Blogginlägg

Kraftfullt och genuint Contact

Ted Ström ledde sitt Contact mot nya höjder med uppgraderade arrangemang.


Johan Ström, gitarr och percussion.


Claes Palmqvist, fiol, mandolin och kornett.


Jonas Isacsson, gitarr.

Alla bilder: Anders ErkmanLorne de Wolfe vid mikrofonen.


CONTACT
RICHARD LINDGREN & OLLE UNENGE
Frimis, Örebro, 22 maj 2019
Konsertlängd: 20:30-20:58 (L&U, 28 min) och 21:05-22:23 (C, 78 min)
Min plats: Stående ca 6-10 m från scenen till vänster.

NOSTALGI KAN VARA ETT OERHÖRT NEGATIVT laddat ord men kan också klinga vackert och skimrande. Gruppen Contact, som inte har turnerat regelbundet på 47 år, borde vara grundmodellen för det förstnämnda. Men på Frimis mäktigt stora inomhusscen var det under onsdagskvällen ett förvånansvärt piggt och starkt band som uppträdde. Soundmässigt var det kanske inte bokstavligen skimrande och vackert men det stora bandet sparkade liv i ett flertal gamla låtar både överraskande kraftfullt och musikaliskt genuint under den dryga konserttimmen.
   Repertoaren för kvällen var däremot ingen överraskning då den stora majoriteten låtar var hämtade från Contacts två album, ”Hon kom över mon” (1971) och ”Utmarker” (1972). Jag hade aldrig nöjet att se och uppleva bandet live på den tiden men jag är övertygad om att dagens upplaga musikaliskt slår originalet med stor marginal.
   Ändå var dagens arrangemang av låtarna ett långt eko från förr. Popmusik med folkmusikaliska rötter som i minnet är väldigt starkt knutna till just Contact. Här hälsosamt uppgraderade med konstmusikern Gaianeh Pilossian på fiol och proffset Jonas Isacsson på gitarr som spelade en undanskymd roll på scen men dekorerade snyggt i flera låtar.
   I centrum satt Ted Ström vid sitt keyboard och personifierade det gamla bandet. Han presenterade låtarna och berättade om det historiska ursprunget och förklarade innehållet texterna. Han sjöng också med en oväntat kraftfull stämma och fick på några låtar, ”Rockkungen”, ”Hon fattas mig” och ”Grannlåt”, hjälp med snygg sång av Lorne de Wolfe. Lorne kunde också glänsa i avslutningsnumret ”Fyrvaktarns dotter”.
   Vi i publiken fick naturligtvis låtmässigt allt som vi inte visste att vi kände igen. Det där bekanta soundet kombinerat med starka melodier som jag ibland stod och jämförde med Ulf Dagebys bästa stunder som låtskrivare. Progg som inte var uttalat politisk. Och arrangemangen hade många små delikata detaljer där exempelvis Claes Palmqvist kunde briljera både på kornett, fiol och mandolin.
   Det sistnämnda instrumentet spelade ju en liten huvudroll när Lorne de Wolfe gick utanför Contact-repertoaren och framförde Hansson de Wolfe United-hitlåten ”Var kommer barnen in”. En annan utvikning från kvällens ämne var Ted Ströms numera legendariska ”Vintersaga” som här kamouflerades i rocktakt där ovannämnde Isacsson fick lite mer utrymme fast han fortfarande gömde sig i skuggan bredvid trummisen.
   Jodå, visst kom ”Hon kom över mon” till publikens glädje som sista låt i huvudavdelningen. Inte kvällens absoluta höjdpunkt men man hörde tydligt historiens vingslag röra sig genom konsertlokalen.
   På åtta av Contacts elva konserter i sommar inleder Richard Lindgren och Olle Unenge, det strävsamma och tajta paret från Malmö respektive Örebro, konsertkvällen. Så var det också på Frimis där publiken fick ett litet, litet smakprov från deras rika repertoar. Skönt klingande gitarrer i det stora konsertljudet ackompanjerade den sedvanligt underhållande duon i det blåa motljuset.
   Richard avslutade med ”Men bara om min älskade väntar...” som han ibland brukar sjunga på både svenska och engelska men nu höll sig helt till det svenska språket. Kanske får vi den kombinerade versionen ikväll när Richard och Olle firar Bob Dylan, som fyller år imorgon, med konsert på STÅ i Örebro .


Contacts låtar:

Fisken
Ogräset sprider sig på vallarna
Utmarker
Jag är lite ledsen ikväll
Grannlåt
Fly mig en sommar
Västerns son
Vargarnas natt
Rockkungen
Hon fattas mig
Guldkalven
Nattens drottning
Vintersaga
Var kommer barnen in?
Hon går över mon

Extralåtar

Samma vindar, samma dofter
Fyrvaktarns dotter


Lindgren & Unenges låtar:

Från Camden Town till Bleecker Street
Trivsam liten bar
Dunce's cap
Jilted love
Åter i Marais
Men bara om min älskade väntar...

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.