar. Stor rockmusik, historisk afton men absolut inga nyheter eller tvära kast som vänder upp och ned på alla begrepp.
   Med hjälp av dagens mediabrus, ofta benämnt Internet, andra skriverier, kamraters berättelser från Stockholm och egna erfarenheter från i somras kan vi redan spika fast följande om kvällens Fogerty-konsert:

1. Efter inledande "Born on the bayou" (öppningslåt på samtliga hans konserter i år) kommer garanterat "Green river".
   2. Fogerty har blåa jeans, blå (alt svart) skjorta och kommer inte berätta så mycket mer än att han är glad att vara här och att vi i publiken är så snälla.
   3. Extralåtarna blir två, "Proud Mary" och "Travelin' band", och inga fler, hur mycket vi än klappar och skriker.
   4. "Up around the bend", "Almost Saturday night" och "Rocking all over the world" kommer vi aldrig att få höra i kväll. Fast den förstnämnda är min ultimata Creedence-låt och den senare var en given livelåt på 80-talet.
   Det blir med andra ord en tämligen förutsägbar retrokväll med noll överraskningar. En storslagen nostalgiafton med en gränslös radda favoritlåtar från förr uppblandade med årets skörd Fogerty-klassiker i gammal god stil. Om nu inte John C Fogerty råkar få de här anspåkslösa raderna översatta för sig och radikalt tänker om.
   Rakar huvudet, klär sig i lila våtdräkt, bjuder upp Sten & Stanley på scenen och drar igenom hela Blue Ridge Rangers-repertoaren. Jag lovar, jag ska varken klaga på ljudet eller bristfälliga repetitioner om så sker. Eller annars kanske han låter publiken bestämma repertoaren rakt igenom hela konserten. Så spontan och så impulsiv som han ofta ger sken av när han från scenen ständigt frågar oss om vilka favoritlåtar vi vill höra. Plötsligt blir han kanske så euforisk och verbal att han i låtpauserna drar historier från hela sitt händelserika liv. Berättelser med både fantastiskt innehåll och slagkraftiga poänger.
   Kanske kan han drabbas av en energisk kick av oöverträffad kraft som bara kommer att förlänga och förlänga raden av extralåtar. Hela publiken får alla sina favoriter spelade. Första soloskivan, helt ignorerad från årets alla konserter, får en renässans som knappt Fogerty själv fattar. Är det bara i min dröm som konserten avslutas i en helt upplyst ishall med "Rocking all over the world"?
   Fast jag för tillfället är djupt försjunken i pessimistiska profetior så kan jag inte låta bli att drömma, ha förhoppningar och se fram mot en innehållsrik och överraskande konsert. I torsdags köpte jag nya blåjeans och kvällens John Fogerty-konsert skulle jag för allt i världen inte vilja missa. Sten Nilsson i duett med John Fogerty...

Bäst just nu:
KENT: OWC (förhandstejp). Titeln är ett mysterium men låten är så vacker, dramatisk och underbar att nya albumet "Isola" inte kan bli sämre än fantastisk.
LASSE LINDH: I en annan flicka (singel). Bakom detta ruskigt anonyma namn finns en blivande popstjärna, tror jag. En bra mycket mer innehållsrik poplåt än Martins "Rymdraket" som just nu spelas sönder på radion.
ULF LUNDELL: Warburton Mission (CD-låt). En akustisk, Neil Young-influerad pärla från senaste albumet som kommer att överraska fansen mer än John Fogerty gör i kväll.
WEEPING WILLOWS: Blue velvet (bonusspår/singel). A-sidan "Eternal flames" är ju en given hit. Men WW kan mer. Exempelvis, som här, en amerikansk easy listening-cover inspelad i replokalen med ett autentiskt vinylknaster som läcker detalj.
POPSICLE: Genuine fake (CD-spår). Genuin äkta powerpop med Popsicle. En av många låtar på albumet "Stand up and testify" som är i klass med singeln "Dry spot".

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (394)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (214)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (103)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 1997 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Johan S 9/03: Mitt upp i alllt detta kom väl också EP:n ”Pink Parker” med bl.a. ”Hold Back The...

Silja 9/03: Men den finns på YouTube! Här: https://www.youtube.com/results?search_query=%2...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.