Blogginlägg

Mikael Wiehe konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 20/5 2003.

KONSERT
Mikael Wiehe
Folkets Hus, Örebro 18/5 2003

Veteranen och den rutinerade soloartisten Mikael Wiehe befann sig i söndagskväll ungefär 50 mil hemifrån men ändå på hemmaplan. I Folkets Hus. På Socialistiskt forum. Bland likasinnade.
   Man brukar ibland bedöma artister hur de lyckas övertyga sin publik, att vinna massorna över på sin sida, men den stora majoriteten på Wiehes konsert var på hans sida redan från start. Som delade artistens alla åsikter, värderingar och grundsyn. Det var spel mot ett mål.
   Men absolut inte sämre konsert för det. Wiehe är ju en duktig, intressant och ofta komisk talare och mellansnacken blev till minst lika stor underhållning som själva låtarna.
Med bara sig själv och en akustisk gitarr att anpassa sig till blev minuterna mellan låtarna flexibla och fria till att målande berätta om sina gamla sånger och ofta dra moderna slutsatser som att ”Keops pyramid” är en sång mot EU. Hur omoderna och dammiga sångerna än tycks vara idag så har Wiehe en duktig förmåga att skapa nutid med sina nostalgiska låtar.
   På ett uppenbart spirituellt humör sjöng han också fraser klockrent ur både Simon & Garfunkel- och Neil Young-katalogen.
   Eller drog populära och absurda liknelser mellan kapitalismen och analsex. Till publikens gränslösa jubel.
   Men det var ändå sångerna, dessa tveklösa klassiker som ingen ny tid kan ta ifrån Mikael Wiehe, som stod i centrum. Som förvandlade samkvämet till mer än en ordinär trubadurkväll. I Folkets Hus gamla teaterlokal med en fantastisk akustik men också obefintlig luftkonditionering.
   Med nyinspelningar av de gamla klassikerna och ett regelrätt samlingsalbum som senaste skivor blev det inte överraskande en ganska trygg återblick på hela Wiehes musikaliska liv. Där han gjorde nedslag både bland Hoola Bandoola-låtar, Björn Afzelius-duetter och sololåtar från olika epoker.
   Men han bjöd också på några nyskrivna låtar som jag inte hade hört tidigare. Av vilka ”Göteborg Göteborg” (som jag tror den heter) var så nära rock det går att komma med bara en akustisk gitarr till hjälp. Den hade dessutom en av de elakaste texterna Wiehe har skrivit på år och dag.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.