Blogginlägg

"L.O.V.E."

PUD ALONE and THE CONGREGATION
L.O.V.E.
(Silver Kungsholmen AB)

Den långa historien bakom historien varför den här vinylskivan just nu ligger på min grammofon är lika intressant och anmärkningsvärd som albumet jag snart ska recensera. Och allt har sina djupa rötter i 80-talet.
   En Ulf Berlin tog kontakt med mig när han upptäckte min Ã¥rsbästalista frÃ¥n 1986(!) pÃ¥ HÃ¥kans Pop och tyckte det var fascinerande att jag hade The Wayward Souls album "Songs of rain and trains" bland det Ã¥rets tio bästa skivor. Sedan berättade han att han nu spelar i samma band som den gruppens sÃ¥ngare och lÃ¥tskrivare, Per Ahlén. Gruppen har de döpt till Pud Alone and The Congregation, som för en dryg vecka sedan gav ut sitt första album, och har en akustisk sättning utan trummor men med percussion och ett lite mer folkrock-inspirerat sound.
   Först lite historia: Stockholmsgruppen Wayward Souls var ett melodiöst poprockband som var en favorit pÃ¥ min grammofon i mitten pÃ¥ 80-talet. PÃ¥ den lilla svenska skivetiketten Tracks On Wax, frÃ¥n Lidköping, skivdebuterade kvintetten hösten 1984 med singeln "Unknown journey" som följdes upp Ã¥ret efter med albumet "Painted dreams".
   Sedan kom ovannämnda höjdpunkt i Wayward Souls skivkarriär med ett album 1986 där jag imponerades av Per Ahléns självsäkra röst och i min recension av skivan skrev jag att "lÃ¥tmaterialet har sÃ¥ starka melodier att man mÃ¥ste leta jämförelser utomlands". Och den belönades alltsÃ¥ med en 10:e-plats pÃ¥ min Ã¥rsbästalista.
   Bandets tredje och, som det skulle visa sig, sista album "Like junk food kings on diet" kom 1987 och höll kvalitetsmässigt lika hög nivÃ¥ utan att hamna pÃ¥ min Ã¥rsbästalista. Styrkan var fortfarande lÃ¥tmaterialet där jag hörde ekon av Neil Young, Stones och Dylan.
   NÃ¥ja, det var historia och vi är tillbaka i nuet när jag hör en fantastisk akustiskt baserad ljudbild breda ut sig i rummet. Det där genuint klingande vinylsoundet är sÃ¥ pÃ¥fallande att det är omöjligt att inte göra jämförelser lÃ¥ngt tillbaka i musikhistorien. Ett röststarkt Eagles är första parallellen som hjärtat vill minnas frÃ¥n en tid innan de skivdebuterade 1972. Countryrock innan genren var uppfunnen.
   Kanske är de musikaliska rötterna pÃ¥ Pud Alone-skivan hämtade frÃ¥n 60-talet som de själva vill hävda. När exempelvis Gene Clark med lÃ¥tar och röst tillsammans med Byrds gjorde avstamp i folkrocken.
   Det är som sagt ett varmt, tryggt och väldigt balanserat sound som de amerikanska producenterna Michael Blair och Eric Bazilian har lockat fram ur Per Ahléns sedvanligt välskrivna sÃ¥nger. Det här är producenter som inte framhäver sig själva utan vill skapa en homogen ljudbild med smÃ¥, smÃ¥ egna tillägg. Blair har haft nÃ¥gra percussion-instrument och en lÃ¥gmäld tramporgel till hjälp och The Hooters-profilen Bazilian har ocksÃ¥ bidragit utan att det pÃ¥ skivomslaget avslöjas med exakt vad.
   Per Ahlén är sÃ¥ngaren i centrum som ocksÃ¥ har skrivit en majoritet av materialet pÃ¥ skivan. Och fortfarande är hans röst fylld med dignitet fast numera av naturliga skäl lite mognare och lite mer laidback. Min kontaktman Ulf Berlin är sologitarristen som uppenbart inte vill synas i strÃ¥lkastarljuset men vars akustiska klanger ger arrangemangen en väsentlig ryggrad. Han berättar för övrigt att han pÃ¥ Wayward Souls-tiden spelade i kompisbandet Daisy Glaze som var Big Star-influerat.
   Det lÃ¥ter som sagt väldigt homogent och genomtänkt pÃ¥ gruppens debut men kvartettens medlemmar har allt annat än gemensamma musikaliska rötter. Göran Westling kommer i direkt nedstigande led frÃ¥n svensk folkmusik (hans pappa är riksspelman), spelar fiol och cajón i det här bandet men har vid sidan om ett eget band, PoorHouse, där han spelar gitarr och skriver lÃ¥tar. Är dessutom en riktig Beatles-fantast. För att bredda bandets musikaliska influenser har basisten Kim Stensland jazz i sina gener, kan spela mÃ¥nga olika instrument och är även konstnär med mÃ¥nga utställningar pÃ¥ sitt samvete.
   Pud Alone and The Congregation är onekligen ett spännande band med blandat ursprung.

FOTNOT 1: Pud Alone = Per Ahlén. Han kallades för Pud när han bodde i USA som ung. Ulf Berlin berättar: "Med texternas i bland lite predikande karaktär om både kärlek och sociala orättvisor tyckte vi att Pastor Pud och hans församling var ett bra namn, därav The Congregation. Så på konsertaffischerna brukar vi skriva 'Rev. Pud Alone & the Congregation'."

FOTNOT 2: Skivan, på franskpressad vinyl, finns att köpa på https://tictail.com/pudalone

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.