Blogginlägg

Irland - men ändå inte

James Deane gjorde sitt bästa på puben.

FÖRRA SÖNDAGSKVÄLLEN HADE VI SEDAN NÅGRA DYGN tillbaka andats ut och lyckats acceptera vädrets nyckfulla konster som ställde in vår Irlandsresa. Med mycket små marginaler tog vi oss till London och Richmond istället. Just den här kvällen kom jag in på puben Red Cow i Richmond, där rena tillfälligheten hade placerat oss i ett mycket bra boende. Sunday Roast-hade passerat för dagen och allmänt festande besökare tänkte mer på innehållet i glaset än på tallriken. Och allra minst på den stackars pubtrubaduren som slogs om uppmärksamheten.
   Ganska omgÃ¥ende letade jag mig till toaletten där en äldre engelsk gentleman hade samma behov som jag och inledde konversationen med "Har du kommit för musiken?". Men sÃ¥ var ju inte riktigt fallet. Förutsägbarheten och det repertoarmässigt enahanda urvalet lÃ¥tar hos en pubtrubadurer har gjort mig ganska ointresserad av genren.
   SÃ¥ jag svarade artigt men ärligt att "Nej, det är första gÃ¥ngen här" dÃ¥ mannen förklarade att "det är James Dean som stÃ¥r därute och underhÃ¥ller". Med tillägget "Not the famous one - because he's dead!" och ett frustande skratt som följde mig ut i publokalen och den ganska höga ljudvolymen, främst frÃ¥n konverserande besökare.
   Det var alltsÃ¥ inte James Dean utan James Deane som stod där framför brasan med en ovanligt avancerad ljudanläggning och framförde sina covers ganska personligt och skickligt. Han var duktig pÃ¥ gitarr, inte minst under en helt godkänd version av "Hotel California", och tog ganska effektivt ur mig bilden av den generellt mediokra pubtrubaduren.
   Vi kom alltsÃ¥ inte till Irland men ganska snart dök "Where the streets have no name", U2-lÃ¥ten, upp i James Deanes repertoar och ungefär samtidigt hittade jag pÃ¥ bordet ölunderlägg (se höger) som propagerade för en irländsk drink, Jameson med Ginger & Lime, som jag dock avstod. Jag behöver väl inte tillägga att i mitt pintglas skummade sig en välupphälld Guinness? SÃ¥ visst fanns Irland i vÃ¥ra tankar fast vi med kort varsel bokstavligen satt pÃ¥ engelsk mark.
   Vi fick bara uppleva den senare delen av James Deanes söndagssession sÃ¥ jag kan varken kritisera eller berömma hela hans repertoar. Men vi fick bland annat ocksÃ¥ höra helt okej versioner av Paul McCartneys "Blackbird" och nÃ¥gon Doobie Brothers-lÃ¥t. Även nÃ¥gra publikfriande reggaegungande lÃ¥tar som exempelvis 10cc:s "Dreadlock holiday" och flera Bob Marley-lÃ¥tar. Marleys odödliga musik blev för övrigt nÃ¥got av soundtrack under vÃ¥ra fem dygn i sydvästra London.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.