Blogginlägg

Exotiska rytmer och kall inledning

Från 1989, när Titiyo fick sitt genombrott med singeln "Talking to the man in the moon", blev hon Grammisvinnare två år i rad, debutalbumet "Titiyo" och hade tidigare under 1993 toppat albumlistan med sitt andra album "This is Titiyo".
   Minifestivalen eller rockgalan i Ishallen i Örebro med tre av Sveriges då populäraste artister, Louise Hoffsten, Stefan Andersson och Titiyo, blev ett mindre publikfiasko med sammanlagt bara tusen betalande åskådare. Ett noga planerat tidsschema höll förvånansvärt bra och smidigt under kvällen. Gjorde pauserna tacksamt korta mellan artisterna som bjöd på koncentrerade timslånga varianter av sina konserter inklusive extralåtar.
   Magnus Lindberg agerade förband tillsammans med Staffan Ernestams band Pojkarna Från Prärien innan Titiyo gick upp på scenen strax efter åtta. Hon följdes av Louise Hoffsten, kvällens bästa inslag, och allt avslutades framåt midnatt med Stefan Andersson och hans band på scen.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 20/12 1993.

TITIYO
Ishallen, Örebro 17 december 1993

En svensk souldrottning med sval lätt dansant musik på programmet drog igång den långa rockfyllda konsertkvällen i Ishallen.
   Hennes musik är kanske lite för sval för att riktigt passa in i en kylslagen ishall av ofantliga mått.
   Dessutom var kvällen ung, publiken nykter och fredagsstämningen loj när hon med band tog scenen i besittning strax efter åtta.
   Titiyo hade kvällens största band bakom sig. Men de visade inga muskler, med hög volym som följd, utan bjöd snarare på en exotisk resa med allsköns rytmer.
   Det stora kompet, lett av basisten Christian Falk i grön tröja och gull toppluva, garanterade ett härligt gung med smattrande högfrekventa rytmer. Som i många fall sköljde över Titiyos ljuva stämma. I låtar som i längden tenderade att låta som de var stöpta i samma form.
   Titiyos bror Cherno rappade på några låtar, Dj Sleepy scratchade och jag stod och undrade varför så många duktiga musiker inte kunde låta mer levande än de gjorde.
   Det var först i "Talking to the man in the moon", då hon inledningsvis bara kompades av gitarristen Mattias Torell, som soulen fick själ och musiken ett ansikte.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.