Blogginlägg
Irland - men ändå inte
James Deane gjorde sitt bästa på puben.
FÖRRA SÖNDAGSKVÄLLEN HADE VI SEDAN NÅGRA DYGN tillbaka andats ut och lyckats acceptera vädrets nyckfulla konster som ställde in vår Irlandsresa. Med mycket små marginaler tog vi oss till London och Richmond istället. Just den här kvällen kom jag in på puben Red Cow i Richmond, där rena tillfälligheten hade placerat oss i ett mycket bra boende. Sunday Roast-hade passerat för dagen och allmänt festande besökare tänkte mer på innehållet i glaset än på tallriken. Och allra minst på den stackars pubtrubaduren som slogs om uppmärksamheten.
Ganska omgående letade jag mig till toaletten där en äldre engelsk gentleman hade samma behov som jag och inledde konversationen med "Har du kommit för musiken?". Men så var ju inte riktigt fallet. Förutsägbarheten och det repertoarmässigt enahanda urvalet låtar hos en pubtrubadurer har gjort mig ganska ointresserad av genren.
Så jag svarade artigt men ärligt att "Nej, det är första gången här" då mannen förklarade att "det är James Dean som står därute och underhåller". Med tillägget "Not the famous one - because he's dead!" och ett frustande skratt som följde mig ut i publokalen och den ganska höga ljudvolymen, främst från konverserande besökare.
Det var alltså inte James Dean utan James Deane som stod där framför brasan med en ovanligt avancerad ljudanläggning och framförde sina covers ganska personligt och skickligt. Han var duktig på gitarr, inte minst under en helt godkänd version av "Hotel California", och tog ganska effektivt ur mig bilden av den generellt mediokra pubtrubaduren.
Vi kom alltså inte till Irland men ganska snart dök "Where the streets have no name", U2-låten, upp i James Deanes repertoar och ungefär samtidigt hittade jag på bordet ölunderlägg (se höger) som propagerade för en irländsk drink, Jameson med Ginger & Lime, som jag dock avstod. Jag behöver väl inte tillägga att i mitt pintglas skummade sig en välupphälld Guinness? Så visst fanns Irland i våra tankar fast vi med kort varsel bokstavligen satt på engelsk mark.
Vi fick bara uppleva den senare delen av James Deanes söndagssession så jag kan varken kritisera eller berömma hela hans repertoar. Men vi fick bland annat också höra helt okej versioner av Paul McCartneys "Blackbird" och någon Doobie Brothers-låt. Även några publikfriande reggaegungande låtar som exempelvis 10cc:s "Dreadlock holiday" och flera Bob Marley-låtar. Marleys odödliga musik blev för övrigt något av soundtrack under våra fem dygn i sydvästra London.
/ Håkan
"Pensionerade hippies & tatuerade sexpack"
Covers: Neil Diamond
<< | Mars 2018 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Björn Stein 9/05: Tack för den resan, Håkan! Ser redan fram mot att läsa om nästa äventyr som...
Jan Lennell 8/05: Beatles platta på 1:a platsen..ingen högoddsare :). Ber att få tacka för en ...
Peter Lundmark 6/05: Tack för en spännande och rolig resa, har fått plocka fram skivor man inte ly...
Hans 6/05: Har varit kul följa dina favoriter, även om jag inte hållit med dig. Däremot...
Mikael Bodin 5/05: Lundell måste ha gjort unikt många dubbelalbum :) Skulle man göra en lista av...
Mikael Bodin 5/05: Tack för en inspirerande recension av en klassiker. Själv velar jag ständigt ...
Björn 1/05: Waterboys, Jackson Brown, Beatles...
Peter 29/04: Håller fullständigt med dej, Lundells bästa med "Ryggen fri" som höjdpunkt!...
Bengt Gustafsson 22/04: Hej Warren Zevon är mycket underskattad! Räknar in fem LP i min samling. Det...
Jan Lennell 18/04: Kul med din uppskattning av denna fantastiska artist! Appropå producenten Kjell...


Kommentarer till blogginlägget: