Blogginlägg

"Second thoughts"

CITIZEN K
Second thoughts
(Paraply/Hemifrån)

Skillnaden mellan genialitet och galenskap kan ibland vara hårfin. Nämn namnen Syd Barrett, Brian Wilson och Julian Cope och ni förstår vad jag ungefär menar. Att i dagens digitala värld släppa en fysisk cd och dessutom i dubbelformat får nog anses vara ganska galet. Att den, som i Citizen K:s fall, sedan är fylld av genomarbetad klassisk pop och saknar rejäla magplask och som helhet, alla de 89 minuterna, faktiskt ger sken av rent geniala kvalitéer. Jag är närmast stum av beundran.
   Citizen K, bakom artistnamnet finns Klas Qvists hjärna som skrivit alla de 23 lÃ¥tarna, sjunger och spelar en majoritet av instrument, är för mig en ny bekantskap. Men BorÃ¥s-killen har en lÃ¥ng men extremt sporadisk karriär bakom sig. Det här är hans andra album som följer upp debuten som kom 2009 "Meet Citizen K", till formen ett mer konventionellt album pÃ¥ "bara" 16 lÃ¥tar, som gick mig spÃ¥rlöst förbi.
   PÃ¥ förhand, innan jag lyssnade, blev jag dock lite skeptisk till "Second thoughts". En sÃ¥dan flod av kreativitet och den överdoserade mängden av lÃ¥tar brukar i nio fall av tio leda till splittrat och ojämnt material som helhet. Klas har dessutom haft den vÃ¥ghalsiga ambitionen att jämföra skivan med Beatles "White album" och det är ju att kraftigt sticka ut hakan, världens bästa dubbelalbum som dessutom toppar min lista över världshistoriens bästa album totalt. Att sedan skivbolaget har valt att sortera in "Second thoughts" under den nÃ¥got flummiga genrebeteckningen Psychedelic Folkprog gav mig inte heller nÃ¥gra stora förhoppningar.
   När jag lyssnar kommer dessbättre alla mina skeptiska farhÃ¥gor omedelbart pÃ¥ kant. PÃ¥ "Second thoughts" tar djup inspiration, ett fantastiskt gott hantverk och just ett genialt lÃ¥tskrivande varandra i handen och det resulterar i en fantastiskt underhÃ¥llande skiva som jag med lätthet kan lyssna pÃ¥ i sin helhet gÃ¥ng efter gÃ¥ng. Kanske är det nystarten i januari med ett nytt sug efter spännande musik som gör att jag redan är övertygad om att "Second thoughts" har en given plats pÃ¥ min Ã¥rsbästalista som jag kommer att sammanställa om elva mÃ¥nader.
   Att den ibland sÃ¥ förutsägbara popgenren ibland kan bli fylld av ospännande influenser och bli ganska opersonlig är givetvis en tunn is att beträda men Klas Qvist tar chansen med mer personlig energi och mindre uppenbara förebilder i ryggen. Att jag ibland tycker att det ekar bÃ¥de Beach Boys, Pink Floyd, 10cc, Soundtrack Of Our Lives och även har stänk av Rolling Stones ("Hang on to your sanity") i de välformulerade arrangemangen är egentligen bara sekundsnabba tankar som far genom huvudet innan jag bestämmer att "Second thoughts" är ett minst sagt personligt album med lÃ¥tar och melodier som jag uppfattar som nya och fräscha.
   Den genomarbetade produktionen uppfattar jag som naturlig fast den tveklöst mÃ¥ste ha handlat om ett stort antal inspelningstimmar för Klas Qvist spelar ett otal instrument och monterar sedan upp körsoundet, huvudsakligen själv, pÃ¥ ett sätt som pÃ¥minner om Brian Wilson. Är möjligen "In Holland" en dold hyllning till denne gigant i synnerhet eller Beach Boys i allmänhet?
   Mina absoluta favoriter pÃ¥ skivan, powerpopexplosionen "Song of adjustment", "Train of no forgiveness", "King of second thoughts", "Empty chair", redan nämnda "In Holland" och "Rest your head", är svÃ¥ra att utmana pÃ¥ vilket internationellt popalbum som helst under 2017. Men materialet pÃ¥ skivan hÃ¥ller som sagt en förvÃ¥nansvärd hög och jämn kvalité och det är vid fÃ¥ tillfällen jag fÃ¥r "White album"-känsla av snabba kast mellan ytterligheter. Dock kan väl "Wasps and cars" uppfattas som en udda fÃ¥gel i sammanhanget, över nio minuter lÃ¥ng med olika sekvenser i lÃ¥ten och udda ljudillustrationer. NÃ¥gra korta instrumentala lÃ¥tar kanske ocksÃ¥ naggar helheten i kanten men blir, som jag uppfattar det, önskad andhämtning mellan alla toppar.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.