Blogginlägg

Tiden stod för ett ögonblick still

Alla bilder: Olle Unenge
JOHN HOLM
East West Sushi, Örebro 9 november 2017
Konsertlängd: 20:38-22:00
Min plats: Stående nära baren ca 9 m från scenen.

PÅ ETT FULLPACKAT EAST WEST FICK PUBLIKEN på torsdagskvällen uppleva vad de allra flesta helt enkelt hade förväntat sig: Den legendariske John Holm bjöd på många av sina allra bästa låtar under en konsert som var full av koncentrerade ögonblick och musikaliska höjdpunkter. Holm klagade själv på sin lite kraxiga stämma, "jag tror min röst har fått whiplash" som han uttryckte det, men det var inget som på något sätt påverkade det genomgående uttrycksfulla materialet eller konserten i övrigt.
   Det är klart att den 69-Ã¥rige Holms lÃ¥tar och framförande inte direkt byggde pÃ¥ kraftfulla röstresurser men det har ju pÃ¥ nÃ¥got sätt följt honom sedan den dag han debuterade pÃ¥ 70-talet. Där den nervdallrande stämman i en i övrigt bräcklig framtoning gick hand i hand med hans DNA.
   Konsertkvällen inleddes ansprÃ¥kslöst och lÃ¥gmält med sonen Alex Holm ensam pÃ¥ scen i tvÃ¥ engelsksprÃ¥kiga sÃ¥nger, bland annat Hank Williams "Lost highway", till komp pÃ¥ akustisk gitarr och munspel. Moget och vuxet framförande som redan i detta lilla format skvallrade om nÃ¥got stort i vardande.
   Innan John Holm med musiker äntrade scenen och direkt fick myten om hans noggrannhet vad gäller ljud en bekräftelse när han, efter en inledande longör, förklarade att det är mycket med det tekniska. LikasÃ¥ kom mellansnacken mer att handla om kommunikation med ljudmixaren Filip, som fick höja och sänka volymen pÃ¥ hans gitarr, och mindre med nÃ¥gra smarta och välplanerade anekdoter. Och det nämner jag med respekt och utan kritisk underton ty vi i publiken fick därigenom en konsert med hög ljudkvalité och som sagt en mycket koncentrerad artist.
   Gruppen musiker bakom och bredvid Holm utökades nyligen med cajón-spelaren Yaimi Karell Llay frÃ¥n Kuba som uppenbart inte ville synas (se bilder ovan) pÃ¥ East Wests scen men lät det peruanska slagverkinstrumentet tala tydligt pÃ¥ nÃ¥gra lÃ¥tar. Tillsammans med sonens munspel och gitarristen Jesper Wihlborg pÃ¥verkade hennes närvaro arrangemangen stundtals, "LÃ¥ngt bort härifrÃ¥n" och "Ingen ingen", Ã¥t det nÃ¥got mer rockiga hÃ¥llet. Men ännu oftare framkallade Holm med musiker ett ödmjukt sväng som ackompanjerade den helt igenom underbart välvalda repertoaren perfekt.
   Kvällen igenom dekorerade Wihlborg snyggt och snillrikt pÃ¥ sin elektriska gitarr. Han gjorde allt som stod i hans makt för att reproducera originalkänslan pÃ¥ de gamla "Sordin"-lÃ¥tarna utan att direkt kopiera soundet som Kenny HÃ¥kansson och Rolf Wikström en gÃ¥ng i tiden uppfann pÃ¥ den skivan.
   Till min stora glädje var det just lÃ¥tarna frÃ¥n det exklusiva debutalbumet "Sordin" som spelade huvudrollen i torsdagskvällens konsert. Sju av den skivans nio lÃ¥tar blev en fantastisk ryggrad där det var svÃ¥rt att utse den definitiva höjdpunkten. Men under det magiska framförandet av "Sommaräng", när rösten blödde och Holms akustiska gitarr gnistrade oerhört vackert, fick jag den numera sällsynta konsertkänslan att tiden för ett ögonblick stod still.
   Men det fanns givetvis ytterligare höjdpunkter utanför det geniala "Sordin"-materialet. Exempelvis "Hon Säger - Le Mot Mej" och "Maria mÃ¥nga mil och Ã¥r frÃ¥n här" som den här kvällen ocksÃ¥ tangerade nivÃ¥n som kvällens bästa ögonblick.
   Det kan ha varit Ã¥rets bästa konsert, som en vän till mig uttryckte sig efter konserten. SÃ¥ sant.


Min skuld till dig
Om den blå himlen
Hård värld
Den öde stranden
Långt bort härifrån
Hon Säger - Le Mot Mej
Får man leva för det
Ingen ingen
Din bäste vän
Maria många mil och år från här
Vid ett fönsterbord mot parken

Extra:
Ett enskilt rum på Sabbatsberg
Sommaräng

Extra extra:
Mona Mona

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.