Blogginlägg från 2015-05-13

Inte ett vettigt ord

Olle Ljungström hade under hösten 1995 givit ut sitt tredje soloalbum, "Tack", och i kompbandet under turnén fanns förutom Lars Halapi, som jag nämner i recensionen, också basisten Jerker Odelholm.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/12 1995.

OLLE LJUNGSTRÖM
Ritz, Örebro 20 december 1995

Finnes: Svensk popartist med särpräglad röst och många melodiska mästerverk på sitt samvete.
   Sökes: En verbal stylist som kan få artisten att säga något vettigt mellan låtarna.
   Det var med andra ord med mycket splittrade känslor jag lämnade Ritz i onsdagsnatt. Efter en Olle Ljungström-konsert fylld av starka låtar, ett musikaliskt gott uppträdande och ett habilt kompband.
   Men det fanns mycket i övrigt att önska sig för att kvällen så här i efterhand ska betraktas som fulländad.
   En artist som mellan låtarna ideligen ursäktar sig med att inte vara Eva Dahlgren och i någon sorts kompensation levererar skämt på kiss- och bajsnivå.
   Under tiden, både i och mellan låtarna, avverkade samma artist ett halv paket cigaretter som också tyder på en viss nonchalans i sitt yrkesutövande.
   Synd på en artist som gjort en av årets bästa svenska skivor, om ni frågar undertecknad.
   Live dunkade det betydligt kraftfullare och dessbättre sjöng Olle tydligare än han pratade. I låtar som lämnade plats för den gitarrdominerade kompgruppen i allmänhet och Lars Halapi i synnerhet.
   Halapi höjde sig i flera avseenden över resten av scenfolket med sina både intensiva och ömsigna gitarrinsatser.
   Med tyngdpunkten av repertoaren hämtad från senaste skivan med gamla höjdare strategiskt utplacerade blev konserten, musikaliskt alltså, en njutbar upplevelse på ett tämligen trångt Ritz.
   När det sedan blev dags att lämna scenen gjorde Olle det på ett kungamässigt och bejublat sätt.
   Mitt i låtarna tackade han för sig och lät övriga bandet sätta punkt. Effektfullt.
   Lika gudomligt var som sagt inte konserten med Olle Ljungström i sin helhet men han är nu också känd för snygga sortier.

/ Håkan

TuffeTom 8/07: Beklagar Johan S. Jag missade ditt inlägg. Blev ju en kopia av det du redan s...

TuffeTom 8/07: Håller med om att debuten som soloartist var mycket bra. Men möjligen har du m...

Hans Schönning 4/07: Borde förstått det. Dina texter är alltid underhållande. Vi är ganska svältfödda...

Hans Schönning 3/07: Första Young-albumet kom 1969 och sålunda 50 år sedan. Inte 40 som du felatigt s...

Johan S 1/07: Hmm, måste nog protestera lite mot slutstycket. Henley har ju inte gjort så mång...

Mats 19/06: Jag var också där, på Olympen i Lund. Minns förbandet Tom Petty & The Heartbreak...

Mats 19/06: Hej, Bra och intressant som det mesta du skriver måste dock protestera när du sk...

Perre 7/06: Klockren analys av plattan som i mitt tycke är hans starkaste ögonblick Konsert...

Jan Lennell 3/06: Tack för en intressant redogörelse för ett fantastiskt album. Hörde det första g...

Björn Pettersson 31/05: Minnet är gott men kort, Tom Petty var förband vid konserten 1977😔...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.