Blogginlägg

I min skivhylla: Carolyne Mas

Postad: 2016-11-25 07:49
Kategori: I min skivhylla



CAROLYNE MAS: Carolyne Mas (Mercury SRM 1-3783)

Release:
September 1979
Placering i skivhyllan: Specialhylla 3: Mellan Moon Martins "Mixed emotions" (1984) och Carolyne Mas "Mas hysteria" (1980).

SÅ VAR DET DAGS ATT PRESENTERA YTTERLIGARE en specialhylla i min vinylsamling. Där har jag mycket godtyckligt samlat en stor del av mina prioriterade favoriter, speciellt under 70- och 80-talet, på ett och samma ställe. Där har jag, i alfabetisk ordning, placerat allt från Any Trouble, både det engelska originalet och den amerikanska upplagan av första albumet, till samlingsskivor som "Hits greatest Stiffs", "Hope & Anchor Front Row Festival", "The Honky Tonk demos" och 10":aren "Christmas at the Patti". Väldigt godtyckligt med andra ord för bland genuint stora favoriter som Wreckless Eric, Moon Martin, Warren Zevon, Sean Tyla och Ian Gomm, och naturligt besläktade namn, finns det här plats även för till synes spridda artister som Graham Parker, The Men They Couldn't Hang, The Records - och alltså Carolyne Mas.
   Där någonstans i mitten på hyllan fastnade jag för Caroline Mas som under en kort tid, några år runt 1979/80, befann sig i rampljuset och jag minns fortfarande hur debuten slog ned som en smärre bomb i september 1979 på Varbergagatan 215 i Örebro. På den tiden strömmade recensionsskivor in i en strid ström och underbara dittills okända upptäckter blandades med rejäla besvikelser och Mas-skivan tillhörde definitivt den första kategorin.
   Tidigt i Håkans Pops historia skrev jag en artikel om Carolyne Mas, hennes musik och hennes egen karriär.
   Bakom det inte så tilldragande svartvita omslaget till Carolyne Mas debutalbum dolde sig rejäl amerikansk rock'n roll som närmast behövde jämföras med dåvarande Bruce Springsteen eller Patti Smith för att dra paralleller med någon på den tiden sällsynt kvinnlig rockare.
   Inga låttexter på inneromslaget fick mig ändå att lusläsa övrig information om inspelningen, namnen på musiker, obligatorisk tacklista som avslutas med namnet på hennes manager. På andra sidan av inneromslaget finns en märklig handskriven notering från dagis februari 1961 från en dagisfröken som genomgående kallar henne för Carol och efter alla positiva ord avslutar hon med "Carol sometimes needs to be reminded of class rules". Lite busig tjej alltså.

   JAG TROR IDAG ATT VARIANTEN CAROLYNE istället för Carol eller Caroline var det som bland annat drog till sig min första uppmärksamhet. Men allra mest var det den enorma öppningslåten "Stillsane" där tuffa Carolyne framstår som det nya kvinnliga rockhoppet. En stark förstasingel från albumet med en fantastisk hook, som möjligen påminde om poplåten "Everlasting love", och framträdande saxofon av Crispin Cioe som spelade i hennes liveband.
   Producentnamnet Steve Burgh kände jag igen från Steve Forberts första album året innan. Kompet bakom var en mix av rutinerade studiorävar som trummisen Andy Newmark, basisten John Siegler och New York-relaterade musiker som gitarristen David Landau (bror till Bruce Springsteens manager Jon Landau), keyboardskillen Robbie Kondor och ovannämnde Crispin Cioe. Jag såg för övrigt Cioe live 1983 när han på Råsunda Fotbollsstadion kompade Willy DeVille som förband till Rod Stewart.
   På skivomslaget tillägnar Carolyne hela skivan till Bernie Shanahan som körar på två låtar. Han är en lovande singer/songwriter som hon också gifter sig med dagen efter albuminspelningarna är klara, 7 juli 1979, men ett drygt år efteråt, i november 1980, spricker äktenskapet. Han var lovande men det dröjde drygt tio år innan han fick göra en egen skiva, "Bernie Shanahan", som inte skapade någon uppmärksamhet.
   På 70-talet var jag dålig på att knåpa ihop årsbästalistor men det här albumet borde ha fått en framskjutande plats på det årets upplaga. Skivdebuterande Mas har skrivit samtliga låtar på skivan, tre tillsammans med Landau, och materialet är genomgående förbluffande starkt när fina ballader som "Snow" och "Call me (crazy to)", ögonblick att hämta andan på, avlöser klockrena rocklåtar som "Quote goodbye quote" (andrasingeln) och "Baby please". I de rockigaste ögonblicken doftar arrangemangen med saxofon, piano och gitarrsolon inte oväntat Springsteen men Carolyne hade också en popådra där man med lite fantasi kunde ana både Blondie och Talking Heads i låtar som "Never two without three" och "Do you believe I love you".
   Det är ju uppseendeväckande och märkligt att jag, helt oplanerat, för tredje veckan i rad i min serie "I min skivhylla" presenterar en grupp eller artist vars album helt enkelt saknar titel.

/ Håkan




Beatles (59)
Blogg (373)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Jul (51)
Konserter (202)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2016 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Anders 20/04: Kan vi inte få lyssna på (läsa) hela sommarprogrammet, nu har jag väntat i snart...

Stephen 16/04: Kul anekdot runt inspelningen av Da doo ron ron. Versionen som finns på Stardust...

Lasse 12/04: Ursprungligen skulle det ha varit tre låtar skrivna av Mickey Jupp. Men som det...

Jarmo Anttila 6/04: Omslaget är en kopia av/hyllning till J Geils Band "Bloodshot"...

Hans 31/03: Lustigt att vi båda föll för omslaget och medverkande musiker som avgjorde köpet...

Anders 14/03: Här i Nynäshamn igårkväll spelade Cordovas Truckin', Grateful Dead-låten. Jag gi...

Machoheart 27/02: Heja Warren Zevon! ...

Anders Jakobson 25/02: Uff! Svidande ord! Lustigt att du skrev om både skivan och konserten när det beg...

Mike Waxman 17/02: Såg dom på Malmen när dom lirade ett exklusivt set för specialinbjudna. Dom körd...

Mikael Löwengren 9/02: Han spelar förövrigt i coverbandet A Clear Band numera... https://www.facebook...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.