Blogginlägg
"Hett blod"
Den här recensionen publicerades ursprungligen i en kortare version i Nerikes Allehanda 22/4 2015.
DAVID SÖDERGRENS HOT FIVE
Hett blod
(Kulturhunden)
Det pinfärska albumet med David Södergrens Hot Five har nästan allt emot sig. Missförstå mig nu rätt. Efter otaliga konsertupplevelser med bandet, där jag tävlat med mig själv och friskat på med superlativer som "röjig livemusik", "sprutande frenesi", "adrenalinstinn rock" och sedan gjort sympatiska jämförelser med Clash och Pogues, är det inte utan att jag inledningsvis uppfattar "Hett blod" som en snygg men lite snäll produktion.
Den återkommande uppfattningen när det gäller förhållandet konsert/skiva har genom hela mitt liv orsakat mycken frustration när jag först har upplevt inspirerade konserter med liveversioner av låtar som sedan inte riktigt nått upp till förväntningarna när skivan till slut släpps.
Efter den senaste överdosen jag fick av det då lite mer dämpade DSH5 på Folk at Heart i vintras känns det nu som blott en tillbakalutad upprepning av låtarna i inspelningar som ganska likt låter som det lät på de lilla scenerna. Jag saknar den där riktiga livekänslan, när närvarokänslan överträffar alla smarta analyser, som här dränerats något i en alldeles för perfekt studiomiljö. Långt från det stundtals larmiga och lite slarviga livesoundet.
Den melodiskt mjuka "Rocky Balboa", en låt som står ut på skivan, dök i vintras upp som en melodisk mjuk motpol i repertoaren. Vacker som en sång av Lars Winnerbäck och konstruerad som en duett av klassiskt snitt. Nu på skiva med Karin Wistrand i den ljuvliga rollen som duettsångerska har den växt ytterligare i kvalité men jag får samtidigt en tanke att det snälla arrangemanget på den låten även påverkat övriga inspelningar och utvecklat hela albumet mot ett mjukare sound.
Nu är skivan i sin helhet inte alls så fruktansvärt mesig som jag kanske lite orättvist insinuerar ty materialet, de egna låtarna (en majoritet skrivna av gitarristen Mattias Lagerqvist), har ju nästan genomgående tveklöst starka melodier med många gånger intressant berättade texter och slagkraftiga rim. Med många melodiösa höjdpunkter, "Lång hård väg", "Från dig till ingenting" och "Eld eller änglar", som klistrar sig fast i medvetandet långt, långt efter skivan har slutat snurra.
"Hett blod" är ett variationsrikt album som pendlar mellan hetsiga allsångsmässiga låtar och mer visförankrad pop där David Södergren får vika ut sig i några självömkande texter.
DSH5 har aldrig gjort någon hemlighet av bandets Persson Pack-influenser, "Tredje april" och "Påpsång" dekoreras av oerhört vackra harmonier på dragspel. Men det är ju som personlig poprockorkester bandet har sin framtid, lyssna bara på "Innan döden skiljer oss åt", och live vill ta över världen eller åtminstone alla konsertlokaler som inte är större än Level Bar på Stortorget. Det kan räcka långt.
/ HÃ¥kan
"Memento 1994-2010"
Inte mycket för världen, Roxette
<< | April 2015 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | 30 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: