Blogginlägg

"Lost & gone"

Postad: 2015-02-25 09:43
Kategori: Skiv-recensioner



WILDIE
Lost & gone
(Rootsy)


Redan på skivans första ton, den inledande akustiska klangen i gitarrens första sekund, får jag förhoppningar och framförallt, och det är ju en helt egoistisk känsla, träffar den mig rätt i hjärtat samtidigt som öronen uppfattar osedvanligt sympatisk musik. Det är så välspelat, så välsjunget och framförallt välskrivet att jag blir upprymd och glad över att sådan här musik trots allt existerar i ett land som just nu tycks leva i ett artificiellt schlagerrus.
   Jag menar inte välspelad som på en Toto-skiva. Bandet, som är både ett soloprojekt, duo och kvartett, har hittat det egna uttrycket i ett sound som kanske har ett släktskap till americana men är så mycket mer anspråkslöst och personligt än så.
   Projektet Wildie, jag vet ännu inte hur gruppnamnet uttalas, startades av sångaren och låtskrivaren Anders Thorén som med en mängd låtar i bagaget träffade indiemusikern Rasmus Svensson, som förutom att han spelar en mängd olika instrument även blev producent för skivan. Ytterligare två musiker figurerar på bild och med namn på skivomslaget men har inte medverkat på inspelningen. På bara två man har arrangemang och produktion på skivans tio låtar ändå ett genomgående naturligt gruppsound av övervägande försiktig prägel.
   Sällan har det första intrycket av en ny skiva varit så långlivat som på "Lost & gone". Även efter sex, sju genomspelningar inspireras jag av låtarna och njuter av soundet och numera, ska det erkännas, är det inte många skivor som överlever den utvecklingen.
   Att inledningsvis blanda in Melodifestivalen i den här recensionen är egentligen helt omotiverat. Wildie tillhör ju en helt annan division med en helt annan ambition än att bara vara underhållande eller visuellt vacker. I Wildies fall kan det vara det underliggande vemodet i låtarna, det kan vara samspelet mellan levande instrument som aldrig har ambition att bli enbart effekter och det kan vara den samlade ljudbilden som tillsammans med en trygg genuin röst som kan ge bandet en ypperlig språngbräda till framtiden.
   Skivbolaget Rootsy har ju en uppenbart hypnotisk förmåga att fånga upp artister och band i den jordnära fåran och har ju på senare tid lyckats bra, G2 och Yonder är ju utmärkta exempel, men jag tycker Wildie överträffar de grupperna.
   Första låten, ja. Låtarna står uppräknade på skivomslaget i en liten annan spelordning och första genomlyssningen blev lite ofokuserad. Men efter ytterligare ett otal lyssningar är låttitlarna på skivan av mindre betydelse och den homogena helheten viktigare.
   "Chopped & stacked" är för övrigt en perfekt förstalåt som inleds försiktigt och får en lite tuffare fortsättning och utvecklas till skivans kanske starkaste och mest utåtriktade låt. Sedan trängs de personliga höjdpunkterna med varandra, bland annat "Making days meet", "Brother", "Silence" och titellåten, och det är egentligen bara ett par låtar, "Missy" och "Peggy Lou", som melodimässigt sneglar åt det mer kommersiellt förenklade hållet.
   Jag hoppas att jag under de närmaste månaderna får höra mer om och av Wildie och via allas läppar till slut får lära mig hur jag ska uttala namnet på bandet.

/ Håkan




10 år (2)
Beatles (59)
Blogg (375)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Jul (51)
Konserter (203)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2015 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28  

Hakan 20/05: Exakt! Nar inte Lennart langre finns ar det ju hit man gar....

Peter Lundmark 17/05: Är djupt imponerad av ditt arbete med Håkans Pop, har nog följt sidan sedan star...

LSvendsen 4/05: Släpptes den som LP eller bara CD? ...

Silja 1/05: Går i SVT i morgon 2/5 23.05!...

Anders 20/04: Kan vi inte få lyssna på (läsa) hela sommarprogrammet, nu har jag väntat i snart...

Stephen 16/04: Kul anekdot runt inspelningen av Da doo ron ron. Versionen som finns på Stardust...

Lasse 12/04: Ursprungligen skulle det ha varit tre låtar skrivna av Mickey Jupp. Men som det...

Jarmo Anttila 6/04: Omslaget är en kopia av/hyllning till J Geils Band "Bloodshot"...

Hans 31/03: Lustigt att vi båda föll för omslaget och medverkande musiker som avgjorde köpet...

Anders 14/03: Här i Nynäshamn igårkväll spelade Cordovas Truckin', Grateful Dead-låten. Jag gi...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.