Blogginlägg

Klerks konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 30/4 2003.

KONSERT
The Klerks
Festivalborg, Örebro 29/4 2003

Ungdomarna i albumdebuterande Klerks hade mycket att slåss emot på tisdagskvällen när de strax efter klockan åtta gick upp på Festivalborg-scenen.
   Det usla vädret och den lilla publiken skulle till varje pris besegras och artilleriet bestod av deras ännu inte allmänt kända låtar till repertoar. Plus en mullrigare version av Billy Braggs ”A new England”.
   Skivan de släppte redan i januari var kanske inte den mest personliga debuten Sverige skådat men hade några klockrena hits som nu skulle bädda för en godkänd fortsättning för konsertbandet Klerks.
   Men klockan åtta hade inte någon större publik infunnit sig och bandet fick kämpa hårt för att göra sig själva rättvisa med hjälp av rökmaskiner i det blöta vädret.
   Med sämsta möjliga förutsättningar, där de själva i den fuktiga och svala luften agerade mänskliga rökmaskiner, gjorde bandet ändå bra ifrån sig.
   Två sångare i Jon Allesson och Peter Andersson, som också skriver gruppens repertoar, gjorde gruppens visuella framtoning betydligt mer spännande än på skiva. Det blev till en spännande stafett när killarna bytte av varandra vid mikrofonen. Ibland i samma låt.
   Sedan har Klerks det klassiska problemet som alla debutanter har med bara ett album i ryggen och sedan ger sig ut för att spela live. Förutom hitsen, som i det här fallet (”She, she, she” och ”Let it out”) faktiskt är gruppens styrka, var det okända låtar för den stora delen av den lilla publiken.
   Skivan har ju faktiskt fler låtar av rang än de rent hitmässiga men i en atmosfär, som nog måste beskrivas som omöjlig, var det speciellt svårt att bilda sig en uppfattning om de lugnare och stillsammare låtarna.
   Så med lite bättre förutsättningar hade det 40 minuter långa Klerks-framträdandet kunnat bli en riktigt behaglig väntan på kvällens stora affischnamn The Sounds.
   Nu blev konserten istället en tuff utmaning för kvintetten Klerks. Där inget var gratis.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.