Blogginlägg från 2015-05-13

Inte ett vettigt ord

Olle Ljungström hade under hösten 1995 givit ut sitt tredje soloalbum, "Tack", och i kompbandet under turnén fanns förutom Lars Halapi, som jag nämner i recensionen, också basisten Jerker Odelholm.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/12 1995.

OLLE LJUNGSTRÖM
Ritz, Örebro 20 december 1995

Finnes: Svensk popartist med särpräglad röst och många melodiska mästerverk på sitt samvete.
   Sökes: En verbal stylist som kan få artisten att säga något vettigt mellan låtarna.
   Det var med andra ord med mycket splittrade känslor jag lämnade Ritz i onsdagsnatt. Efter en Olle Ljungström-konsert fylld av starka låtar, ett musikaliskt gott uppträdande och ett habilt kompband.
   Men det fanns mycket i övrigt att önska sig för att kvällen så här i efterhand ska betraktas som fulländad.
   En artist som mellan låtarna ideligen ursäktar sig med att inte vara Eva Dahlgren och i någon sorts kompensation levererar skämt på kiss- och bajsnivå.
   Under tiden, både i och mellan låtarna, avverkade samma artist ett halv paket cigaretter som också tyder på en viss nonchalans i sitt yrkesutövande.
   Synd på en artist som gjort en av årets bästa svenska skivor, om ni frågar undertecknad.
   Live dunkade det betydligt kraftfullare och dessbättre sjöng Olle tydligare än han pratade. I låtar som lämnade plats för den gitarrdominerade kompgruppen i allmänhet och Lars Halapi i synnerhet.
   Halapi höjde sig i flera avseenden över resten av scenfolket med sina både intensiva och ömsigna gitarrinsatser.
   Med tyngdpunkten av repertoaren hämtad från senaste skivan med gamla höjdare strategiskt utplacerade blev konserten, musikaliskt alltså, en njutbar upplevelse på ett tämligen trångt Ritz.
   När det sedan blev dags att lämna scenen gjorde Olle det på ett kungamässigt och bejublat sätt.
   Mitt i låtarna tackade han för sig och lät övriga bandet sätta punkt. Effektfullt.
   Lika gudomligt var som sagt inte konserten med Olle Ljungström i sin helhet men han är nu också känd för snygga sortier.

/ Håkan

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...

Claus Stenhøj 24/10: Mycket fin genomgang. Men du er lite hård ved The Troggs, som visseligen var et...

Janne Lennell 11/10: Håller med dig; fantastisk konsert men saknade lite fler låtar från senaste, ...

Uffe Pop 10/10: Jag såg Wilmer X på ett utsålt Nalen.....vilken energi, vilket ös..toppen! N...

Per 6/10: Håll utkik efter Vampyrernas comeback 2022/2023! En fyralåtars demo från janu...

Janne Lennell 2/10: Beside Bowie: Mick Ronson story. Tack för tipset! Har jag helt missat, ska abs...

Björn Stein 14/09: Ett videotips till de tre. Beside Bowie: The Mick Ronson Story finns på denna l...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.