Blogginlägg

00: #36. EBBA FORSBERG

EBBA FORSBERG: Ebba Forsberg (EBOTH, 2006)

JAG HAR NÅGON SORTS AMBITION ATT INLEDA den här serien med mina albumfavoriter från 00-talet så lugnt, stilla och musikaliskt lågprofilerat som möjligt. Då passar Ebba Forsbergs tredje album, som inte ens fått någon relevant albumtitel, just nu perfekt. ”Ebba Forsberg” är en tydlig symbol för det musikaliskt lågmälda och eftertänksamma på en lista där 35 vitt musikaliskt skilda album kommer att samsas.
   Ebba var tjejen som jag under senare delen av 80-talet upptäckte när hon inte bara körade utan också tog fram dragspelet på konserterna med Eldkvarn. På 90-talet hamnade hon även i Ulf Lundells turnéband och däremellan var hon också medlem i Traste Lindéns Kvintett. Det var alltså en rutinerad person som gjorde solodebut 1997 med ett album, ”Been there”, som faktiskt kom att intressera Madonna av alla människor. Året efter släpptes albumet i USA på Madonnas egen etikett Maverick men utan större uppmärksamhet i det stora landet i väst.
   Ebbas andra album ”True love” (2001) gjorde intryck på mig, på någon låt drog jag paralleller med Chrissie Hynde och albumet hamnade som tvåa på min årsbästalista med svenska artister det året..Men det blev ”Ebba Forsberg”, fem år senare, som symboliserar det allra bästa, det allra mest personliga och innerliga som en artist kan skapa. Albumet är så personligt och fritt från influenser att Ebba släppte skivan på det egna skivbolaget EBOTH.
   ”Ebba Forsberg” blev på sätt och vis den naturliga starten på solokarriären för hon har sedan dess givit ut album regelbundet, måhända väldigt ofta fyllda med svenska texter på utländska covers av Bob Dylan (med Mikael Wiehe), Tom Waits och Leonard Cohen. Hennes personlighet i röst och framförande har präglat alla hennes skivor men det är naturligtvis på ”Ebba Forsberg”, med helt igenom tio egna ofta lågmälda låtar, som hon kommer mest till sin rätt fast hon genomgående sjunger på engelska.
   I kompet finns idel kända duktiga rutinerade musiker som med åren figurerat bakom en rad olika artister (Ulf Lundell, Lars Winnerbäck, Anna Ternheim, Melissa Horn, Tomas Andersson Wij med flera) i en mängd olika sammanhang. Ett gäng som runt decennieskiftet till stor del var Ebbas kompgrupp på konsert. Musiker som på den här skivan absolut inte vill synas och höras mer än artisten. Däremot vill de gärna förstärka de små delikata detaljerna i ett sound med arrangemang som ofta är så avskalade att man upplever sångerskan lämna högtalarna och plötsligt befinna sig i rummet hos lyssnaren.
   Love Olzon är det lite oväntade namnet på producenten men han har ju redan som artist varit en både lågmäld, sparsmakad och för all del mindre känd artist sedan 90-talet. Per Gessle noterade tidigt hans talang och satsade, tillsammans med bland andra namn som Broder Daniel(!) och Brainpool, på honom, främst som låtskrivare. Love fick exempelvis agera förband på Gyllene Tiders första framgångsrika återföreningsturné 1996. Love har genom åren, nästan helt i skuggan av den stora skivbranschen, faktiskt givit ut sju egna album.
   Love är följaktligen som klippt och skuren för jobbet som producent på en skiva som i mina öron inte behöver någon ansvarig chef som styr upp eller försöker dekorera låtar med så kallade spektakulära inslag. Ty ambitionen med ”Ebba Forsberg” har absolut inte varit att producera en kommersiell produkt som vill slå sig fram i musikbranschens mördande konkurrens. Vid sidan av kompmusikerna medverkar Love på en majoritet av skivans låtar men hans insatser (på ett spår spelar han både elektrisk gitarr, elektrisk bas, orgel och mellotroncello) tar inte för ett ögonblick bort fokus från låt och framförande.
   Andreas Dahlbäck, Jerker Odelholm och Ola Gustafsson (på omslaget felstavat Gustavsson...) är de återkommande musikerna på Ebbas album och helt i linje med skivans lågmälda ton finns det plats för både ståbas, steelguitar och många akustiska gitarrer medan Ebba själv håller sig till piano och elpiano.
   ”Ebba Forsberg” är ingen festplatta för i fel sammanhang kan nog innehållet uppfattas lite väl vemodigt och till och med monotont. Men tidig natt, när både tystnaden och mörkret sänkt sig över östra Örebro, är Ebbas spröda men soulfyllda röst över de personligt avskalade och ödmjukt melodiösa låtarna oerhört gripande och imponerande.

Favoritlåt: "Boy you owe me". Gillar mest låtarna där Ebba sätter sig bakom ett vanligt piano. Här på albumets inledningslåt sitter hon bakom elpianot men får hjälp av en mängd instrument fast låten fortfarande är lågmäld och soulfylld. Ett omsorgsfullt arrangerat framförande, där både moog och mellotron samsas med elpianot, och Love Olzons elgitarr ökar på energin utan att det låga tempot ändras.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.