Blogginlägg

I min skivhylla: Carolyne Mas

CAROLYNE MAS: Carolyne Mas (Mercury SRM 1-3783)

Release: September 1979
Placering i skivhyllan: Specialhylla 3: Mellan Moon Martins "Mixed emotions" (1984) och Carolyne Mas "Mas hysteria" (1980).

SÅ VAR DET DAGS ATT PRESENTERA YTTERLIGARE en specialhylla i min vinylsamling. Där har jag mycket godtyckligt samlat en stor del av mina prioriterade favoriter, speciellt under 70- och 80-talet, på ett och samma ställe. Där har jag, i alfabetisk ordning, placerat allt från Any Trouble, både det engelska originalet och den amerikanska upplagan av första albumet, till samlingsskivor som "Hits greatest Stiffs", "Hope & Anchor Front Row Festival", "The Honky Tonk demos" och 10":aren "Christmas at the Patti". Väldigt godtyckligt med andra ord för bland genuint stora favoriter som Wreckless Eric, Moon Martin, Warren Zevon, Sean Tyla och Ian Gomm, och naturligt besläktade namn, finns det här plats även för till synes spridda artister som Graham Parker, The Men They Couldn't Hang, The Records - och alltså Carolyne Mas.
   Där nÃ¥gonstans i mitten pÃ¥ hyllan fastnade jag för Caroline Mas som under en kort tid, nÃ¥gra Ã¥r runt 1979/80, befann sig i rampljuset och jag minns fortfarande hur debuten slog ned som en smärre bomb i september 1979 pÃ¥ Varbergagatan 215 i Örebro. PÃ¥ den tiden strömmade recensionsskivor in i en strid ström och underbara dittills okända upptäckter blandades med rejäla besvikelser och Mas-skivan tillhörde definitivt den första kategorin.
   Tidigt i HÃ¥kans Pops historia skrev jag en artikel om Carolyne Mas, hennes musik och hennes egen karriär.
   Bakom det inte sÃ¥ tilldragande svartvita omslaget till Carolyne Mas debutalbum dolde sig rejäl amerikansk rock'n roll som närmast behövde jämföras med dÃ¥varande Bruce Springsteen eller Patti Smith för att dra paralleller med nÃ¥gon pÃ¥ den tiden sällsynt kvinnlig rockare.
   Inga lÃ¥ttexter pÃ¥ inneromslaget fick mig ändÃ¥ att lusläsa övrig information om inspelningen, namnen pÃ¥ musiker, obligatorisk tacklista som avslutas med namnet pÃ¥ hennes manager. PÃ¥ andra sidan av inneromslaget finns en märklig handskriven notering frÃ¥n dagis februari 1961 frÃ¥n en dagisfröken som genomgÃ¥ende kallar henne för Carol och efter alla positiva ord avslutar hon med "Carol sometimes needs to be reminded of class rules". Lite busig tjej alltsÃ¥.

   JAG TROR IDAG ATT VARIANTEN CAROLYNE istället för Carol eller Caroline var det som bland annat drog till sig min första uppmärksamhet. Men allra mest var det den enorma öppningslÃ¥ten "Stillsane" där tuffa Carolyne framstÃ¥r som det nya kvinnliga rockhoppet. En stark förstasingel frÃ¥n albumet med en fantastisk hook, som möjligen pÃ¥minde om poplÃ¥ten "Everlasting love", och framträdande saxofon av Crispin Cioe som spelade i hennes liveband.
   Producentnamnet Steve Burgh kände jag igen frÃ¥n Steve Forberts första album Ã¥ret innan. Kompet bakom var en mix av rutinerade studiorävar som trummisen Andy Newmark, basisten John Siegler och New York-relaterade musiker som gitarristen David Landau (bror till Bruce Springsteens manager Jon Landau), keyboardskillen Robbie Kondor och ovannämnde Crispin Cioe. Jag sÃ¥g för övrigt Cioe live 1983 när han pÃ¥ RÃ¥sunda Fotbollsstadion kompade Willy DeVille som förband till Rod Stewart.
   PÃ¥ skivomslaget tillägnar Carolyne hela skivan till Bernie Shanahan som körar pÃ¥ tvÃ¥ lÃ¥tar. Han är en lovande singer/songwriter som hon ocksÃ¥ gifter sig med dagen efter albuminspelningarna är klara, 7 juli 1979, men ett drygt Ã¥r efterÃ¥t, i november 1980, spricker äktenskapet. Han var lovande men det dröjde drygt tio Ã¥r innan han fick göra en egen skiva, "Bernie Shanahan", som inte skapade nÃ¥gon uppmärksamhet.
   PÃ¥ 70-talet var jag dÃ¥lig pÃ¥ att knÃ¥pa ihop Ã¥rsbästalistor men det här albumet borde ha fÃ¥tt en framskjutande plats pÃ¥ det Ã¥rets upplaga. Skivdebuterande Mas har skrivit samtliga lÃ¥tar pÃ¥ skivan, tre tillsammans med Landau, och materialet är genomgÃ¥ende förbluffande starkt när fina ballader som "Snow" och "Call me (crazy to)", ögonblick att hämta andan pÃ¥, avlöser klockrena rocklÃ¥tar som "Quote goodbye quote" (andrasingeln) och "Baby please". I de rockigaste ögonblicken doftar arrangemangen med saxofon, piano och gitarrsolon inte oväntat Springsteen men Carolyne hade ocksÃ¥ en popÃ¥dra där man med lite fantasi kunde ana bÃ¥de Blondie och Talking Heads i lÃ¥tar som "Never two without three" och "Do you believe I love you".
   Det är ju uppseendeväckande och märkligt att jag, helt oplanerat, för tredje veckan i rad i min serie "I min skivhylla" presenterar en grupp eller artist vars album helt enkelt saknar titel.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.