Blogginlägg från 2017-11-25

Underhållande fredagskväll

Foto: Olle Unenge


Bilder: Carina Österling
LINDBOMS AKUSTISKA
Clarion Hotel, Örebro 24 november 2017
Konsertlängd: 21:06-21:50 och 22:10-22:56 (44+46 = 90 min)
Min plats: Sittande till höger 7 m från scenen.

MED BARA OBETYDLIGA KRAV PÅ FREDAGSUNDERHÅLLNING motsvarade konserten med Lindboms Akustiska, Lasse Lindboms trio, de lågt ställda förväntningarna. Det finns väl en rangordning bland landets alla coverband men jag tycker det här bandet bjöd på en blandning av originalitet och ren covertradition som just blev ren och skär underhållning och till full glädje både på scen och bland publik.
   Runt sig hade Lasse de båda gitarristerna och sångarna Micke Littvold och Patrik Lundström som tog för sig och levererade i de sångstarka ögonblicken. Lasse, med en god portion distans, förklarade hur framgångsrika hans kompanjoner varit i Melodifestivalen medan han själv hamnade sist.
   Den kommentaren fick mig att söka information i ämnet och det var väl inte riktigt sant. Littvolds låt "Stjärnorna", vinnarlåten 1994 framförd i duett mellan Marie Bergman och Roger Pontare, fick vi naturligtvis höra live och Patrik Lundström var på 90-talet medlem i Blond när Stephan Bergs "Bara hon älskar mig" vann uttagningen 1997 och det är ju en schlager som sitter fint även en coverkväll. Vi saknade bara Stephan Berg i publiken.
   Lindbom själv har varit med ett antal gånger i Melodifestivalen. han har visserligen aldrig vunnit men inte varit så misslyckad i det sammanhanget. Hans Landslaget kom sjua 1975 med "Den gamla jukeboxen" och "Sommarn '65" 1977 slutade trea. På egen hamnade Lasse på 8:e-plats 1980 med Per Gessles låt "För dina bruna ögons skull" och som medlem i kvartetten Lindbom, Bark, Ådahl & Stolt blev de sist 1995 med "Följ dina drömmar". I fredagskväll fick vi dock inga exempel på de låtarna.
   I konsertens första set fanns de uppenbara och autentiska låtarna med, från gruppen Landslagets repertoar, plus de klassiska låtarna som Lindbom varit inblandad i som producent. Då fick vi inte så överraskande smakprov från Marie Fredrikssons första singel, "Ännu doftar kärlek" som Lasse var med och skrev, och Ulf Lundell-låtarna "Rialto" och "Rom i regnet". "Rialto", i en allmängiltig trubadurversion i texmex-inspirerat stuk, saknade väl den där riktiga personligheten men de akustiska gitarrerna klingade fint i "Rom i regnet".
   I första set, med enbart svenska låtar, framfördes även Bernt Stafs fantastiska "Familjelycka" utan att jag riktigt förstod kopplingen till Lindbom men det var en fantastiskt fin version vi fick.
   Andra set handlade nästan uteslutande om utländska covers, låtar i genrer som uppenbart influerat Lindbom i hans långa karriär med artister som Eagles ("Peacful easy feeling" var en konsertens höjdpunkter), Crosby Stills Nash & Young, Simon & Garfunkel ("The boxer" var ju helt lysande) och Cat Stevens.
   Där förekom också låtar av Beatles ("Hey Jude") och Queen (Don't stop me now") och just då degraderas Lindboms Akustiska till ett klämkäckt och konventionellt coverband.
   Det för övrigt engelska setet innehöll. givetvis en månad innan jul, "Tänd ett ljus", Triads oförglömliga jullåt från 1987. Men slutet var berusande med "Twist and shout", med anekdoten om det femte skriket, och sedan förlängd med en sekvens från ABBA:s "Does your mother know".

/ Håkan

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.