Blogginlägg

INTERVJUER 74-94: Stefan Wallgren (1980)

Postad: 2018-10-10 07:56
Kategori: Intervjuer

JAG TRÄFFADE FOTOGRAFEN STEFAN WALLGREN första gången i juni 1979. Han var en av medresenärerna på den skivbolagssponsrade bussen från Stockholm till Holland där Pink Pop-festivalen var målet. Jag har beskrivit resan här och jag recenserade också den långa festivaldagen på plats med The Police och Dire Straits som största och mest intressanta namn.
   Bland alla skrivande personer med namn som Hörnfeldt, Wopenka, Olsson, Anrell och Salander var det den lille fotografen Wallgren som gjorde mest intryck. Kvicktänkt, rutinerad, trevlig och full av intressanta anekdoter blev han snabbt en vän i detta brokiga sällskap. Jag hade egen fotograf med mig, Stig Nyström, så jag anlitade aldrig Stefans kunskap men vänskapen fortsatte i många år framöver.
   Stefan bosatte sig i London 1980 och var en ovärderlig kontakt när jag första gången kom till världmetropolen i mars 1980. Med stora öron sög jag åt mig all kunskap och rutin som Stefan kunde förmedla. Första kvällen, första konserten lärde han mig ta tunnelbanan från Bayswater till Hammersmith Odeon där Saxon och Nazareth spelade. Och under samma vecka var vi på Marquee ett flertal gånger och han kunde leverera bilder från konserter med både The Photos och Original Mirrors.
   Samma vecka i mars 1980 fick jag också idén att skriva en intervju med Stefan. Vi satte oss ned i Oliver Twist-baren på Charles Dickens-hotellet på Lancaster Gate i Londons Bayswater och försökte bena ut historien.
   Stefan skulle bli stadigvarande kontakt vid varje London-besök under några år. Ofta träffades vi på puben på Moscow Road och jag minns speciellt i november 1984 när han berättade om Eldkvarn och deras just avslutade skivinspelning i London.
   - Nej, Eldkvarn, dom finns nog inte längre. De lämnade London som en splittrad grupp och inspelningarna var verkligen tumultartade, berättade han för mig då.
   Några veckor efter min intervju med Stefan i mars 1980 skickade han sin utlovade bild på sig själv, se vänster. Inget självporträtt utan en bild tagen utomhus i Londonmiljö av sångerskan Siouxsie Sioux, ledare för sitt just då mycket populära Banshees.



Den här intervjun publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 31/5 1980.

STEFAN HAR DRÖMJOBBET - SOM ROCKFOTOGRAF!

FÖR ALLA ROCKMUSIKÄLSKARE OCH FOTOINTRESSERADE bör väl rockfotograf betraktas som något av drömjobbet. Att resa runt, träffa intressanta människor och plåta rockmusiker och kändisar ur alla olika samhällsskikt.
   Det är vad Stefan Wallgren, 26-årig rockfotograf från Stockholm, just nu ägnar sig åt i London, rockmusikens förlovade huvudstad och världscentrum.
   Han befinner sig tillfälligt i London men funderar allvarligt på att bosätta sig där för en längre tid. Klimatet är ljummet, både väderleksmässigt och ur arbetssynpunkt. Det råder ingen brist på jobb för en skicklig fotograf.
   - Jag har gott om kontakter från mina tidigare besök i London så det gäller att utnyttja alla upptänkliga källor till arbete samtidigt som jag har kontakt med svenska kvällstidningar, veckotidningar och fackpress.
   Just nu hyr Stefan ett möblerat rum för 40 pund (nästan 400 svenska kronor) i veckan på Clanricarde Gardens i Bayswater, Londons centrala hotellområde. Men han har alltså planer på att skaffa sig något mer permanent.
   Han har blivit mycket uppskattad fotograf, speciellt i rockkretsar, under de senaste åren. Utan att egentligen ha den teoretiska fotoutbildningen.
   - Jag kan inte många av facktermerna inom fotoarbetet och brukar ibland ha svårt att gör mig förstådd i fotoaffären som förväntar sig insidesnack och ingående fackuttryck.
   Det var också en ren slump att han blev fotograf.
   - I slutet på 60-talet hoppade jag av från plugget och hade tillfälliga jobb som att packa äpplen. Såg av en tillfällighet "Blow up", Antonionis berömda film om en modefotograf, och blev som tusentals andra vid den tiden extra fotointresserad och köpte min första kamera 1968.
   - Min första bild var på en kompis hund (kompisen visar sig vara Gurra, numera i Ebba Grön), säger Stefan och skrattar, som han ofta och gärna gör när han berättar ur sitt händelserika liv.
   Han bodde redan i början på 70-talet första gången i London. Som han naturligtvis har återvänt till många gånger sedan dess. Har dessutom hunnit med att bo ett tag i Italien där han jobbade tillsammans med ett italienskt rockgäng, PFM.
   Stefans jobb bygger mycket på kontakter och inte bara på duktigt fotoarbete men Stefan Wallgren är i sammanhanget en av de främsta i branschen. Anlitas ofta av berömda New Musical Express, främst när det gäller konsertbilder som är Stefan specialområde.
   - När jag får ett jobb av till exempel NME kontaktar jag den aktuella gruppens manager eller deras eventuella skivbolag för fotopass och fribiljett. Sedan gäller det att hitta intressanta kameravinklar och det är svårt på ställen som Marquee där publiken trängs och utrymmet är minimalt.
   Alla ska veta att Stefan bara är 1.69 i strumplästen och det är en nackdel. Hans stora fotoväska får ofta fungera som pall för att kompensera hans ringa längd. Att plåta konsertartister är dock något mycket mer än några snabba klick under konserten.
   - Om det går arrangerar jag ett sammanträffande med artisten innan konserten, snackar om allt möjligt för att få en helhetsbild av personen/bandet. Jobbet på fältet bygger mycket på koncentration så jag får sällan en musikalisk uppfattning på plats.
   - Helst vill jag se showen utan kamera i hand som när jag nyligen såg Clash tre kvällar i följd, berättar Stefan och ser lyrisk ut.
   Han är naturligtvis rockintresserad och har sina tillfälliga favoriter som han ofta talar om. Den senaste skavågen tycker han är bra, speciellt The Selecter, och är i övrigt intresserad av alla de nya grupperna på Londonscenen. Däremot hatar han hårdrock.
   - Det är en absurd musikstil som jag inte finner något nöje med. När jag får sådana jobb försöker jag hitta märkliga kameravinklar och på det sättet förlöjliga hela genren.
   Stefan har Ted Nugents senaste Stockholmskonsert i färskt minne.
   - Nugent själv hade bomull i öronen och man kunde inte vara kvar i konsertlokalen långa stunder. Hans manager stod inte heller ut i ljudvågorna utan gick ut och över Kungsgatan till en krog och tog en öl medan Nugent fortsatte att spela sin så kallade musik.
   Stefan oroas inte mycket över framtiden utan tar dagen som den kommer men nog har han utsikter att bli ytterligare känd i genren med många intressanta jobb som väntar.
   Det finns mycket framskridna planer på att han på nästa Dire Straits-album kommer att ha ett collage av live-konsertbilder på inneromslaget.
   - Jag träffade gruppens manager i Köpenham i höstas och knöt värdefulla kontakter som gjorde det möjligt att jobba helt fritt på scenen med gruppen vid deras besök i Stockholm den följande veckan.
   - Liten börjar bli stor, säger Stefan och stiger upp på fotoväskan, riktar in det skarpladdade kameraögat på Wendy Wu, sångerska i The Photos, på ett fullpackat Marquee.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (402)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (111)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2018 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31        

Mikael Löwengren 11/12: SETLISTA Konserthuset, Örebro Torsdagen den 18 oktober 1979 1. Det var en m...

Mikael Löwengren 11/12: SETLISTA Konserthuset, Örebro Tisdagen den 14 oktober 1980 1. Natt (ensam m...

Lennart Ahlgren 5/12: Gjorde de fler turnéer? För jag vill minnas att jag såg de i Lund men då var äve...

Lars Kärrbäck 1/12: Är det inte dags att göra en diskografi om Anne-Lie och Extra. Många intressanta...

Ingrid 23/11: Var på denna konsert och i min minnesbild kommer Franz Bekerlee in och spelar so...

Jan Wallin 12/11: MIn favoritgrupp Golden Earring, spelade på sitt mest kända album Moontan låten ...

Britt Beck 7/11: Din recension var ypperlig. Målerisk och saklig. Du fångade verkligen stämningen...

Perre 23/10: Hej Håkan, låten är ju en riktig klassiker vilket sammträffande. Läser just n...

Perre 11/10: Ja detta är första upplagan av The Hollywood wampires Som Alice döpte gänget ti...

Katja Aittaniemi 7/10: Det var tider det :) Jag stod bakom scenen och satt på huk under emellanåt då ja...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.