Blogginlägg från 2015-05-13

Inte ett vettigt ord

Olle Ljungström hade under hösten 1995 givit ut sitt tredje soloalbum, "Tack", och i kompbandet under turnén fanns förutom Lars Halapi, som jag nämner i recensionen, också basisten Jerker Odelholm.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/12 1995.

OLLE LJUNGSTRÖM
Ritz, Örebro 20 december 1995

Finnes: Svensk popartist med särpräglad röst och många melodiska mästerverk på sitt samvete.
   Sökes: En verbal stylist som kan fÃ¥ artisten att säga nÃ¥got vettigt mellan lÃ¥tarna.
   Det var med andra ord med mycket splittrade känslor jag lämnade Ritz i onsdagsnatt. Efter en Olle Ljungström-konsert fylld av starka lÃ¥tar, ett musikaliskt gott uppträdande och ett habilt kompband.
   Men det fanns mycket i övrigt att önska sig för att kvällen sÃ¥ här i efterhand ska betraktas som fulländad.
   En artist som mellan lÃ¥tarna ideligen ursäktar sig med att inte vara Eva Dahlgren och i nÃ¥gon sorts kompensation levererar skämt pÃ¥ kiss- och bajsnivÃ¥.
   Under tiden, bÃ¥de i och mellan lÃ¥tarna, avverkade samma artist ett halv paket cigaretter som ocksÃ¥ tyder pÃ¥ en viss nonchalans i sitt yrkesutövande.
   Synd pÃ¥ en artist som gjort en av Ã¥rets bästa svenska skivor, om ni frÃ¥gar undertecknad.
   Live dunkade det betydligt kraftfullare och dessbättre sjöng Olle tydligare än han pratade. I lÃ¥tar som lämnade plats för den gitarrdominerade kompgruppen i allmänhet och Lars Halapi i synnerhet.
   Halapi höjde sig i flera avseenden över resten av scenfolket med sina bÃ¥de intensiva och ömsigna gitarrinsatser.
   Med tyngdpunkten av repertoaren hämtad frÃ¥n senaste skivan med gamla höjdare strategiskt utplacerade blev konserten, musikaliskt alltsÃ¥, en njutbar upplevelse pÃ¥ ett tämligen trÃ¥ngt Ritz.
   När det sedan blev dags att lämna scenen gjorde Olle det pÃ¥ ett kungamässigt och bejublat sätt.
   Mitt i lÃ¥tarna tackade han för sig och lät övriga bandet sätta punkt. Effektfullt.
   Lika gudomligt var som sagt inte konserten med Olle Ljungström i sin helhet men han är nu ocksÃ¥ känd för snygga sortier.

/ HÃ¥kan

Roger Ramsell 18/02: The Marshalls nämns i artikeln. Vet du vad medlemmarna i Luleå bandet The M...

Kjell J 16/02: Ser att du nämner bandet Shoes här i texten, vet inte om du möjligen har koll...

Silja 14/02: Å i kväll fredag spelar bandet på Närke Kulturbryggeri! Utsålt!...

Bodil Grek 13/02: Bra recension lagom till spelningen den 14/2 på Kulturbryggeriet. Snygg presen...

Mikael 10/02: Ola Magnell har följt mig sedan tidiga tonåren. Han var ju både vemodig och r...

Mats 6/02: Tack för ett som vanligt intressant inlägg. Jag tycker att den överlägset bÃ...

Erik 3/02: Bra recension. Att det står 2019 är bara för att kolla om vi läser ordentlig...

Erik E 22/12: God jul & Gott nytt år Håkan, och tack för de många läsvärda inläggen und...

Björn 13/12: Instämmer i det mesta, men mest i "händelsefattigt". Bruce är på min topp fe...

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.