Blogginlägg från 2018-03-02

I min skivhylla: Paul McCartney

Postad: 2018-03-02 07:56
Kategori: I min skivhylla



WINGS: Back to the egg (MPL 7C 066-62799)

Release:
8 juni 1979
Placering i skivhyllan: Hylla Beatles. Mellan Wings-maxisingeln "Goodnight tonight" (1979) och "McCartney II" (1980).

ÖNSKEMÅLET I MITT HUVUD VAR ETT PAUL McCARTNEY-album. Jag minns min positiva recension av "Tug of war" (1982) en gång i tiden och började lyssna men trots spektakulära fördelar som George Martin-produktion, Stevie Wonder-samarbete och John Lennon-hyllning ("Here today") fastnade inte skivan som helhet i min hjärna. Bläddrade lite till vänster bland McCartney-skivorna och fick utan att lyssna samma positiva känsla för Wings-albumet "Back to the egg" - men den skivan höll för trycket.
   Minnet blir onekligen lite urholkat med åren och jag får inte så sällan luta mig mot mina gamla recensioner. Det blir naturligtvis svåranalyserat när jag idag jämför rubrikerna "Överraskande och nästan komplett" (om "Back to the egg") och "McCartney visar åter sin särklass" (om "Tug of war"). Men dagens val blev efter moget övervägande det förstnämnda albumet.
   "Tug of war" är naturligtvis en skinande produktion och genomgående bra låtar. Men blandningen blir ibland lite väl magstark, från Stevie Wonder till Carl Perkins, tycker jag idag. "Back to the egg" har kanske samma hisnande mix i tempo och arrangemang, från akustiska ballader till storband, men känns just nu mer jordnära och tidlös. Och i valet mellan en massa studiomusiker ("Tug of war") och ett permanent band ("Back to the egg") väljer jag därför det senare. Kanske finns det en viss symbolik när jag väljer 70-talssoundet före det ofta uppblåsta 80-tals-ekot?
   När inspelningarna till "Tug of war" inleddes sommaren 1980 var ambitionen att göra skivan till en Wings-platta men våren 1981 sprack bandet. Därför blev "Back to the egg" historiens sista Wings-album för Paul McCartney.
   Under hela 70-talet hade Wings ett hela tiden skiftande utseende där trummisar och gitarrister gick ut och in i bandet vid sidan av de fasta medlemmarna Paul McCartney, Linda McCartney och Denny Laine. I sista upplagan som spelade på "Back to the egg" fanns två lite mindre kända musiker, gitarristen Laurence Juber och trummisen Steve Holly, som hade fått jobbet via Laine.
   Efter två övervägande lugna och snälla album, "Wings at the speed of sound" (1976) och "London town" (1978), ville McCartney bli lite rockigare och tuffare på "Back to the egg". På låtar som "Getting closer", "Spin it on" och "Old Siam, sir", som mycket logiskt blev de låtarna också singellåtar och fick representera och marknadsföra albumet. är det tydligt att han och bandet har sneglat på tidigare Wings-låtar som "Hi hi hi", "Helen wheels" och "Junior's farm".

ÄVEN INSPELNINGSMÄSSIGT VAR DET ETT STEG tillbaka till de tidiga och mer primitiva Wings-åren. Den mobila studion fick följa med runt på flera inspelningsplatser i Storbritannien. De huvudsakliga inspelningarna gjordes i augusti 1978 på McCartneys lantgård i Campbelltown, Scotland där han hade byggt studion Spirit Of Ranachan och sedan under tre veckor i september på Lympne Castle i Hythe, inte långt från Peasmarsh i Sussex, där familjen McCartney också har ett boende än idag. Hela tiden följdes sällskapet av RAK Mobile Studio.
   Även klassiska Abbey Road-studion (vars officiella namn är och var EMI Studios) användes i oktober till december för inspelningar av några låtar. Bland annat till de spektakulära inspelningarna av "Rockestra theme" och "So glad to see you here" med 23 musiker(!) samtidigt i studion. Det var rena Phil Spector-känslor i luften när exempelvis fem gitarrister, fyra basister och tre trummisar skapade ett engelskt Wall Of Sound. På låtar som också tillhörde den ruffigare rockgenren.
   Abbey Road-studion var dessvärre uppbokad i december (av Cliff Richard!) så inspelningar och mixningar flyttades till Replica Studio i källaren på MPL-kontoret vid Soho Square i centrala London. Där hade McCartney byggt just en kopia av Abbey Road-studions kontrollrum...
   Denny Laines obligatoriska låtbidrag, "Again and again and again", tillhör tillsammans med "To you" också majoriteten rockiga låtar men på "Back to the egg" finns också, givetvis, de typiska McCartney-balladerna. Här bland annat representerat av "We're open tonight" och den lite jazzigare "Baby's request" som ekar 30-tal. Simpla men inte mediokra låtar som Paul säkert kunde skriva på en kafferast.
   De två balladerna är rätt enkelt arrangerade, utan några stora överraskningsmoment, men på de fyra andra balladlåtarna, som redigerades ihop till två medley, är uppfinningsrikedomen lite mer kreativ. I långsamma "After the ball" sjunger Paul med sprucken rockig stämma och låten går över i "Million miles" där han endast kompas av det lilla dragspelet concertina. "Winter rose" och "Love awake" är båda oerhört vackra melodier som sedan flätas ihop till rena konstverket där mässingsblåsarna i The Black Dyke Mills Band (som 1968 fick göra en Apple-singel) gör snygg entré.
   Det övervägande fantastiska tempot på "Back to the egg" bryts egentligen bara vid två tillfällen och blir störande, pratande och ganska omotiverade pauser, "Reception" och "The broadcast", på ett annars tämligen perfekt Wings-album.
   Skivbolagsnoteringen MPL ovan är omdiskuterad men varken EMI eller Parlophone, som lite slarvigt brukar nämnas i sammanhanget, finns med i text eller logotype på skivomslaget eller etiketten. En skivetikett som för övrigt illustreras med fotografier på två stekta ägg, "sunny side up" (A-sida) och "over easy" (B-sida). Brittiskt så det förslår.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (394)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (214)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (103)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2018 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Johan S 9/03: Mitt upp i alllt detta kom väl också EP:n ”Pink Parker” med bl.a. ”Hold Back The...

Silja 9/03: Men den finns på YouTube! Här: https://www.youtube.com/results?search_query=%2...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.