Blogginlägg

Marie fick kämpa mot det volymstarka

Foto: Carina Österling
Den här recensionen publicerades i en kortare version ursprungligen i Nerikes Allehanda 23/2 2014.

MARIE FREDRIKSSON
Conventum, Örebro 21 februari 2014
Konsertlängd: 19:40-21:07 (87 min)
Min plats: Rad 9 Plats 504

Som Roxette-medlem äger Marie Fredriksson världen men måste ändå upp till bevis på den svenska hemmamarknaden. Det är 14 år sedan hon turnerade som soloartist och förutom höstens album "Nu" är det 18 år sedan hon senast gav ut ett svenskspråkigt album. Musikpubliken glömmer fort och har världens kortaste minne, sägs det, men på Conventum var det för mig oväntat välfyllt när Marie på turnéns andra konsert kom till Örebro.
   Det kanske är orättvist att redan nu komma med invändningar men Marie har inte kvar sina tidigare klockrena röstresurser. Hennes stämma flög iväg nÃ¥gra gÃ¥nger, likasÃ¥ nÃ¥gra textrader, men om det beror pÃ¥ den tragiska sjukdomen eller om det helt enkelt är medelÃ¥ldern som har gjort sig till känna är jag inte man att bedöma. Sedan fick hon mÃ¥nga gÃ¥nger under konsertkvällen kämpa för att hÃ¥lla jämna steg med ett tämligen volymstarkt, övervägande elektriskt och muskulöst bredbent kompband.
   Det gav inte Marie de bästa förutsättningar att bjuda pÃ¥ en föreställning av mänskligt personlig touch. De bÃ¥da gitarristerna Christoffer Lundquist, för övrigt en ljuvligt mÃ¥ngfasetterad musiker, och Jokke Pettersson fick mig ibland att tänka pÃ¥ Toto ("Det regnar igen") eller regelrätt hÃ¥rdrock ("Mellan sommar och höst"), gitarrorgierna pÃ¥ den annars underbara "Den sjunde vÃ¥gen" var bÃ¥de brutala och omotiverade och gitarrduellen pÃ¥ "Den bästa dagen" var verkligen malplacerad.
   DÃ¥ kände sig bÃ¥de Marie och vi i publiken mer bekväma i det lugnare mellanpartiet, "Ett hus vid havet", "Ett bord i solen" och "SÃ¥ skimrande var aldrig havet". Eller i de halvakustiska arrangemangen av "Ännu doftar kärlek" och finalen "Tro".
   Maries svenska comebackalbum frÃ¥n i höstas, "Nu", var ingen uppseendeväckande skiva. En ordinär platta med ordinärt medelmÃ¥ttiga lÃ¥tar. Skivan är orsaken till hela den pÃ¥gÃ¥ende turnén men fick paradoxalt nog ett minimalt utrymme pÃ¥ fredagskvällens konsert.
   Och jag ska för en gÃ¥ngs skull inte klaga pÃ¥ en artist som litar mer pÃ¥ sin gamla hits än pÃ¥ de nya lÃ¥tarna ty "Nu" är en parentes i Marie Fredrikssons skivkarriär.
   Bara tvÃ¥ lÃ¥tar, den rockiga "Kan vila hos mig" och den vackra "Sommarens sista vals", tillhörde nutid där scenrepertoaren i övrigt, till publikens hänförda glädje, hämtats frÃ¥n Maries samtliga fem tidigare svenska album. PÃ¥ det viset förvandlades konserten frÃ¥n "Nu" till "DÃ¥".
   De sÃ¥ kallade gamla hitsen, dit vi kan räkna ovan nämnda "Ännu doftar kärlek", "Efter stormen" och "Den bästa dagen", möttes med bÃ¥de allsÃ¥ng och stÃ¥ende ovationer redan i introt. InnehÃ¥llsmässigt oväntat underhÃ¥llande och en välkommen Ã¥terblick pÃ¥ ett svenskt lÃ¥tmaterial som hamnat i Roxette-skugga under flera decennier tillbaka.
   I Roxette-konceptet fyller Marie sin plats men som soloartist är hon inte längre den självlysande sÃ¥ngerska hon en gÃ¥ng var men med lite försiktigare arrangemang hade konsertupplevelsen kunnat utvecklats till nÃ¥got stort och personligt.

Mikael Bolyos: keyboards, sång
Pelle Alsing: trummor
Christoffer Lundquist: gitarr, slide, sång
Surjo Benigh: bas, sång
Jokke Pettersson: gitarr, sång

LÃ¥tarna:
Så stilla så långsamt
Kan vila hos mig
Bara för en dag
Det regnar igen
Sista sommarens vals
Ber bara en gång
Sparvöga
Ett hus vid havet
Ett bord i solen
SÃ¥ skimrande var aldrig havet
Ännu doftar kärlek
Så länge det lyser mittemot
Om du såg mej nu
Efter stormen
Den sjunde vågen

Extralåtar:
Mellan sommar och höst
Den bästa dagen
Tro

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.