Blogginlägg

I min skivhylla: Southside Johnny

Postad: 2016-09-09 07:50
Kategori: I min skivhylla



SOUTHSIDE JOHNNY & THE JUKES: Trash it up (Polar POLS 387)

Release:
September 1983
Placering i skivhyllan: Hylla 10: Mitt emellan två andra Southside Johnny-skivor, "Love is a sacrifice" (1980) (där kompbandet hette The Asbury Jukes) och "At least we got shoes" (1986).

VECKANS VAL AV SKIVA UR MINA VINYLHYLLOR blev en utmaning, en skiva med ett inte helt fläckfritt rykte. Läser hemska återblickar på den här skivan och jag har väl själv ett inte helt klockrent minne av skivan. Däremot minns jag någon låt som jag tyckte hade hittendenser om än inte alls i nivå med Southside Johnnys legendariska 70-talsmaterial. På den tiden var ju gruppen i händerna på Steven Van Zandt som producent och hans kompis Bruce Springsteen skänkte också energi till det här bandet.
   Bandet delade också sitt ursprung från New Jersey med Springsteen, vars skivor står tätt på samma vinylhylla någon decimeter till höger om Southside Johnny-skivorna, som bidrog med åtskilliga låtar på Epic-albumen mellan 1976 och 1978. Hans nära samarbete höjde dock inte automatiskt det allmänna intresset hos den breda publiken för gruppen. Van Zandt började prioritera E Street Band-jobbet och skivbolaget tappade också intresset när genombrottet aldrig kom.
   Nystarten 1979 på nytt skivbolag (Mercury), med ny producent (Barry Beckett) och ett i stort sett ograverat band hade fortfarande lyskraft och jag kan vittna om en konsert i Stockholm (med John Hiatt som förband!) där bandet verkligen levererade sin energiskt levande rockmusik.
   Men trots det hade bandet sin mest spännande framtid bakom sig och det blev långt mellan skivorna på 80-talet och på vägen till 1983 och "Trash it up!" hade bandet förlorat sitt "Asbury" i gruppnamnet. Blåssektionen innehöll inte längre det klassiska namnet Richard "La Bomba" Rosenberg och jag misstänker att blåsarna i bandet inte hade något New Jersey-usprung längre.
   Nåväl, efter ytterligare några medianedtonade album var desperationen stor hos både bandet och folket bakom. Mirage, en underetikett till Atlantic, blev bandets skivetikett i USA. Där figurerade även producentgiganten Nile Rodgers som artist under de här 80-talsåren vilket kanske kan vara förklaringen till att just Rodgers hitsound skulle bli nyckeln till nya framgångar för bandet.
   Som ni ser ovan hamnade skivan i Sverige på Polar-etiketten. Kanske ABBA:s koppling till Atlantic i USA hade en förklaring. Jag ser också att låtarna på skivan är förlagda av Sweden Music som ägdes av Stickan Andersson, tillika ägare av Polar, och det var kanske naturligt att därför ge ut den i sammanhanget udda skivan på den etiketten här i landet. Dock har de slarvat på tryckeriet med etiketterna ty titeln på Southside Johnny-albumet saknar det utropstecken som återfinns på både konvolutet, inneromslaget och över låttexterna...

VALET AV NILE RODGERS SOM PRODUCENT hade naturligtvis enbart superkommersiella skäl. Han hade ju på 70-talet ett välrenommerat rykte i discobranschen, främst genom skivorna med Chic och Sister Sledge, och hade ju även lyckats ge David Bowie hans bredaste publik med "Let's dance" våren 1983. Så allt talade för succé i samarbetet Southside Johnny/Nile Rodgers. Riktigt så blev det inte...
   Rodgers tog med sig sin trumprogrammerare James Bralower och tekniker Jason Corsaro in i det här projektet och det har inte överraskande resulterat i en väldigt rytmbaserad platta. Kanske inte ren disco men ambitionen att modernisera och förändra soundet för ett av livemusikens mest traditionella band var inte så genomtänkt.
   Ett blankt och rent klaviatursound, som i och för sig skulle bli genomgående kännetecken för Springsteens "Born in the USA" ett år senare, mixat med ekande 80-talstrummor befinner sig ju långt från ett tajt livesound. Gitarristen Billy Rush, som nu var huvudansvarig låtskrivare i bandet, lämnade bandet efter den här skivan och jag kan misstänka varför.
   De inledande låtarna "Trash it up!" och hitdoftande "Can't stop thinking of you" klarar jag av att lyssna på än idag men 6:32 långa "Get your body on the job" går över gränsen för det otillåtna. Inte heller en cover på Young Rascals "Ain't Gonna Eat Out My Heart Anymore" från 1965 har något existensberättigande här.
   Även omslaget där Johnny Lyon i nystruken kostym poserar tillsammans med några skyltdockor utanför en av New Yorks trendigaste affärer, Trash & Vaudeville, känns väldigt konstruerat och malplacerat.
   Skivan förändrade dock inte Southside Johnny & the Jukes som livegrupp och jag har ett självupplevt minne från Lyceum i London 1984 som bevis.

/ Håkan




Beatles (59)
Blogg (373)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Jul (51)
Konserter (202)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2016 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30    

Anders 20/04: Kan vi inte få lyssna på (läsa) hela sommarprogrammet, nu har jag väntat i snart...

Stephen 16/04: Kul anekdot runt inspelningen av Da doo ron ron. Versionen som finns på Stardust...

Lasse 12/04: Ursprungligen skulle det ha varit tre låtar skrivna av Mickey Jupp. Men som det...

Jarmo Anttila 6/04: Omslaget är en kopia av/hyllning till J Geils Band "Bloodshot"...

Hans 31/03: Lustigt att vi båda föll för omslaget och medverkande musiker som avgjorde köpet...

Anders 14/03: Här i Nynäshamn igårkväll spelade Cordovas Truckin', Grateful Dead-låten. Jag gi...

Machoheart 27/02: Heja Warren Zevon! ...

Anders Jakobson 25/02: Uff! Svidande ord! Lustigt att du skrev om både skivan och konserten när det beg...

Mike Waxman 17/02: Såg dom på Malmen när dom lirade ett exklusivt set för specialinbjudna. Dom körd...

Mikael Löwengren 9/02: Han spelar förövrigt i coverbandet A Clear Band numera... https://www.facebook...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.