Blogginlägg

I min skivhylla: Mats Ronander

Postad: 2018-10-05 07:49
Kategori: I min skivhylla



MATS RONANDER: 50/50 (Polar pols 380)

Release:
April 1984
Placering i skivhyllan: Hylla 9. Mellan Ronanders "God bok" (1982) och "Tokig" (1985).

NÄSTAN ALLA MATS RONANDERS SOLOSKIVOR, kanske med undantag för "Tokig" och "Himlen gråter för Elmore James", har utvecklats långsamt i mitt lyssnande huvud. "50/50" våren 1984 var inget undantag. Hela Ronanders solokarriär har ju symboliserats av en ambition att ständigt överraska och aldrig vända kappan efter vinden och göra det förväntade. Nästan genomgående har hans skivor haft en lång startsträcka. Det påverkade dessvärre ibland mina skivrecensioner. I min sedvanligt kvicka recension av "50/50" i april 1984 "klagade" jag på att några låtar märkbart gick på tomgång och en del material verkar vara skrivna kollektivt i studion.
   "50/50" hamnade till slut ändå på min årsbästalista 1984 med kommentaren "Hans tredje album vinner i längden och blir hans bästa." vilket tyder på att skivan tar sin tid att smälta innan alla pusselbitarna hamnar på plats. Därför är det kanske efter alla dessa år dags att knyta ny och närmare bekantskap med skivan och nu förväntade jag mig ett jämnare och mycket bättre album i sin helhet. Att skivan mognade under hösten 1984 kan också förklaras av att jag fick höra flera av de nya låtarna live vid olika tillfällen.
   När Mats Ronanders karriär någon gång ska sammanfattas framstår nog 1984 som kanske det mest intensiva året. Efter skivinspelning januari-mars for han till USA med Tottas Bluesband och månaden innan skivrelease hade Ulf Lundells filmatiserade bok "Sömnen" premiär där Mats spelar den livströtte musikern Tommy Cosmo. Skivan följdes sedan av turné med konserter och skivsignering och i juni agerade Mats och hans band uppvärmareBob Dylans Ullevi-konsert. Under dagarna däremellan skulle han dessutom producera Py Bäckmans nästa album "Kvinna från Tellus".
   Från skivan innan, "God bok", där en mängd musiker och sångerskor i olika konstellationer medverkar hade Mats till "50/50" slimmat bandet av musiker till en kvartett som är den musikaliska ryggraden på skivan. Trummisen Åke Sundqvist och basisten Sam Bengtsson hade ju spelat med Mats från dag 1 på solokarriären men i den nya positionen som gitarrist bredvid Mats klev värmlänningen Henrik Janson in och blev honom trogen under många år framöver. Henrik kom närmast från Mikael Ramels kompgrupp Harru Lust men hade redan spelat med Björn J:son Lindh och producerat skivor med både Anna-Lotta Larsson och Nils Landgren.

REDAN UNDER TURNÉN EFTER "GOD BOK" hade Ronanders livegrupp utökats med en gitarrist, David Carlson (från Raj Montana Band), men innan "50/50"-inspelningarna letade Mats med ljus och lykta efter ett nytt spännande namn. Under "Sömnen"-filminspelningarna hösten 1983 hörde jag med egna öron hur han frågade Janne Bark, som spelade en mindre roll i filmen, om han var intresserad. Men det blev alltså Janson som framförallt live pumpade in mycket energi i Ronanders repertoar. Inte minst i "50/50"-låtarna "Stum igen" och "I dina fotspår" där Henrik till viss del tog över arrangemangen med sin fräcka sologitarr utan att aktivt vara inblandad i låtskrivandet.
   Däremot har samtliga tre ovannämnda musiker varit med och skrivit tre låtar på skivan, låtar som jag i min ursprungsrecension lite konspiratoriskt misstänkte var skrivna i studion under inspelning. Tre låtar, titellåten plus "Besviken, besviken" och "Stum igen" som jag nu mer än något annat på skivan vill lyssna närmare på och gärna vill bli positivt överraskad.
   "Stum igen" kan jag räkna bort direkt från konspirationsteorin, det är kanske skivans hitlåt och mest lättillgängliga låt där Anna-Lotta Larssons skönsång bakom Mats förvandlar låten till albumets definitiva höjdpunkt.
   "50/50"-låten är ju egentligen en ganska monoton låt utan tydlig melodi där bas och trummor pumpar på i simpla rytmer. En låt som just känns spontant skapad i inspelningsstudion utan kreativt skriven melodi. "Besviken, besviken" är återigen en "melodi" skapad från en enkel basfigur och en ännu enklare trumrytm. Båda låtarna är typexempel på bra poesi, smarta rim och lösryckta fraser men utan melodisk kontur.
Även i övrigt på skivan finns det markerade bas/trummor i grundrytmen men där melodierna ofta ändå har tydlig profil. Men albumet innehåller också traditionella rockrytmer som på "En hederlig man" när Janson och Ronander gasar på med sina elgitarrer och låten skulle under åren därefter bli en perfekt och energihöjande livelåt.
   Även på skivans enda cover "Göra dig lycklig", en fritt tolkad version av Velvet Undergrounds "What goes on", återfinns kombinationen av poesi och rytmer men där blåsarrangemanget utvidgar gränsen bortom det förväntade. I den låten gör Mats munspel comeback efter att ha varit bannlyst på de två första albumen. Titeln på låten kan bli en förvirrande detalj i Mats Ronanders långa diskografi och förväxlad med coverlåten "Gör mig lycklig nu" som han gav ut 1992 på "Himlen gråter..." och blev hans kanske mest kända låt.
   På albumets andrasida trängs "Stum igen" med en annan melodisk höjdpunkt, "Miriam och medicinflaskan" där Mats sjunger bättre än någonsin. Hasse Olssons enda insats på skivan på sin hammondorgel kvalificerade honom säkert till en plats i bandet på den kommande turnén.
   Det funkiga receptet får ännu ett märkbart utlopp i "Fullblod" men fasförskjuten sång i refrängen och Janson som trollkarl på synt bjuder på viss spänning innan de elektriska rockgitarrerna tar plats i den avslutande "I dina fotspår".

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (402)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (111)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2018 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31        

Lennart Ahlgren 5/12: Gjorde de fler turnéer? För jag vill minnas att jag såg de i Lund men då var äve...

Lars Kärrbäck 1/12: Är det inte dags att göra en diskografi om Anne-Lie och Extra. Många intressanta...

Ingrid 23/11: Var på denna konsert och i min minnesbild kommer Franz Bekerlee in och spelar so...

Jan Wallin 12/11: MIn favoritgrupp Golden Earring, spelade på sitt mest kända album Moontan låten ...

Britt Beck 7/11: Din recension var ypperlig. Målerisk och saklig. Du fångade verkligen stämningen...

Perre 23/10: Hej Håkan, låten är ju en riktig klassiker vilket sammträffande. Läser just n...

Perre 11/10: Ja detta är första upplagan av The Hollywood wampires Som Alice döpte gänget ti...

Katja Aittaniemi 7/10: Det var tider det :) Jag stod bakom scenen och satt på huk under emellanåt då ja...

per 5/10: Hej! Jag försöker hitta en digital version av en inspelning från Clashs konsert...

Gertrud 26/08: Hejsan! Läser ditt inlägg idag, och vill berätta en liten historia som hände mig...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.