Blogginlägg från 2015-05-13

Inte ett vettigt ord

Olle Ljungström hade under hösten 1995 givit ut sitt tredje soloalbum, "Tack", och i kompbandet under turnén fanns förutom Lars Halapi, som jag nämner i recensionen, också basisten Jerker Odelholm.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/12 1995.

OLLE LJUNGSTRÖM
Ritz, Örebro 20 december 1995

Finnes: Svensk popartist med särpräglad röst och många melodiska mästerverk på sitt samvete.
   Sökes: En verbal stylist som kan få artisten att säga något vettigt mellan låtarna.
   Det var med andra ord med mycket splittrade känslor jag lämnade Ritz i onsdagsnatt. Efter en Olle Ljungström-konsert fylld av starka låtar, ett musikaliskt gott uppträdande och ett habilt kompband.
   Men det fanns mycket i övrigt att önska sig för att kvällen så här i efterhand ska betraktas som fulländad.
   En artist som mellan låtarna ideligen ursäktar sig med att inte vara Eva Dahlgren och i någon sorts kompensation levererar skämt på kiss- och bajsnivå.
   Under tiden, både i och mellan låtarna, avverkade samma artist ett halv paket cigaretter som också tyder på en viss nonchalans i sitt yrkesutövande.
   Synd på en artist som gjort en av årets bästa svenska skivor, om ni frågar undertecknad.
   Live dunkade det betydligt kraftfullare och dessbättre sjöng Olle tydligare än han pratade. I låtar som lämnade plats för den gitarrdominerade kompgruppen i allmänhet och Lars Halapi i synnerhet.
   Halapi höjde sig i flera avseenden över resten av scenfolket med sina både intensiva och ömsigna gitarrinsatser.
   Med tyngdpunkten av repertoaren hämtad från senaste skivan med gamla höjdare strategiskt utplacerade blev konserten, musikaliskt alltså, en njutbar upplevelse på ett tämligen trångt Ritz.
   När det sedan blev dags att lämna scenen gjorde Olle det på ett kungamässigt och bejublat sätt.
   Mitt i låtarna tackade han för sig och lät övriga bandet sätta punkt. Effektfullt.
   Lika gudomligt var som sagt inte konserten med Olle Ljungström i sin helhet men han är nu också känd för snygga sortier.

/ Håkan

Per Gotthardsson 22/06: Jag var där! Egentligen för att lyssna till Hiseman men lämnade lokalen helt ...

Jan Lennell 6/06: Var där och kommer ihåg att Fläskkvartetten var mäktigt imponerande! En exp...

Mikael Andersson 3/06: Det finns ännu en underskattad skiva på 90-talet 1994 Sånger Från Nedergård...

Björn Stein 9/05: Tack för den resan, Håkan! Ser redan fram mot att läsa om nästa äventyr som...

Jan Lennell 8/05: Beatles platta på 1:a platsen..ingen högoddsare :). Ber att få tacka för en ...

Peter Lundmark 6/05: Tack för en spännande och rolig resa, har fått plocka fram skivor man inte ly...

Hans 6/05: Har varit kul följa dina favoriter, även om jag inte hållit med dig. Däremot...

Mikael Bodin 5/05: Lundell måste ha gjort unikt många dubbelalbum :) Skulle man göra en lista av...

Mikael Bodin 5/05: Tack för en inspirerande recension av en klassiker. Själv velar jag ständigt ...

Björn 1/05: Waterboys, Jackson Brown, Beatles...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.