Blogginlägg

Py med mycket rutin

Postad: 2017-03-29 07:58
Kategori: 80-talskonserter



RAJ MONTANA BAND HADE EN EXKLUSIV SÄRSTÄLLNING i den svenska rockbranschen under 80-talets första hälft. Av frontparet Dan Hylander/Py Bäckman var det Hylander som var den stora publikfavoriten från början. Bandnamnet var ju hans varumärke och identifikation från Skåne så Hylander hade ett visst försprång på det tidiga 80-talet.
   Men under de sista åren tillsammans, 1983/84, svängde publikresponsen märkbart över till Py. De båda Mats Ronander-producerade album "Sista föreställningen" (1983) och "Kvinna från Tellus" (1984) skapade verkligen uppmärksamhet kring henne och hennes musik under Raj Montanas sista dagar.
   Efter sabbatsåret 1985 satsade Py återigen solo och stod 1986 på riktigt egna ben. Efter två tämligen jordnära rockplattor tog hon ut svängarna rejält på nya albumet "Narrarna dansar" som släpptes 23 september lagom till höstturnén. Clarence Öfwerman, som precis inlett sin uppmärksammade producentbana (Roxette gav ut sin första singel sommaren 1986), och hans klaviaturer gav Pys skiva ett mer producerat sound som förde tankarna till namn som Kate Bush och Laurie Anderson.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/11 1986.

PY BÄCKMAN
Konserthuset, Örebro 31 oktober 1986


Det var stående ovationer och applåder inför öppen ridå vid Py Bäckmans konsert i fredagskväll. Efter ett skamligtlågt förhandsintresse hos Örebros rockpublik blev åskådarsiffran till slut acceptabel men inte godkänd. Det ska givetvis vara slutsålt när en av Sveriges bästa rocksångerskor står på scen.
   Det var rutin som präglade Py Bäckmans uppträdande. Hon kommunicerade mänskligt och naturligt mellan låtarna och hade en härligt effektfull röst som hon briljerade med främst i balladerna som dock var underrepresenterade denna kväll.
   Efter15 låtar och 75 minuter på scen var det mer än enbart några ballader jag tyckte mig sakna. Hennes karriär börjar bli respektabelt lång och repertoaren så full av höjdpunkter att kvantitet i Py Bäckmans fall är lika med kvalitet.
   Konserten var således några låtar för kort för att tillhöra den lilla skaran av oförglömliga konsertögonblick. Men ljudet var bättre än väntat och den spontana publiken var den glada överraskningen som trots allt gjorde Pys konsert till en mycket trevlig upplevelse.
   Rocklåtarna dominerade alltså och inledningen hade ett högt tempo med både "Concordelia" och "Kristall" i framskjutna positioner. Fast jag harsvårt att förstå varför konserten innehöll så många förhandsinspelade musiksnuttar.
   Med en så idel ädel skara kompmusiker bakom sig borde exakthet och strama tyglar inte vara en dygd i det här professionella sammanhanget. Det var exempelvis väldigt frustrerande att höra de inspelade trummorna bakom hela "Sista föreställningen" medan en av landets bästa trummisar, Pelle Alsing, satt och "bara" fyllde i.
   Annars lät det mäktigt om trummorna hela kvällen som tillsammans med Clarence Öfwermans klaviaturer, Tommy Cassemars bas och Jonas Isacssons gitarr var ett litet tätt rockkomp bakom Py Bäckmans stora röst.
   En röst som grep tag och kraftfullt tog ut svängarna i bland annat "Soldaterna" och "Vem tröstar Lily", ballader där hennes röst låg naken och blottlagd och fick konserten att lämna det grå mellanstadiet och kvalitetsmässigt höja sig flera klasser.

/ Håkan




Beatles (59)
Blogg (373)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Jul (51)
Konserter (202)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2017 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Anders 20/04: Kan vi inte få lyssna på (läsa) hela sommarprogrammet, nu har jag väntat i snart...

Stephen 16/04: Kul anekdot runt inspelningen av Da doo ron ron. Versionen som finns på Stardust...

Lasse 12/04: Ursprungligen skulle det ha varit tre låtar skrivna av Mickey Jupp. Men som det...

Jarmo Anttila 6/04: Omslaget är en kopia av/hyllning till J Geils Band "Bloodshot"...

Hans 31/03: Lustigt att vi båda föll för omslaget och medverkande musiker som avgjorde köpet...

Anders 14/03: Här i Nynäshamn igårkväll spelade Cordovas Truckin', Grateful Dead-låten. Jag gi...

Machoheart 27/02: Heja Warren Zevon! ...

Anders Jakobson 25/02: Uff! Svidande ord! Lustigt att du skrev om både skivan och konserten när det beg...

Mike Waxman 17/02: Såg dom på Malmen när dom lirade ett exklusivt set för specialinbjudna. Dom körd...

Mikael Löwengren 9/02: Han spelar förövrigt i coverbandet A Clear Band numera... https://www.facebook...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.