Blogginlägg

Ingen tid för andhämtning

Foto: Niclas JonssonBanditos under soundcheck.

BANDITOS
THE WINCHESTER WIDOWMAKERS
Kulturhuskällaren, Örebro 8 juni 2016
Konsertlängd: 20:04-20:42 (WW) och 21:00-22:18 (B)
Min plats: Stående i mitten av lokalen

När Alabama-bandet Banditos gjorde sitt smått sensationella framträdande på förra årets Live at Heart (fyra på min lista över 2016 års bästa konserter) förutsåg jag möjligheten till en ännu bättre konsert med bandet under konventionella förutsättningar utan tidspress. Efter onsdagskvällens konsert kan vi alla som var där konstatera att det första mötet med bandet "bara" var en uppvärmning. Nu fick vi den optimala känslan kastad i ansiktet, in i öronen och sedan vidarebefordrad ner genom hela kroppen.
   Med en makalös variation och ett storslaget kunnande bjöd bandet pÃ¥ ett smörgÃ¥sbord av musikaliska influenser. FrÃ¥n rock till country, frÃ¥n soul till rock'n'roll och frÃ¥n southern rock till powerpop. Som inte pÃ¥ nÃ¥got sätt kunde uppfattas som spretigt eller osammanhängande utan blev till lÃ¥ng, härlig och homogen underhÃ¥llning med en energi som stavades ENERGI.
   I riktigt homogena band är det ofta svÃ¥rt att framhÃ¥lla specifika delar men i Banditos fall är det givetvis svÃ¥rt att komma runt den intensiva sÃ¥ngerskan Mary Beth Richardson som sjöng sin Loretta Lynn-country och Janis Joplin-soul med samma övertygande röstresurser och grymt imponerande stämma. Sedan stÃ¥r och faller inte Banditos med sÃ¥ngfÃ¥geln i centrum.
   Nej, frÃ¥n vänster till höger var det ett fantastiskt Banditos som ställde upp sina styrkor: Det hade onekligen en poäng när omÃ¥ttligt tuffe Stephen Pearce (se Thomas Wahlströms bild till vänster) sjöng en nästan Ramones-rockig lÃ¥t med en banjo i sina händer. Gitarristen Jeffrey Salter, i sin Mötley Crüe-t-shirt, sjöng ingenting men levererade nÃ¥gra hisnande solon. Trummisen Randy Wade, lätt skymd av Mary Beth, var ju motorn i detta kraftverk. Basisten Danny Vines, stor, stadig, lÃ¥nghÃ¥rig och skäggig (som de flesta andra manliga medlemmarna i bandet), stod med en cool Bill Wyman-attityd och höll energin levande. Och Corey Parsons, bandets tredje sÃ¥ngare, spelade fantastisk kompgitarr och bjöd, banne mig, pÃ¥ en fantastisk powerpoplÃ¥t.
   Det var som sagt en konsert med mÃ¥nga höjdpunkter och inga ögonblick för andhämtning. En konsert som fick sin final i tvÃ¥ extralÃ¥tar. Först en Waylon Jennings-lÃ¥t och en andlös tolkning av "I put a spell on you" som säkert fick Screamin' Jay Hawkins att snurra i graven. Mary Beth höll inte igen en sekund och hade definitivt inte dagens Sweden Rock-konsert, pÃ¥ det okristliga klockslaget 11:30, i tanken.
   Det lokala countryrock-bandet The Winchester Widowmakers inledde för övrigt konsertkvällen pÃ¥ ett alldeles charmerande sätt. Ett akustiskt välklingande sound med starka sÃ¥ngstämmor och överlag mÃ¥nga underbara lÃ¥tar i repertoaren. Som ocksÃ¥ fick Banditos-medlemmarna att stampa med fötterna.
   Hela kvällen var konsertljudet av genomgÃ¥ende fantastisk kvalité och lokalen, som byrÃ¥kratiskt ibland brukar kallas Kulturhusets B-sal, framstÃ¥r alltmer som Örebros bästa rockkonsertlokal.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.