Blogginlägg

50-tal: #27. "Money honey" (1953)

CLYDE McPHATTER and THE DRIFTERS
Money honey
(Atlantic)

JAKTEN PÅ DEN PERFEKTA 50-TALSLÅTEN fortsätter och själva sökandet kan bära iväg åt olika håll. När facit presenteras i maj nästa år kommer min favoritlista över 50-talet med all säkerhet innehålla ett överflöd av soloartister. De rena vokalgrupperna, som också var i överflöd på 50-talet, tillhörde genrer som gospel och doo-wop och i det senare fallet kan jag avslöja en viss allergi mot ett sound där rösterna är instrument.
   Med den bakgrunden och ambitionen inleddes dagens sökande med namnet på soloartisten Clyde McPhatter framför ögonen. Som soloartist hade han sina största framgångar under andra halvan av 50-talet. Men hans utpräglade tenorstämma gjorde solomaterialet till för mycket välstruken soul för mina öron.
   Jag forskade även i The Drifters historia, McPhatter bildade en gång (1953) den klassiska gruppen, men gruppens repertoar tenderade att bli opersonligt poporienterad mot slutet av 50-talet. Inte ens Ben E Kings inträde 1958 gav gruppen mig något musikaliskt värde. "There goes my baby", "This magic moment" och "Save the last dance for me" må vara pop-evergreens men jag uppfattar dem som ganska uttjatade och smetiga.
   Nej, jag fick göra läxan igen och letade mig då tillbaka till när det en gång började, Clyde McPhatter and the Drifters allra första singel "Money honey" som är ett unikum av välsång men också muskulös r&b. Jag blir förvånad själv när jag upptäcker singellåten och tycker mig höra genuin energi i en låt där McPhatter röstmässigt befinner sig långt från tenor- och falsett-sångarnas värld.
   "Money honey" spelades in och släpptes i augusti 1953 och blev en jättehit, det årets största r&b-hit. Det var Drifters debutsingel men inte gruppens första inspelningar, "Lucille" (McPhatters egen låt) och "Gone" spelades in redan i juni 1953 men släpptes efter "Money honey" som andra respektive sjunde singel.
   Det var alltså "Money honey" som 1953 var genombrottet för både McPhatter och bandet. Han hade i tre år sjungit i Billy Ward and his Dominoes men fick nu i uppdrag av skivbolagsägaren (Atlantic), producenten och låtskrivaren Ahmet Ertegun att bilda en egen grupp. Det resulterade i The Drifters, ett namn som skivbolaget först hatade men till slut accepterade.
   Förutom McPhatter var medlemmarna i sånggruppen Gerhart Thrasher, andratenor, Andrew Thrasher, bariton, och Bill Pinkney, bas. I studiokompet på "Money honey" fanns Sam "The Man" Taylor som spelar en galet offensiv saxofon och Jesse Stone, som skrev "Money honey", finns med på gitarr, bas och trummor. Ett i mina öron alldeles perfekt arrangemang.
   Jesse Stone var en mycket rutinerad låtskrivare som ibland skrev sina låtar under ett annat påhittat namn, Charles Calhoun. Från hans penna har vi bland annat hört "Shake, rattle and roll".
   39 år gammal avled Clyde McPhatter 13 juni 1972 av hjärt-, lever- och njurproblem.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.