Blogginlägg
Tributes: Leonard Cohen
"Cohen - The Scandinavian report" (Columbia/Sony, 2009)
Det är vid enbart några väldigt få tillfällen som jag i min tribute-kategori, skivor med många olika artister/band som hyllar en viss artist, låtskrivare eller band, tar upp liveskivor. Den här genomgående svenska hyllningsskivan, till Leonard Cohens ära, är ett undantag från den oskrivna regeln. Dels för att det är många intressanta artister som medverkar och konserten arrangerades inför publik över bara två dagar, 17-18 augusti 2009, i Studio 4 i Radiohuset, Stockholm. Det är så nära en studioinspelning det går att komma, publikatmosfären är så gott som eliminerad, och bara en dryg månad senare, 30 september, släpptes konserten på skiva.
Projektet skapades av skivbolagsmannen Lars Hansson (Billy Bolero) tillsammans med musikern och producenten Lars Halapi. Ett noggrant team som har lyckats med både urvalet av artister och med flera intressanta versioner av Cohens låtar.
En majoritet av låtarna framförs på originalspråk men här finns också två svenska tolkningar. Jan Malmsjö sjunger med sedvanlig pondus "Dansa mig till kärlekens slut" ("Dance me to the end of love") med text skriven av Halapi och en engagerad Mikael Wiehe framför sin egen text "USA är redo för demokrati" ("Democracy") i en lång (7:05) version som bara växer och växer och till slut framstår som en av skivans bästa spår. Vid just det här tillfället, hösten 2009, var Wiehe aktuell med ett annat album med enbart Cohen-översättningar, Ebba Forsberg sjöng och gav ut det som "Ta min vals". De båda Cohen-hyllningarna innehåller av en händelse många gemensamma låtar.
Tillsammans med sina musiker, Johan Lindström, gitarrer, slidegitarr, pedal steel, lap steel, klaviatur, Thomas Axelsson, el.bas, kontrabas, och Peter Korhonen, trummor, har Halapi skapat delikata ofta lågmält detaljerade arrangemang som lättar upp många av Cohens ibland lite dystra melodier. Och med personliga röster som Cookies n Beans, Rebecka Törnqvist, Ane Brun, Bo Sundström (med överraskande mörk röst) och Sara Isaksson blir det stor underhållning.
Och allra mest överraskar skivans udda artist, popkillen Moto Boy, som gör en singer/songwriter-version av "If It Be Your Will", en lågmäld tolkning tillsammans med stråkar. Även Halapi själv överraskar som sångare i "Sisters of mercy" med en pratande sångstämma, jämför med hyllningsobjektet Cohen, och en läcker akustisk gitarr.
Eva Dahlgren gör ett oväntat händelsefattigt intryck medan Jenny Wilson, "The partisan" i en suggestivt marscherande rytm, och Olle Ljungström, en känslomässigt pratig "Chelsea # 2" till några enkla gitarrackord, skänker personlighet till sina tolkningar. Sophie Zelmani befinner sig på lågmäld hemmaplan när hon viskar fram en lång "Waiting For The Miracle To Come".
De två norska bidragen är av skiftande kvalité. Norsk/svenska duon Vidar & Peter lyckas inte lyfta den tämligen okända "In My Secret Life" medan Christel Alsos hest emotionella röst ger den uttjatade "Suzanne" ett nytt fantastisk liv.
1. Cookies n Beans – First We Take Manhattan
2. Rebecka Törnqvist – Here It Is
3. Moto Boy – If It Be Your Will
4. Jan Malmsjö – Dansa mig till kärlekens slut (Dance me to the end of love)
5. Ane Brun – Ain´t No Cure For Love
6. Bo Sundström – Everybody Knows
7. Sara Isaksson – Hey That´s No Way To Say Goodbye
8. Lars Halapi – Sisters of Mercy
9. Mikael Wiehe – USA är redo för demokrati (Democracy)
10. Anders Widmark – Hallelujah
11. Eva Dahlgren – Bird On The Wire
12. Vidar & Peter – In My Secret Life
13. Jenny Wilson – The Partisan
14. Olle Ljungström – Chelsea Hotel # 2
15. Sophie Zelmani – Waiting For The Miracle To Come
16. Christel Alsos – Suzanne
/ HÃ¥kan
Tillbakalutad pondus
60: #21. THE MOVE (1966-1969)
<< | December 2015 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | 30 | 31 |
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: