Blogginlägg

Johans tveklösa potential som scenartist

BASKO BELIEVES
Scandic Grand, Örebro 11 april 2014
Konsertlängd: 20:11-21:33 (82 min)
Min plats: Sittande ca 18 m från scenen.

Som örebroare har vi tack vare Live at Heart under några år fått följa utvecklingen för Johan Örjansson. Från det fina men kanske lite konventionella poprockmaterialet till det mycket personliga soundet under sitt alter ego Basko Believes. Vi fick fick ju en udda försmak på de nya låtarna i höstas under Live at Heart. Jag måste erkänna att jag hade lite svårt att då smälta det nya materialet som han framförde på helt egen hand. Lite tålamodskrävande och lite snårigt tyckte jag då.
   Efter det alldeles färska och mycket imponerande USA-inspelade albumet "Idiot's hill" var det i fredagskväll dukat för livetolkningar av det genomgÃ¥ende lÃ¥gmälda skivmaterialet. Förköpet till konserten hade gÃ¥tt segt och det lÃ¥g väl ett mindre publikfiasko i luften men det visade sig vara en alldeles för skeptisk prognos. Lokalen i stora matsalen pÃ¥ Grand Hotell var välfylld med en intresserad och förväntansfull konsertpublik.
   En mycket nöjd Johan äntrade scenen och gav publiken omedelbart en spontan applÃ¥d. Och betalade sedan tillbaka med en generöst fylld konsert pÃ¥ 20 lÃ¥tar inklusive ett planerat extraparti pÃ¥ fyra lÃ¥tar plus ytterligare tvÃ¥ spontana lÃ¥tar ensam pÃ¥ scen med bara sin akustiska gitarr.
   PÃ¥ den här turnésvängen kompas Johan av ett Stockholmsrelaterat ungt band som bara presenterades med sina förnamn (Robin, trummor, Tobbe, bas, och vänsterhänte Johan, gitarr) men de gjorde allt i sin makt för att ge "chefen" ett rättvist utrymme för bÃ¥de gamla och nya lÃ¥tar. Bandet ägde naturligtvis inte Midlakes dignitet och kunde inte direkt upprepa det magiska soundet frÃ¥n skivan, där killar frÃ¥n just Midlake och Israels Nashs band kompar och producerar. Men de var livemässigt tillräckligt skickliga för att ge det nya materialet första bästa behandling.
   Johan har naturligtvis ännu sÃ¥ länge svÃ¥rt att till hundra procent leva upp till sitt nya speciella alter ego sÃ¥ repertoaren blev en blandning pÃ¥ gammalt och nytt. Där han gärna hoppade över de mest spektakulära lÃ¥tarna och gav sig pÃ¥ nya personliga tolkningar av mindre kända lÃ¥tar som "Gone", "Grey skyes" och "How many times", frÃ¥n första albumet "Gone" (2008), men även lÃ¥tar frÃ¥n senaste Örjansson-albumet "Orange" (2010).
   LÃ¥tar som "Lock and load", "Windswept" och "Izabella case" var inte direkt svackor i den intressanta repertoaren. Och de avslutande spontana extralÃ¥tarna blev mycket riktigt en nostalgisk Ã¥terblick och en liten tribut till den initierade Örebropubliken i form av "Houses" och "August makes me cry".
   Men det var givetvis materialet frÃ¥n den mycket uppmärksammade kritikersuccén "Idiot's hill" som stod i centrum för det spännande intresset. I det begränsade soundet, bland annat ingen keyboard i kvällens sättning, blev det naturligtvis orättvist att jämföra med den ofta atmosfäriska magin som präglar mÃ¥nga lÃ¥tar pÃ¥ albumet. FrÃ¥n "Wolves" via "The waiting", "Lift me up" och "Leap of faith" till "Rain song" var det lätt att ta de nya lÃ¥tarna till sitt hjärta.
   FrÃ¥n en skiva som fanns att köpa i mäktigt fina vinylformat tillsammans med konstverk, örhängen och väskor designade av Johans sambo Anna Engebrektsen (se vänster) som ocksÃ¥ är ansvarig för den grafiska designen pÃ¥ skivomslaget.
   Ã„ven live pÃ¥ scen, i "Gone bland annat, var det lätt att dra paralleller mellan Johans starka röst och Van Morrison fast det saknades blÃ¥s i arrangemangen.
   Johan Örjansson tog det stora kreativa steget som artist med nya albumet och konserten var det lilla steget mot en allt större position som scenartist. Resurserna kanske än sÃ¥ länge är lite begränsade men han har tveklöst potential, bÃ¥de i scenenergi och repertoar, att snart etablera sig pÃ¥ de stora scenerna.
   Det var min slutsats om en konsertkväll som spontant och livfullt fortsatte off the record i Grands foajé framÃ¥t natten. En efterfest som fick ytterligare en dimension när basisten Tobbe satte sig bakom flygeln och framkallade, tillsammans med Johan, bandet och andra, mer eller mindre skrÃ¥lig men charmig allsÃ¥ng till bÃ¥de "Hey Jude", "Great balls of fire" och "My way". Ett besök i pop- och rockhistorien som fortfarande nu pÃ¥ lördagseftermiddagen ekar i mina öron. Se bild nedan.

Foto: Carina Österling

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.