Blogginlägg

Sen rapport om första festivalkvällen

Postad: 2019-01-05 14:08
Kategori: Folk at Heart

Foto: Anders ErkmanGitarristen Simon Nyberg kompar gotländska sångerskan Ida Blomqvist.

Foto: Carina ÖsterlingÖverraskningen: Amanda Andréas med maken David på gitarr.

Foto: Anders ErkmanFörstärkt Ad Hoc-orkestern i Scandic Grands foajé.

Foto: Anders ErkmanÅstadens Poporkester rockar. Gitarristen Per Fors och sångaren Göran Wiberg.

Foto: Anders ErkmanDuon Januariflod, sång och piano och trött hund.

Foto: Carina ÖsterlingErik Mattsson och David Södergren testar ljudet i Verandan.

Foto: Carina ÖsterlingVärmländska Rolf Carlsson Band på scen i Restaurangen.


EFTER MIN FÖRSTA RAPPORT FRÅN ÅRETS upplaga av Folk at Heart, fredag eftermiddag, blev det dessvärre stopp på mina rapporteringar. Tanken och ambitionen var att rapportera löpande under fredagskvällen men jag fick datorproblem med misslyckade bildöverföringar. Om det var min gamla laptop eller svajigt nätverk är jag inte människa att bedöma men några rapporter blev det inte.
   Just nu mellanlandning i hemmet och med betydligt färre datorproblem ska jag försöka sammanfatta en sedvanligt händelserik första kväll och natt på Folk at Heart.
   Meddelandet som nådde oss på fredagseftermiddagen om några inställda akter kastade om programmet på några scener men bjöd också på plötsliga överraskningar. När jag satt i foajén och tog igen mig mellan några konserter dyker plötsligt Simon Nyberg upp. Den forne örerbroaren är extremt duktig på ett flertal stränginstrument och berättar att han bara några timmar innan hade blivit uppringd av den gotländskan Ida Blomqvist som saknade en violinist som blivit sjuk i sin trio. Ida hade just fått erbjudandet att på kort varsel hoppa in på Folk at Heart-festivalen och vände sig då till Simon som med sin 12-strängade akustiska gitarr kunde lösa det problemet.
   Så vid 21:30-tiden, när det i programmet stod Felicia Eklöf Trio, ställde sig Idas just bildade trio utan namn på den enkla scenen i hotellets lobby. Kanske lite väl avancerad musik för mina simpla poprocköron men det blev en både unik och överraskande upplevelse i stimmet bredvid baren.
   Innan den konserten hann Simon diskutera med min fru Carina (se höger) om en fin 4-strängad tenorgitarr han höll i sina händer. Simon mötte för övrigt Tommy Bender, mandolinspelare i Längtans Motell, som han en gång i tiden ersatte i Tullamore Brothers. Folk at Heart är en mötesplats för många musiker i allmänhet och folkmusiker i synnerhet. Samtidigt som de här diskussionerna pågick ställde sig ett förstärkt Ad Hoc-orkestern på golvet framför oss och drog igång sin svängiga och fiol/dragspelssugande folkmusik till publikens jubel.
   Fredagskvällen i övrigt gick för min egen del i traditionellt poprockiga klanger där just folkmusik inte hade en så framträdande plats.
   One Little Mountain, Mattias Bergstedts grupp (se vänster), blev min första konsert i Restaurangen som förvandlats till en riktigt rymlig och fördelaktig rockscen. Jag har kanske sett bandet för många gånger för att numera slås av häpnad men energin och personligheten hos frontmannen Mattias var som vanligt långt över det rutinmässiga.
   Jag träffade som sagt David Södergren i hotellfoajén tidigt igår där han förklarade att det var dragspelaren i DSH5, Erik Mattsson, som han skulle uppträda med under festivalen. Men enligt programmet inga planerade konserter under fredagen. Ändå kom duon att dyka upp vid två helt överraskande tillfällen. Spontant och oplanerat som har blivit Folk at Hearts signum.
   De fick en kvart före midnatt helt oväntat hoppa in i Verandan och testa ljudanläggningen som brottats med problem tidigare under kvällen. Ljudmixaren Silja gav godkänt och duon försvann ut i vimlet och runt midnatt var det ganska livligt i hotellets foajé.
   Men bara någon timme senare dök Södergren upp med en lapp där det stod att DSH2 (som jag numera titulerar duon) skulle spela på Folk at Heart-rummet 1:15 som ersättare för Lakely. Det blev fredagsnattens sista levande musikupplevelse för mig. Då fick de oväntat hjälp av DSH5-kollegan basisten Pelle Mellberg som egentligen var på festivalen i andra ärenden (Vincent Jedselius). En annan DSH5-kollega, mandolinspelaren Lennart Hessel, gästade också festivalen på annat håll i sidoprojektet E 18.
   Det var ytterligare några grupper på den stora scenen i Restaurangen som gjorde att min första festivalkväll fick en poprockig lite gammaldags prägel. Först Åstadens Poporkester som på förra årets festival, i en akustisk sättning, imponerade med låtar och musikalisk briljans. Nu med tyngre arrangemang i ryggen blev det en homogen halvtimme där de svenska texterna är viktiga, perfekt förmedlade av sångaren Göran Wiberg (se höger), men gitarristen Per Fors var bandets musikaliska ryggrad som skickligt bar fram hela bandets sound.
   Några timmar senare stod Rolf Carlsson Band på samma scen med ännu en skicklig musiker, på akustisk gitarr, som jag tyvärr inte uppfattade namnet på. Ett underbart liveljud underströk gitarristens skicklighet. Även i Rolf Carlssons fall var texterna i fokus som perfekt ackompanjerade de snyggt komponerade melodier.
   Under fredagskvällen trampade jag inte bara i traditionella fotspår. Skulle återuppleva förra årets succé, Martin Håkan, i Björn Lycklig Wallgrens hotellrum - trodde jag. Programändring och "på scen" stod den nya sångerskan Amanda Andréas från Göteborg och gav framtiden ett ansikte. Tillsammans med sin man David på gitarr och munspel bjöd hon på sång och musik på gränsen mellan pop och visa. Med Barbro Hörberg som idol, en cover ingick i repertoaren, hade de känsliga texterna stor betydelse och lyfte fram personligheten hos den unga sångerskan. Såg vi möjligen en ny stjärna födas där? Svaret kanske kommer i mars när Amandas första album släpps.
   Om några timmar drar festivaldag 2 igång på Folk at Heart och vi ska strax ta oss till det livliga hotellet med den sköna atmosfären och förhoppningsvis få uppleva ännu en musikalisk afton och natt.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Januari 2019 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Håkan Gustavsson 13/01: Kanonplatta - fattar inte hur jag har missat det här? Wilmer X referenserna är k...

Sigge Lake 5/01: Jag köpte en dubbelcdskiva på Röda korset i Kalmar. The songs of Lennon & McCaet...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.