Blogginlägg
Avslagen start för rockfestival
Foto: Anders Erkman
ÖREBRO ROCKFESTIVAL VAR VERKLIGEN INGET SOM BLEV någon återkommande följetong i livemusikens Örebro. Arrangören Aktiv Ungdoms satsning var ambitiös och optimistisk men Brunnsparken, Örebros Folkets Park, var kanske inte helt skräddarsytt för ett heldagsarrangemang. Jag minns att jag bevakade festivalen från första till sista minut, från tidig eftermiddag till sen lördagskväll, och fick leva på korvkioskmat i åtskilliga timmar.
Rockfestivalen var i stort sett en lokal angelägenhet dock med Eldkvarn som stor final framåt natten. Dags- och kvällsarrangemanget genomfördes utomhus på Brunnsparkens stora scen medan Eldkvarn spelade inomhus på teaterscenen.
I övrigt var det alltså lokala band, ofta knutna till Aktiv Musik där de gav ut singlar med begränsad nationell spridning. En samling mindre kända band som toppades med några skivaktuella namn som Rio, Just For Fun, Lifeline och Big Deal.
Rio var ett rutinerat sexmannaband som spelade musik som närmast kunde beskrivas som melodiös hårdrock eller amerikansk AOR. Singeldebuterade redan 1984 med den egenskrivna "Time is on the loose" och gav året efter ut singeln "On my side". Bandet existerade i många år.
Just For Fun var ett popband som under sin existens uppträdde i många olika skepnader. Hela tiden med Pete Guzz (Peter Gustavsson) i förarsätet. Bildades 1983 som ren studioprodukt och gav ut discopopsingeln "Get out on the dancefloor" 1984. Två år senare gav bandet ut sin första svenska singel, "Ge allt", och ändrade samtidigt stil och blev ett tungt dansant popband med levande musiker, bland annat trummisen Peter Damin. Gruppen var sommaren 1987 aktuell med singeln "Rock'n roll band".
Pete "Guzz" Gustavsson sökte sig därefter utomlands och efter några år i LA kom han tillbaka till Sverige som fullfjädrad club-performance-artist och satte ihop bandet Plastico med både hitlåten "Communicate" och ett album 1995 som resultat. Och ytterligare några år senare, 2003, gjorde Peter Sahlin, som han då kallade sig, debut på Melodifestivalen som låtskrivare med "Television" som sjöngs av Markus Landgren.
Lifeline, ännu ett Örebrobaserat hårdrockband i den melodiska genren, hade 1987 några års erfarenhet som band. Bildades 1983, två år senare släppte de sin första singel, "Love on the line" och gick de till final i folkparkernas talangtävling där de blev tvåa och skivbolaget EMI fick upp ögonen för bandet. Hösten 1986 släppte EMI den Lasse Lindbom-producerade singeln "You better believe it".
(Som ni ser på tidningsklippet ovan skrevs Lifeline-namnet som Life Line på 80-talet. Lurad av deras logotype skrev jag alltid gruppnamnet i två ord men jag ser nu, först nu när jag läser EMI:s pressrelease till singeln, att namnet i vanlig text är ett enda ord.)
Största lokala bandet på Örebro Rockfestival var tveklöst Big Deal. Delar av bandet hade sedan sent 70-tal existerat som Alice Band (senare The Alice som albumdebuterade 1983 med "Ögon ser ögon") men fram till 1985 hade bandet en osäker framtid. Som demoband hette de ett kort tag Cairo Voices men det var demon under namnet Big Deal som öppnade dörren till skivbolaget Virgin.
Efter singlarna "E.O,E.A." och "Det brinner en eld" (båda 1985) följde albumet "Vacker bild" (1986) och ännu en hitsingel, "Du du du kan ge kärlek". Och hitframgångarna fortsatte med "Förföra en ängel" (1987) och "Svenska sommar" (1988).
Åren runt 1987 firade Eldkvarn allt större kommersiella framgångar. Tidigt på våren 1987 släpptes det fantastiska dubbelalbumet "Himmelska dagar" som uppföljare till "Utanför lagen". Turnén därpå nådde Örebro redan i mars och det här konserttillfället var alltså bandets andra besök på drygt två månader. Med en konsert som inte alls påminde om den tidigare konserten. Proffsigt.
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/6 1987.
"Örebro Rockfestival"
ELDKVARN
LIFELINE
BIG DEAL
JUST FOR FUN
RIO
MADRIGAL
WHY NOT
STALLION
TAGETES
7:E KAVALLERIET
Brunnsparken, Örebro 30 maj 1987
Örebro Rockfestival, den första i raden av många enligt arrangörerna Aktiv Ungdom, kunde ha fått en bättre start. Publiktillströmningen var dålig och som mest var det ca 500 personer framför den stora utescenen och bara cirka 300 när Eldkvarn sent på lördagskvällen avslutade festivalen. Ett publikt fiasko således.
Festivalen förlorade mycket dignitet när Motherlode, som nu står utan sångare, tvingades hoppa av. Men namn som Just For Fun, Rio Big Deal, och Lifeline står ju ändå högt i kurs här på hemmaplan.
7:e Kavallariet inledde, fyra ungdomar som spelade kristen rock. Den här gången inte hårdrock utan välbalanserad pop. Jag fastnade främst för gitarristen som var bra för att inte säga riktigt duktig på sin spektakulärt stjärnformade gitarr.
Hårdrockarna i Madrigal fortsatte med sin tradiga musikform. Som de dock blandade medlite härlig blues och plötsligt fick gruppen identitet. Men det var långa, långa alltför långa låtar.
Tagetes var ett showband där de blommiga kavajerna och sidenbyxorna var viktigare än musiken. Deras så kallade blomrock resulterade i en mix av Magnus Uggla och Kenneth & Knutters. Måste ses.
Why Not har haft problem med avhoppande medlemmar i veckan men presenterade ändå tre låtar. Deras musik var professionellt driven men också lite profillös. Synd på så trevliga pojkar.
Stallion var, förutom Eldkvarn, festivalens enda bidrag som inte kom från Örebro. Karlskogagruppen spelade bra och tung hårdrock med många bra låtar. Det är viktigt i denna genre att inte förfalla till schabloner och Stallion tyckte jag klarade den balansgången galant.
Just For Fun har kommit ut ur playbackperioden med hedern i behåll. Det var länge sedan jag hörde så spännande och intressant dansant rock. Visst kan jag dra paralleller med Bowie, Furs och andra namn men faktum är att Pete Guzz och Co är på väg att skapa något riktigt eget.
Precis som under rock-SM-deltävlingar kom Rio, som befinner sig i final i samma tävling, och höjde den soundmässiga nivån rejält. Gruppen äger ett formidabelt sound men deras musik på scen var inte alltid like originell som effektiv.
Det var kul att se Big Deal på scenen igen. De producerar nya låtar långsamt men presenterade live några väl valda. Bland annat nya singeln "Ängel" som nog har möjligheter att bli en minst lika stor sommarhit som "Det brinner en eld" blev förra sommaren. Big Deal är ett hitband och var tillfredsställande att se sångaren Magnus Sjögren lyckas med sitt skrivande.
Framträdandet med Lifeline, som avslutade utomhuskvällen, var också starten på deras folkparksturné. Efter Stallions fina insats fick Lifeline svårt att ta priset som festivalens bästa hårdrockband.
Men med hjälp av fyrverkerier, tomtebloss och bomber och ett iögonfallande scenbygge lyckades de nog i uppgiften att bli festivalens naturliga avslutning. Men bandet får se upp med sin proffsiga och rutinerade framtoning för gränsen till det tråkiga är snubblande nära.
Sedan kom Eldkvarn och visade Örebroeliten att det ännu är en liten bit kvar till toppen av musik-Sverige. Eldkvarn var i Örebro för inte så länge sedan men genomförde nu en helt annan konsert.
Det började vackert med "Bröllop i Bolivia" men sedan uteblev dominansen från senaste dubbelalbumet. Eldkvarn framförde sina låtar i en varm, behaglig enkelhet och när gruppen återkom för sista extralåt smekte de fram "En clowns historia" var det bättre än bra.
Visst hade ett bättre, framförallt varmare väder varit önskvärt under festivalen men vi slapp regnet så varje rock'n'roll-intresserad cykelägare borde rimligtvis befunnit sig i Brunnsparken i lördags. Festivalen bjöd på en granskning av det bästa som Örebro har av kommersiellt inriktad rockmusik. Själv harjag helt andra favoriter, men det hör knappast hit.
/ HÃ¥kan
Live at Heart: Slutet gott, allting ännu bättre
I min skivhylla: Southside Johnny
| << | September 2016 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | 3 | 4 | |||
| 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
| 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
| 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
| 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: