Blogginlägg

INTERVJUER 74-94: Original Mirrors (1980)

ORIGINAL MIRRORS VAR EN LOVANDE ENGELSKT popband som existerade några år runt 1980. Bandet var en attraktion live och spåddes en lysande framtid. Men på skiva var bandet markant mycket mer ordinära.
   Bandet skivdebuterade i slutet pÃ¥ 1979 och i mars 1980 var debutalbumet aktuellt. Under en London-vecka i mars 1980 träffade jag bandets ledande medlemmar, sÃ¥ngaren Steve Allen och gitarristen Ian Broudie, för intervju.
   Kvällen innan mötet, 20 mars, sÃ¥g jag bandet uppträda pÃ¥ Marquee och blev mäkta imponerad av bÃ¥de energin pÃ¥ scen och lÃ¥tmaterialet. Jag träffade Allen och Broudie pÃ¥ skivbolaget Phonograms kontor pÃ¥ Park Street i centrala London.
   Trots alla lovord blev Original Mirrors en parentes i engelsk pophistoria. Efter nästa album "Heart-Twango & Raw-Beat" (1981) splittrades bandet och medlemmarna försvann Ã¥t olika hÃ¥ll. Broudie slog sig ihop med Paul Simpson i duon/gruppen Care, Allen blev medlem i Hot Club tillsammans med bland annat Glen Matlock och Kircher blev 1982 ny trummis i Status Quo.



Den här intervjun publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/4 1980.

ETT NYSTARTAT GÄNG SOM GÖR SUCCÉ

I LONDON HAR MAN VÄRLDENS ALLA MÖJLIGHETER att se in i framtidens osäkra men intressanta värld av rocktoner. Att upptäcka, avslöja och förmedla de nya gruppernas första stapplande steg mot en, i gynnsamma fall, framgångsrik karriär med uppmärksammade skivor och magiska scenshower på kontot.
   Jag valde det engelska bandet Original Mirrors av mÃ¥nga olika skäl. Ett relativt nystartat gäng som gjorde sin första spelning för mindre än ett Ã¥r sedan., aktuella med sitt debutalbum, har säregna lÃ¥tskrivartalanger, är helt lysande pÃ¥ scen och gör just nu stor succé pÃ¥ klubbarna i England.
   Vid deras senaste Marquee-konsert var det packat med folk och celebriteter som Roxy Musics trummis Paul Thompson, Skids ledare Richard Jobson, Ultravoxs förre sÃ¥ngare John Foxx och Buggles-medlemmar i publiken. SÃ¥ gruppen har ögonen pÃ¥ sig frÃ¥n mÃ¥nga olika mediahÃ¥ll.
   - Vi är enormt överraskade och glada över uppmärksamheten som riktats mot oss och utvecklingen det senaste Ã¥ret. FrÃ¥n nÃ¥gra spridda demotejper till ett helt färdigt album pÃ¥ mindre än ett Ã¥r är helt fantastiskt säger Ian Broudie och Steve Allen, gitarrist respektive sÃ¥ngare i gruppen, nästan i kör när jag träffar dem pÃ¥ Phonogramkontoret i London pÃ¥ eftermiddagen dagen efter det fina Marquee-giget.
   Broudie och Allen fÃ¥r anses vara gruppens ledare (fast de själva hävdar den obligatoriska diplomatiska linjen inom gruppen) dÃ¥ de uteslutande skriver gruppens lÃ¥tar och just det teamet var grunden pÃ¥ vilken gruppen sedan byggdes.
   - Vi fick faktiskt skivkontrakt med enbart vÃ¥ra primitivt inspelade demotejper och utan att vara en riktig grupp. Vid de inspelningarna anlitade vi studiotrummisen Pete Kircher som sedan kom att bli vÃ¥r permanenta trummis.
   Pete Kircher är världens bästa rocktrummis, fortsätter Ian Broudie (jag hade inte mage att avbryta och pÃ¥minna om att jag bara en mÃ¥nad tidigare sett DEN bäste - Rockpiles Terry Williams) och har lärt oss massor med sin rutin och erfarenhet. Han är ju mer än tio Ã¥r äldre än flera av oss andra i gruppen.
   Kircher är gruppens old man medan det övriga gänget befinner sig nÃ¥gra Ã¥r över de tjugo med oftast bara ett eller tvÃ¥ bands erfarenhet innan Original Mirrors tog sin skepnad.
   Broudie och Allen kommer bÃ¥da frÃ¥n Liverpool och har känt varandra sedan barnaÃ¥ren. Men fick inte chansen att bilda en grupp tillsammans förrän deras bÃ¥da föregÃ¥ende grupper splittrats tidigt förra Ã¥ret.
   Broudies förra grupp, Big In Japan, spÃ¥ddes stora framgÃ¥ngar sÃ¥ länge den existerade och hade bland annat en tjej vid mikrofonen. Steves förra grupp, Deaf School, var nÃ¥got mer professionellt inriktad. Gjorde tre album under den senare delen av 70-talet och Steve (som dÃ¥ kallade sig för Enrico Cadillac (!) och jämfördes med Bryan Ferry) skrev de flesta av gruppens lÃ¥tar tillsammans med gitarristen Clive Langer som numera gör en egen solokarriär pÃ¥ Jake Rivieras nystartade skivbolag.

ORIGINAL MIRRORS ÖVRIGA MEDLEMMAR är basisten Phil Spalding, som senast spelade med en rocktrio ledd av Bernie Torme (numera i Ian Gillans band) och klaviaturkillen Jonathan Perkins, från Stadium Dogs, gruppen som kompade Magnus Uggla oå albumet "Vittring" och sedan följde honom på Sverigeturné hösten 1978. Han är gruppens senast tillkomna medlem.
   Vi gjorde vÃ¥r debutkonsert i juni förra Ã¥ret pÃ¥ en plats i södra England. Jonathan hade bara varit med oss i tre dagar och vi skulle spela förband till ett riktigt punkband, The Lurkers. En hemsk upplevelse som glädjande nog slutade med stor succé för oss.
   Broudie/Allen är naturligtvis inte helt utan inspiration frÃ¥n yttervärlden och blir bÃ¥de smickrande och förvÃ¥nade över jämförelser med The Jam och Boomtown Rats. Men egentligen är de lika pÃ¥verkade av 60-talet med Motownsoundet och Beatles. NÃ¥got som alltfler yngre grupper börjar upptäcka.
   - PÃ¥ nya albumet gör vi Supremes-lÃ¥ten "Reflections" men vi vill inte bara kopiera originalet utan göra en helt egen tolkning, en version som kan vara svÃ¥r att placera men ändÃ¥ vara välbekant.
   Gruppen inriktar sig nu pÃ¥ liveproducerat material och skivinspelningen gjorde pÃ¥ bara 17 dagar. Följaktligen kan inte skivan "Original Mirrors" (Mercury) pÃ¥ lÃ¥nga vägar reproducera det överlägsna livesoundet och pÃ¥ inget sätt förmedla den enormt stämningsladdade atmosfären som rÃ¥dde vid konserten.
   Alla lÃ¥tarna är välskrivna men jämfört med liveversionerna har de blivit tunnare och mindre imponerande pÃ¥ skiva. Det märks tydligast i inledande "Sharp words" som har en helt magisk kraft pÃ¥ scen med sin fotbollsramseliknande avslutning som fick hela Marquee att gunga i takt.
   FÃ¥ debutskivor har haft sÃ¥ högklassigt originalmaterial att jobba med men slutprodukten, den färdiga skivan, kan nog i stora stycken jämföras med de forna demoinspelningarna. Men de hade en gÃ¥ng chansen att fÃ¥ jobba med Bill Nelson, förre gitarristen i Be-Bop Deluxe.
   Han producerade vÃ¥r första singel men vi märkte snart att samarbetet inte fungerade. Den skivan vill vi helst glömma och istället räkna "Boys cry" som debutsingel.
   Gruppens närmaste turnéplaner är Frankrike och Tyskland och för ögonblicket finns Sverige inte med i bilden. Men när jag vidarebefordrar mina stora förhoppningar för dem i framtiden blir de ändÃ¥ intresserade.
   När Steve Allen och Ian Broudie blir riktigt varma i kläderna, fÃ¥r skriva lÃ¥tar till en färdig grupp och deras redan stora scensäkerhet blir ännu större kan framgÃ¥ngarna inte veta sin begränsning.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.