Blogginlägg

Full fart på Live at Heart redan ikväll

På Live at Hearts andra kväll är det läge för att upptäcka amerikanen Kris Gruen.

ANDRA KVÄLLEN PÅ LIVE AT HEART blir den första kvällen med nästan fullt program. Det blir, till skillnad från tidigare år, levande musik på hela 14 scener. Den här utvidgningen av programmet på torsdagen ökar inte bara antalet konserter utan ger också en möjlighet för fler artister och band att spela mer än en gång på festivalen. Det ger naturligtvis positiva möjligheter och ett större urval för oss i publiken. Men gnälliga personer kan givetvis påstå att det blir näst intill omöjligt att planera för att det finns för många tillfällen att se för många artister/band och därigenom göra prioriteringen svår, alternativen blir oändliga.
   Nej, nu ska jag inte bli nÃ¥gon representant för Gnällbältet utan bara nöjt konstatera att torsdagskvällens smörgÃ¥sbord av gränslösa ingredienser i musik ligger framför oss. Mellan 19:00 och 24:00 finns det mÃ¥nga alternativ till en bra och givande musikkväll.
   Själv inleder jag kvällen med de trygga sÃ¥ngerna frÃ¥n Olle Unenges gitarr och mun. Vid förra Ã¥rets Live at Heart-framträdande samlade han en majoritet musiker och sÃ¥ngare som medverkade pÃ¥ hans dÃ¥ aktuella album "Det kunde förvisso vara värre...". Men i Ã¥r ställer sig Olle själv pÃ¥ scen och framför en blandning av gamla kända lÃ¥tar och även nyskrivet material som till viss del redan finns inspelade men ännu inte utgivna.
   Olles genre har den internationella klangen singer/songwriter men hans egna texter framförs uteslutande pÃ¥ svenska. Men han ger ocksÃ¥ ett halvt löfte om att spela nÃ¥got irländskt nu när hans band till vardags, Tullamore Brothers, i Ã¥r inte spelar pÃ¥ Live at Heart.
   Efter det stillsamma uppträdandet med Olle (bild vänster) tänkte jag upptäcka ett för mig nytt namn, amerikanen Kris Gruen vars hemstad är staden Worcester i Massachusetts, i den intressanta konsertlokalen Nikolaikyrkan. Kris är ett spännande namn i genren mellan singer/songwriter och americana. LÃ¥texemplet i Live at Heart-appen lovar gott.
   Nästa timme pÃ¥ festivalen ligger som en öppen bok. Electronic, punk och jazz är inte min perfekta kopp te och den kanadensiska sÃ¥ngfÃ¥geln Jenny Berkel röst har svÃ¥rt att övertyga mig. Det lutade ett tag Ã¥t Meadows (Christoffer Wadensten) frÃ¥n Örebro. Jag har upplevt honom tidigare pÃ¥ scen, dÃ¥ under namnet Meadows Over Bleeding (bild höger). Jag har gillat hans röst, visor och den fina klangen i gitarren men jag har i Ã¥r en oskriven ambition pÃ¥ Ã¥rets festival att i möjligaste mÃ¥n hellre upptäcka nya artister framför de redan kända. Efter Johnny McCuaigh Bands imponerande inslag pÃ¥ gÃ¥rdagskvällens invigningsgala med säckpipa och allt kanske jag prioriterar detta kanadensiska band frÃ¥n Regina i provinsen Saskatchewan. Bara en sÃ¥n sak.
   Jag kanske bryter löftet om enbart nya artister redan under nästa timma i programmet när det nyaktiverade gamla bandet The Winchester Widowmakers ställer sig pÃ¥ scen. De gjorde för en mÃ¥nad sedan ett överraskande fräscht framträdande som förband till Banditos och deras americana-inspirerade folkmusik med mÃ¥nga röster är alltid underhÃ¥llande.
   23:00 ikväll blir det en magnifik krock mellan tvÃ¥ mycket intressanta Örebroband inom samma genre indiepop, för dagen mycket heta Les Gordons och Tangerin som pÃ¥ 00-talet hade en fanskara lokalt. Efter ett förmodat uppehÃ¥ll gör Tangerin stor comeback med gitarrintensiv poprock fast pÃ¥ svenska. Och jag väljer nog i det här fallet Tangerin före Les Gordons för att det bara finns en enda chans att se bandet pÃ¥ Ã¥rets Live at Heart. Les Gordons kan jag se senare.
   Efter Tangerin kanske jag hänger kvar pÃ¥ East West Sushi och ser folkmusiksvängiga Engmans Kapell men det beror pÃ¥ ögonlockens kvalité sÃ¥ dags...
   Andra mycket kvalitativa inslag ikväll pÃ¥ Live at Heart: Vilt irländsk rockande Shamrock, Everly Brothers-inspirerade Dimpker Brothers, Australiens Kaurna Cronin, Örebros rockande The Bloakes, Austins rutinerade Jon Dee Graham och New Orleans-artisten Cary Hudson.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.