Blogginlägg

Pinsamt tomt på perfekt konsert

DEN AMERIKANSKE ROCKARTISTEN ELLIOTT MURPHY hade redan 1987 en lång karriär bakom sig och är idag känd som artisten som alltid befinner sig på turné. Elliott skivdebuterade 1973 och under resten av 70-talet befann han sig i rampljuset i skuggan av Bruce Springsteen och Lou Reed. Album som "Lost generation" (1975) och "Just a story from America" (1977) får räknas till hans kommersiella toppar.
   Sedan fortsatte karriären pÃ¥ mindre skivbolag men han har i alla Ã¥r producerat flitigt med skivor. Ã…ret innan Örebrobesöket 1987 gav han ut "Milwaukee", producerad av Talking Heads Jerry Harrison, där han kompades av ett band men pÃ¥ turnén som nÃ¥dde Örebro var han ensam som sÃ¥ ofta har varit fallet när Elliott har turnerat sedan dess. Sedan drygt 25 Ã¥r tillbaka är han Paris-baserad och besöker regelbundet Sverige pÃ¥ sina turnéer.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/5 1987.

ELLIOTT MURPHY
Café Oscar, Örebro 7 maj 1987

Elliott Murphy stod ensam. När den amerikanske kultrockaren återvände till Örebro, fem år efter konserten på dåvarande Lord Nelson, var det katastrofalt glest i publiken.
   Men professionellt genomförde Murphy konserten och det var bÃ¥de kvalitativt och kvantitativt (90 minuter) mycket hög klass.
   Förutsättningar var alltsÃ¥ inte de bästa för att inte säga de allra sämsta. Elliott inledde truligt och sÃ¥g i öppningslÃ¥tarna ut som om han mest av allt längtade tillbaka till sin trygga hemstad New York och eller ett fullpackat Bottom Line eller CBGB's.
   Det tog tre-fyra lÃ¥tar innan han ens presenterade sig och jag inriktade mig pÃ¥ en ansträngd föreställning men musikaliskt svängde det frÃ¥n första till sista sekund.
   Han sjöng underbara sÃ¥nger om New York med sÃ¥dan glöd och värme att jag för ett ögonblick glömde bort att jag befann mig pÃ¥ jordens för tillfället ödsligaste plats, Café Oscar pÃ¥ Järnvägsgatan i Örebro.
   Elliott Murphy hade ett minimalt band, bas och trummor, bakom sig och hans eget gitarrspel var bländande när han bÃ¥de spelade solo och kompade samtidigt. Tillsammans spelade bandet den mest fantastiska och fulländade rockmusik jag har hört pÃ¥ bara tre man.
   Repertoaren var ett tvärsnitt genom Murphys hela lÃ¥nga karriär. Och han passade ocksÃ¥ pÃ¥ att presentera nÃ¥gra helt nyskrivna lÃ¥tar som inte föll ur ramen pÃ¥ denna fina konsert.
   Konserten var jämn och höjdpunkterna mÃ¥nga men helt outstanding i mina ögon och öron var "Party girls/broken poets" och den avslutande "Rock ballad" som var lÃ¥ng och mäktig.
   VÃ¥rsäsongen av levande rock i Örebro har varit lÃ¥ng och intensiv och arrangörerna har nu uppenbart problem att locka folk inomhus frÃ¥n det allt ljusare och varmare utomhus-Sverige.
   Elliott Murphy lockade 30 högst 40 personer till konserten i torsdags. En katastrofal och närmast pinsamt lÃ¥g siffra som inte hindrade Murphy att genomföra en hel igenom perfekt konsert. Men utan publikstöd och respons lyfte aldrig framträdandet upp till den helt oförglömliga nivÃ¥n.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.