Blogginlägg

60: #13 THE LOVIN SPOONFUL (1965-1969)

Från vänster: Joe Butler, trummor och sång, John Sebastian, sång och gitarr, Zal Yanovsky, gitarr, och Steve Boone, bas.

THE LOVIN' SPOONFULS TOPP 3:

1. Darling be home soon (1967)
2. Summer in the city (1966)
3. Do you believe in magic (1965)

THE LOVIN' SPOONFUL, DET SPEKTAKULÄRA GRUPPNAMNET hade hämtats från sången "Coffee blues" av Mississippi John Hurt, beskrevs alltid som en folkpopgrupp men gruppens originalmaterial var genom åren ganska renodlad pop. Folkmusikreferenserna hängde kvar från gruppmedlemmarna John Sebastians och Zal Yanovskys tidigare erfarenheter i grupper som Even Dozen Jug Band respektive The Halifax Three som senare förvandlades till The Mugwumps. John och Zal träffades första gången när de tillsammans såg The Beatles på Ed Sullivan Show i februari 1964 och påverkade av den upplevelsen var det pop med engelska influenser som därefter kändes viktigast. Texten till Mamas & Papas hitlåt "Creeque alley" förklarar rätt detaljerat hur Lovin' Spoonful (och även Mamas & Papas) hade bildats.
   De övriga medlemmarna i Lovin' Spoonful kom frÃ¥n rockbranschen. Basisten Steve Boone och trummisen Joe Butler hade spelat med The Kingsmen (dock inte bandet som gjorde originalet till "Louie Louie"). Men det blev alltsÃ¥ melodiös pop eller good time music som blev Spoonfuls signum. Den nyblivne skivproducenten Erik Jacobsen blev deras ledsagare in i skivbranschen pÃ¥ det nystartade skivbolaget Kama Sutra. Erik hade ocksÃ¥ sina rötter i ett folkmusikband, The Knob Lick Upper 10,000, och redan 1964 hade han upptäckt sÃ¥ngaren och lÃ¥tskrivaren Tim Hardin.
   Lovin' Spoonful/Jacobsen var ett bÃ¥de musikaliskt lyckat och kommersiellt framgÃ¥ngsrikt samarbete ty succén var ett faktum redan pÃ¥ gruppens första singel, "Do you believe in magic?". En glad enkel poptrudelutt som blev ett genuint genombrott för Lovin' Spoonful.
   Hösten 1965, när gruppen hade haft sitt genombrott, var producenterna till en ny tv-serie väldigt övertygade om att Lovin' Spoonful skulle fÃ¥ huvudrollen men förlagsrättigheter satte käppar i hjulet. Valet gick dÃ¥ till den konstruerade gruppen The Monkees . Spoonfuls andra singel, "You didn't have to be so nice", pÃ¥minner faktiskt om samma popmässiga stil som just Monkees firade framgÃ¥ngar med frÃ¥n 1966.
   Gruppens tredje singel, den extremt avslappnade "Daydream", kom i februari 1966 och har rena evergreen-kvalitéerna och är nästan engelsk i sin utformning och kan väl närmast jämföras med Ray Davies "Sunny afternoon" (fast den släpptes först till sommaren 1966) där munspel och vissling understryker den loja och lättsamma prägeln. En av gruppens mest kända lÃ¥tar och har med tiden blivit lite tjatig i mina öron.
   Nästa singeln "Did you ever have to make up your mind?" doftar ocksÃ¥ sommar och sol i en enkel melodi med enkelt arrangemang. Ett solbränt tema som skulle nÃ¥ sin absoluta kulmen pÃ¥ nästa Spoonful-singel, "Summer in the city", som perfekt anpassat släpptes mitt i den heta sommaren 1967 som följde efter en rekordkall vinter med mÃ¥nga temperaturrekord.
   John Sebastian skrev alltsÃ¥ en stor majoritet av gruppens lÃ¥tar, ibland tillsammans med Steve Boone, men vid det här tillfället, pÃ¥ gruppens all time greatest hit, delar han lÃ¥tskrivarcredit även med sin lillebror Mark. En bror som växte upp men först i slutet pÃ¥ 90-talet började ge ut egna skivor. Ursprunget till texten pÃ¥ "Summer in the city" kom frÃ¥n en dikt som skoleleven Mark hade skrivit. För en gÃ¥ngs skull lät Lovin' Spoonful lite rockigare och kraftfullare pÃ¥ singel och tillsammans med nÃ¥gra ljudillustrationer, bland annat biltuta frÃ¥n en Volkswagen, var den oförglömliga hitlÃ¥ten ett faktum.

PÅ "RAIN ON THE ROOF" VAR GRUPPEN TILLBAKA i den snälla popgenren i en melodi som skulle kunna vara skräddarsydd för Simon & Garfunkels repertoar. På "Nashville cats" gjorde bandet en överraskande utflykt till countrymusiken i en melodi med typisk Johnny Cash-rytm, texten refererar till skivbolaget Sun och det doftar lite parodi om texten och hur den sjungs.
   PÃ¥ "Darling be home soon" blev det än mer uppenbart att John B Sebastian, som han nu signerade sina lÃ¥tar, var ett geni. LÃ¥ten skrevs för Francis Ford Coppolas film "You're a Big Boy Now" och är ett akustiskt mästerverk. Gitarr och tamburin i ett arrangemang som byggs upp vackert och effektivt och exploderar i Artie Schroeks mäktiga strÃ¥k- och blÃ¥sarrangemang.
   "Six O'Clock" är nog gruppens tuffaste singel, med en elektrisk struttig melodi, som blev det sista samarbetet med producent Jacobsen. Men 1967 skulle fler förändringar ske. Droganklagelser gjorde att Yanovsky deporterades till sitt hemland Kanada och han ersattes av Jerry Yester som även han hade rötter i ett folkmusikband, Modern Folk Quartet.
   Ny producent blev Joe Wissert som tidigare hade producerat bland annat Jay & the Americans, Ray Peterson, Righteous Brothers och Turtles. Nye Yester har givit "She is still a mystery" ett stort maffigt arrangemang och ännu en gÃ¥ng kan jag jämföra resultatet med Monkees.
   PÃ¥ "Money" var Spoonful tillbaka pÃ¥ sin hemmaplan med folkpop i bagaget. Ett utpräglat baskomp inleder innan banjo, dobro och skrivmaskin(!) tar över. Men nu hade John Sebastian fÃ¥tt nog och lämnade gruppen tidigt 1968 för att satsa pÃ¥ en solokarriär. Gruppen var nu officiellt en trio och trummisen Butler tog över sÃ¥ngmikrofonen. Onekligen en panikÃ¥tgärd ty den nya singeln, "Never going back" skriven av John Stewart och producerad av Chip Douglas, var helt opersonlig fast man kan skönja en viss countrykänsla.
   Lovin' Spoonfuls tvÃ¥ sista 60-talssinglar, "(Till I) Run with you" och "Me about you", ändrar inte pÃ¥ den Ã¥sikten fast Bob Finiz är ny producent. Den professionella lÃ¥tskrivarduon Alan Gordon/Garry Bonner, som bland annat levererat hits ("Happy together") till Turtles, borde kunna bättre. Att Ã¥teranvända den nästan tvÃ¥ Ã¥r gamla "Me about you" tyder pÃ¥ en viss brist pÃ¥ kreativitet och personlighet.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.