Blogginlägg

Tributes: Rolling Stones

"Paint it black: An alt country tribute to the Rolling Stones" (Reimagine, 2011)

DET ÄR EN SPÄNNANDE OCH TILL VISS DEL för mig okänd skara artister som här på väldigt olika sätt tolkar Rolling Stones-låtar ur ett alt-country-perspektiv som titeln säger. Som vi redan vet är alt-country-genren ett vidsträckt begrepp på ungefär samma sätt som den närbesläktade genren americana. Men tänker man på country ihop med namnet Rolling Stones uppstår ganska fina känslor. Och det är ingen överraskning när det dyker upp ganska självklara covers på Stones-låtar som ”Sweet Virginia”, ”Far away eyes”, ”You got the silver” och ”Wild horses” på ett Rolling Stones-hyllande album. Spontant är det väl bara ”Dead flowers” jag saknar.
   Artistskaran pendlar mellan bekanta namn och helt okända artister, med tyngdpunkt på det senare, och sedan några däremellan som jag kände till men hade dålig koll på. Det tar ungefär lika lång tid, en dryg timme, att analysera innehållet på skivan som att sedan spela sig igenom albumet. Att alltså identifiera artisterna/grupperna och granska låtarnas ursprung. Och då kommer jag till insikt att det är låtar från mästerverket ”Exile on Main St” som är i majoritet på skivan men här finns både åldre och betydligt nyare låtmaterial som tolkas på en rad olika sätt, ibland väldigt förutsägbart och ibland överraskande personligt och nästan våghalsigt.
   Några av de redan mer bekanta grupperna, Great Lake Swimmers och Cowboy Junkies, gör tämligen bekanta men också stabilt personliga versioner av sina tolkningar av ”Before they make me run” respektive ”Moonlight mile”. Utan att överträffa Keith Richards original av den första låten men en ljuvligt lågmäld ton lyfter den andra låten till nya höjder.
   Även Blue Mountains ”Torn and frayed” och Everests ”Sweet Virginia” tillhör skivans toppar fast versionerna inte skiljer sig så mycket från ”Exile on Main St”-originalen.
   Här finns också artister och grupper som vill sätta personliga avtryck med sina Stones-covers. Som Matthew Ryans suggestivt laddade ”Streets of love”, albumets färskaste låt från ”A bigger bang”, duetten mellan Tom Wilson (Lee Harvey Osmond) och Mary Gauthier får den ganska okända låten ”Dear doctor” (från ”Beggars banquet”) att stå ut och att en tjej som Barbara Kessler får ”You got the silver”, med en fin slide i arrangemanget, att få nytt liv är uppfriskande. Och Anders Parker lyckas göra den i original rätt anonyma ”Goat's head soup”-låten ”Coming down again” både personligt och imponerande.
   Men det är tolkningarna av ”Jumpin' Jack Flash”, ”Far away eyes” och titellåten ”Paint it black” som tar ut svängarna allra mest på albumet. Den ibland tålamodskrävande sångaren Howe Gelb i Giant Sand har gjort en pratigare och långsammare pianoversion av Stones-klassikern. Brett Sparks i The Handsome Family berättar talande en helt ny berättelse mellan refrängerna på ”Far away eyes”. Och Brian Ritcheys ”Paint it black” liknar ingenting vi har hört tidigare av den låten: Efter den långsamma piano- och fiol-inledningen följer en närmast punkig, skramlig, stökig och respektlös fortsättning för att sedan avslutas ensam vid barpianot.
   Kanske hade jag väntat mig genomgående alt-country-kryddade versioner av Stones-låtarna men fick en mängd spretiga tolkningar. Som dock hade många underhållande och smått intressanta detaljer.


01. Great Lake Swimmers – Before They Make Me Run
02. Matthew Ryan – Streets Of Love
03. Cowboy Junkies – Moonlight Mile
04. Hem – You Can’t Always Get What You Want
05. Everest – Sweet Virginia
06. The Bittersweets – Loving Cup
07. Giant Sand – Jumping Jack Flash
08. Lee Harvey Osmond & Mary Gauthier – Dear Doctor
09. Over The Rhine – Waiting On A Friend
10. The Handsome Family – Faraway Eyes
11. Blue Mountain – Torn And Frayed
12. Brian Ritchey – Paint It Black
13. Neal McCarthy & Ivo Matos – Wild Horses
14. Barbara Kessler – You Got The Silver
15. Anders Parker – Coming Down Again

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.