Blogginlägg

Kämpade och vann

1995 hade Traste Lindéns Kvintett gjort sitt sista album, "Som på film" (1994). Några singlar från den skivan var fortfarande aktuella, "Vi ska dansa på din grav" och "Cecilia". Men bandets dagar var räknade.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 28/7 1995.

TRASTE LINDÉNS KVINTETT
Slottsfestivalen, Örebro 27 juli 1995

Felaktigt eller framsynt? Trastes Kvintett kallades för Trastes Orkester på den officiella festivalaffischen. Och gruppen från Hälsingeskogarna, som äntrade huvudscenen i går kväll, var ju mycket riktigt inte längre någon kvintett utan sextett. Och ibland ännu fler...
   Gruppen är ingen traditionell festivalattraktion. Trivs bäst och är bäst i klubblokaler sent pÃ¥ natten. Det har jag alltid tyckt.
   Innan gÃ¥rdagens energiutbrott i rent dagsljus inför ett hundratal hängivna fans plus mÃ¥ngdubbelt fler som nyfikna, glada och välparfymerade lät sig förföras av Kvintettens spelglada gäng.
   Gruppen försökte trolla bort det skräckinjagande avstÃ¥ndet till publiken och lyckades hyfsat, säkert bättre än de flesta kommer att göra under Ã¥rets Slottsfestival.
   Traste, i snaggat hÃ¥r och skägg, slet kopiöst i sina ansträngningar. Han dansade, gjorde sin egen variant pÃ¥ moonwalk, gestikulerade och berättade historier. Och vann till slut publiken som inte ville släppa bandet av scenen.
   Musikaliskt och melodiskt har bandet växt mÃ¥nga dimensioner pÃ¥ sina Ã¥r pÃ¥ turné. De har blivit mÃ¥ngsidiga och proffsiga pÃ¥ allt. Rock, folkpop, visor och country.
   I en lÃ¥t, "Vi har en lÃ¥ng väg att gÃ¥", tog de in ytterligare en musiker pÃ¥ klarinett och spelade själva dragspel, mandolin, tuba och säckpipa.
   - Vi kan inte allt, men det skiter vi i, som Traste uttryckte det.
   Den kommentaren passar kanske ocksÃ¥ som rubrik till avslutningslÃ¥ten, reliken "Bybor", som gick över i nÃ¥got som liknade "Sympathy for the devil".
   Som sagt: Traste Lindéns Kvintett var en attraktion även pÃ¥ en Slottsfestival av familjeprägel. Var succé även hos en publik som aldrig besökt en rockklubb.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.