Blogginlägg

Irland - men ändå inte

James Deane gjorde sitt bästa på puben.

FÖRRA SÖNDAGSKVÄLLEN HADE VI SEDAN NÅGRA DYGN tillbaka andats ut och lyckats acceptera vädrets nyckfulla konster som ställde in vår Irlandsresa. Med mycket små marginaler tog vi oss till London och Richmond istället. Just den här kvällen kom jag in på puben Red Cow i Richmond, där rena tillfälligheten hade placerat oss i ett mycket bra boende. Sunday Roast-hade passerat för dagen och allmänt festande besökare tänkte mer på innehållet i glaset än på tallriken. Och allra minst på den stackars pubtrubaduren som slogs om uppmärksamheten.
   Ganska omgående letade jag mig till toaletten där en äldre engelsk gentleman hade samma behov som jag och inledde konversationen med "Har du kommit för musiken?". Men så var ju inte riktigt fallet. Förutsägbarheten och det repertoarmässigt enahanda urvalet låtar hos en pubtrubadurer har gjort mig ganska ointresserad av genren.
   Så jag svarade artigt men ärligt att "Nej, det är första gången här" då mannen förklarade att "det är James Dean som står därute och underhåller". Med tillägget "Not the famous one - because he's dead!" och ett frustande skratt som följde mig ut i publokalen och den ganska höga ljudvolymen, främst från konverserande besökare.
   Det var alltså inte James Dean utan James Deane som stod där framför brasan med en ovanligt avancerad ljudanläggning och framförde sina covers ganska personligt och skickligt. Han var duktig på gitarr, inte minst under en helt godkänd version av "Hotel California", och tog ganska effektivt ur mig bilden av den generellt mediokra pubtrubaduren.
   Vi kom alltså inte till Irland men ganska snart dök "Where the streets have no name", U2-låten, upp i James Deanes repertoar och ungefär samtidigt hittade jag på bordet ölunderlägg (se höger) som propagerade för en irländsk drink, Jameson med Ginger & Lime, som jag dock avstod. Jag behöver väl inte tillägga att i mitt pintglas skummade sig en välupphälld Guinness? Så visst fanns Irland i våra tankar fast vi med kort varsel bokstavligen satt på engelsk mark.
   Vi fick bara uppleva den senare delen av James Deanes söndagssession så jag kan varken kritisera eller berömma hela hans repertoar. Men vi fick bland annat också höra helt okej versioner av Paul McCartneys "Blackbird" och någon Doobie Brothers-låt. Även några publikfriande reggaegungande låtar som exempelvis 10cc:s "Dreadlock holiday" och flera Bob Marley-låtar. Marleys odödliga musik blev för övrigt något av soundtrack under våra fem dygn i sydvästra London.

/ Håkan

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.